Tyringemossen

Här går tankarna lätt till de Norrlands vidderna! Tyringemossen är en del av Vakö myr Länk till annan webbplats., som ligger på gränsen mellan Småland och Skåne. Ett myrkomplexet som är 13 km2 stort, där nästan hälften är ett öppet mosseplan. Myren är skyddad i tre naturreservat där Tyringemossen är det minsta. Det mesta av myren ligger i Kronobergs län där det också heter Vakö myr.

Branden på Vakömyr och Tyringe mossen

1992 brann Vakö myr som Tyringemossens naturreservat är en del av. Innan 46 brandkårer och 1000 personer med regnets hjälp hade släckt branden, hade 150 hektar mark i Skåne och Småland brunnit ned. För många var branden en katastrof. Men på myren väcktes nytt liv.

Branden gav nytt liv på myren

Branden sänkte torvlagret med mellan 10 och 30 cm. Myrens vattennivå höjdes och blev en attraktiv plats för vadarfåglar som vi vanligtvis förknippar med mer nordliga breddgrader. Ljungpipare och grönbena är några arter som lockar ornitologer till Tyringemossen och Vakö myr.

Folktron om mörka krafter

En av de fågelarter som häckar i reservatet är den hotade nattskärran. I många kulturer har denna nattspelande fågel förknippats med trolldom och mörka krafter. Honan lägger sina vita ägg direkt på marken på en väl upptrampad stig utan att bygga något bo. Där ruvar fågeln äggen med sin välkamouflerade kropp. Nattskärran har allt svårare att hitta en miljö som ger den de rätta förutsättningarna att fortplanta sig. Stigar växer igen med sly och myrar växer igen med tall. Nattskärran spås att minska med 10 % de närmaste åren. Satsningarna att bilda nya reservat av glesvuxna tallmyrar, kärr och mossar kan vara en räddning för arten.

När boskap, vilt och bränder uteblir

Om ingenting håller växtligheten tillbaka växer sig mossen allt högre. Ytlagret blir allt torrare och träden kan börja vandra ut på det öppna mosseplanet. Idag har ny skog av björk och tall vuxit upp på den trädbevuxna myren. Ljungpipare och grönbena häckar inte längre på den skånska sidan. Tjäder, orre, järpe, spillkråka, jorduggla, sparvuggla och pärluggla syns fortfarande till i markerna omkring och på Tyringemossen. För att förbättra för dessa arter arbetar naturvårdarna med att glesa ut i trädbestånden och låta döda träd få stå eller ligga kvar.

Torvbrytning i krigstider

Det brann även 1917 på myren. Då var myren allt annat än öde och stilla. Torvbrytningen var i full gång och kom att ge arbete åt 800 personer när det var som störst behov av bränsle till landets ånglok under de två världskrigen. Harry Martinsson var 13 år när han första gången 1917 arbetade för Torvbränneriet Vakö. I hans självbiografiska roman ”Vägen ut” skriver han målande om det hårda arbetet, att kupa torven för ett halvt öre styck och att samtidigt slåss mot bromsen. Än idag syns spår av den verksamheten i form av torvgravar och utdikning. Längs med reservatets östra gräns finns rälsen kvar som användes till att forsla torven ner till byn Hökön. Där kan du se ett monument som rests för de människor som arbetade på myren.

Tillgänglighet

Tyringemossen är den sydvästra delen av naturreservatet Vakö myr och ligger 1,5 km norr om Hökön. Än finns inga vandringsleder eller vägar som gör reservatet lättillgängligt. För att besöka myren är naturreservatet Vakö myr i Kronobergs län ett lämpligare alternativ. Vid Låkan finns spångade stigar och utsiktspunkter. Från väg 120 strax söder om Älmhult, kör österut på avfartsväg mot Fälhult. Fortsätt 6–7 km. Vägen till p-platsen är skyltad från vägen som passerar förbi Låkan. Tänk på att ta med ditt skräp hem.

I den östra delen av Tyringemossen finns bottenlös mosse. Marken bär inte för djur och människor och är farlig att beträda.