Kalkning av försurade vatten
Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkning av försurade vatten, och rapporterar spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Vi beviljar även statsbidrag till kalkning.
Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkningsverksamheten i länet. Kalkningen baseras på regionala åtgärdsplaner som tagits fram utifrån Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer.
Vi beviljar även statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bidragen lämnas huvudsakligen till kommuner som ansvarar för genomförandet av kalkningen.
Kalkningens mål
Den långsiktiga planeringen av kalkningen sker i samarbete mellan länsstyrelserna och kommunerna. Det upprättas länsvisa åtgärdsplaner där bland annat kalkningsobjekt, kalkmängder och provtagningsprogram beskrivs.
För all kalkspridning finns utpekade motiv, vilka utgörs av de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurningen. Lax, öring, mört, flodkräfta, flodpärlmussla och fritidsfiske utgör de viktigaste. Nära hälften av de svenska bestånden av flodpärlmussla förekommer i kalkade vattendrag.
Kalkningens vattenkemiska målsättning är att det naturliga djurlivet inte ska påverkas negativt av försurning. Därför baseras målen på olika arters känslighet för låga pH-värden. I vattendrag med lax eller flodkräfta ska exempelvis pH inte vara lägre än 6,0. Det finns även gränsvärden för att undvika alltför mycket kalkning, så kallad överkalkning.
Metoder för kalkning
Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkning på våtmarker är ett effektivt sätt att höja pH i sjöar och vattendrag, men innebär samtidigt en negativ påverkan på myrarnas vegetation. Kalkdoseraren består av en silo och utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet.
Kalkningens effekter övervakas via provtagning av vattenkemi samt en rad olika biologiska undersökningar. Elfiske i vattendrag och nätfiske i sjöar utgör viktiga delar av uppföljningen. Bottendjur är bra indikatorer på pH och ingår ofta i uppföljningen.
Kalkning i Halland
I Hallands län sker kalkning med båt, helikopter eller genom de 19 kalkdoserare som sprider kalk direkt i vattendraget. Vi kalkar omkring 230 sjöar och 85 vattendragssträckor varje år. Totalt sprider vi ut ungefär 9 000 ton kalk årligen.
Tack vare att nedfallet av försurande luftföroreningar har minskat så har vi kunnat minska kalkmängderna med 40 procent sedan början på 2000-talet.
Bidrag för kalkning av vatten
Länsstyrelserna beviljar statsbidrag som vanligen uppgår till 85 eller 100 procent av kostnaden för kalkning.
I Halland är det flera stora projekt som har 100 procent statsbidrag där skyddet av laxen är ett av huvudmotiven för kalkning.
Nationella kalkdatabasen
Länsstyrelsen rapporterar årligen spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Databasen förvaltas gemensamt av Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. I kalkdatabasen finns uppgifter om kalkmängder, kalktyper och spridningsplatser för kalkningar som utförts sedan början av 1980-talet.
Nationella Kalkdatabasens webbplats
Länk till annan webbplats.
Hallands län tillhör ett av de områden som drabbats hårdast av försurning i Sverige.
Närheten till kontinenten medförde att vi fick stora nedfall av sura luftföroreningar som kom från förbränning av svavelhaltiga bränslen såsom kol och olja. Detta i kombination med en kalkfattig berggrund gjorde att vårt län drabbades hårt av försurning. Försurningskänsliga arter som mört, öring, flodkräfta och flodpärlmussla försvann från många av våra vatten.
Tack vare omfattande åtgärder som genomfördes både nationellt och internationellt har utsläppen av svavel minskat sedan mitten på 1970-talet. I halländsk granskog har nedfallet av svavel minskat med 90 procent. Trots detta är marken fortfarande försurad och vi behöver därför fortsätta kalka många sjöar och vattendrag.
Skogsbruket påverkar försurningen genom att träden tar upp baskatjoner (kalcium-, magnesium-, natrium- och kaliumjoner) när de växer. I en naturskog återförs dessa ämnen till marken när trädet dör och förmultnar. I det moderna skogsbruket tas nästan alla träd bort vid avverkning. Dessutom har det blivit vanligt att man även tar hand om grenar och toppar vilket ökar mängden baskatjoner som förs bort, vilket i sin tur ökar markförsurningen.
I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat så har skogsbruket fått en större påverkan på försurningen. För att minska påverkan från skogsbruket behöver man tillföra baskatjoner vilket kan ske genom askåterföring.
Kontakt
-
Kajsa Wellbro
E-post till Kajsa Wellbro
Telefon 010-2243389