Ugglarps by

Illustrerad karta över Halmstad kommun med Ugglarp utmärkt

Inlandsisen har präglat människornas liv i Vastadalen långt in i historisk tid. Väster om Ugglarps gamla bytomt bestod jorden av isälvssediment. Leran som isen lämnade efter sig i den låglänta marken var länge ängsmark som inte kunde odlas upp innan plogen kom hit, i början av 1900-talet.

Under den förhistoriska tiden för 1000-4000 år sedan valde människorna väldränerade moränbackar när de skulle odla.

Men även uppe på sand/grus/svämsediment-området gick det också bra att brukar jorden, på 1700-talet och tidigare än så.

Avlagringar från isen i form av sand och grus har satt sina spår mot kustvägen i väster. Fortfarande är det dessa avlagringar som avgör vad marken kan användas till i området.

Förhistoria

Flintpilspetsar och yxor som har hittats i åkermarken visar att här har funnits människor under yngre stenåldern (4200 fKr–1800 fKr).

Vid Nygård finns en grav från järnåldern (500 fKr–1000 eKr).

För omkring 1500 år sedan kan vägen till ha utgjort vägen till storgården på Bergagård i Slöinge Vastadalen.

Hamnplatsen i Stensjö kan ha varit den hamn som användes av dåtidens maktelit.

Längs vägen finns Klockstenarna, en grav som troligen är från denna period, järnåldern.

Medeltiden

Vastad borg finns omskriven i historiska källor från 1415 – trakten har varit ett maktcentrum. Borgen hade en vall och en vallgrav med husgrund och brunn innanför.

Den övergavs i mitten av 1500-talet då Knut Knob anlade Knobesholm.

På medeltiden fanns också en absidkyrka på samma plats som där Eftra kyrka nu ligger. (Den byggdes 1922 invid ett torn från 1700-talet.)

En gammal gulnad karta över Ugglarp från 1697

Den äldsta kartan över Ugglarp är från 1697. ©Lantmäteriet

Landsbeskrivningen

Landsbeskrivningen från 1729 är en ögonblicksbild av läget på landsbygden när Hallands nyligen blivit svenskt och landshövdingen ville inventera området för att se hur mycket skatt som kunde tas ut framöver. Beskrivningen är ett slags folkräkning och ett dokument som berättar om livsvillkor och ägarförhållanden på denna plats för snart 300 år sedan.

Enligt Landsbeskrivningen fanns det sammanlagt 22 skattförda personer i byn 1729 (barn under 15 år togs inte med i inventeringen).

Nummer 1 – var en gård på ett hemman, ägt av utsocknes frälse (Stensjö säteri) och brukades av fyra åbor med varsin hustru.

Nummer 2 – en gård om ett hemman, utsocknes frälseägt. Fyra åbor brukade markerna. Tre av dem hade hustrur.

Nummer 3 – en gård om ¼ hemman, utsocknes frälseägt, med en åbo hans hustru.

Nummer 4 – en gård om ett ½ hemman, utsocknes frälseägt, med två åbor och två hustrur.

Byn före skiftena

På de gamla kartorna och dokument som landsbeskrivningen kan man följa byns sammansättning, utveckling och förändring fram till 1800-talsreformen Laga skifte.

1729 – Byn bestod av fyra hemman och sammanlagt elva bönder.

1793 – Ugglarp bestod av sex gårdar och tre backstugor. Här fanns mer än en brukare per gård.

1821 – Före storskiftet fanns här sex gårdar. Nygård hade flyttats utanför bytomten.

1851 – Före laga skiftet fanns fem gårdar på bytomten och fem gårdar norr om berget. Det låg två gårdar sydväst om dessa samt en gård vid Nygård.

Lassagård och Västergård tillhör de gårdar som ligger kvar på samma ställe efter laga skifte.

Ugglarps by 1793

Inför storskiftet gjordes kartor över byar och ägor. Då fanns det sex gårdar i byn som låg skyddad bakom ett berg (45 meter över havet). Norr om byn låg det gemensamma inägogärdet med åker och äng. Det var troligen inhägnat med risgärden och kanske någon stenrad. Närmast gårdarna fanns en hästhage och en beteshage. Söder om byn låg en kalvhage. Ängsmark som gav nödvändigt vinterfoder till djuren fanns längs bäcken och sommartid betade djuren på utmarken mot havet. I norra änden av bytomten fanns 1793 ett mälthus.

Karta över Ugglarp 1783 med backstugor utmärkta.

Ugglarp 1793 med gårdar och två av backstugorna (längst upp till vänster). ©Lantmäteriet

Byn efter skiftena

1851 blev markerna laga skiftade. Då låg ännu de sex gårdarna kvar på bytomten. Dessutom finns det fem gårdar norr om berget samt två uthus.

I handlingarna som hör till kartan kan man läsa ut vilka gårdar som flyttades från bytomten och vilka som delades. Idag är det bara Lassagård, nr 1, som ligger kvar på sin ursprunglig plats inom bytomten. Västergård flyttades före laga skiftet (men efter storskiftet 1821) en aning österut till nuvarande läge vid vägen. Efter skiftet 1851 flyttade gårdarna till de nya markerna. Resultatet kan man se på häradskartan från 1920-talet.

Byn på 1920-talet

På häradskartan kan vi se hur det blev efter laga skifte:

Nummer 1 – 3 gårdar

Nummer 2 – 2 gårdar

Nummer 3 – 1 gård

Nummer 4 – 2 gårdar

Nummer 5 – 8 gårdar; Parkudden (två gårdar) Berg, Nygård, Bengtsgård, Söndregård, Västergård, Lassagård.

Efter 1850 ändras alltså landskapet rätt mycket. Gårdarna hade flyttats från bytomten och det fanns nyanlagda trädgårdar på de nya boställena. Åkrarna blev större och de nya fastighetsgränserna markerades med raka stenmurar.

Ett annat nytt inslag i 1800-talets jordbrukslandskap var märgelgravarna. På 1920-talet fanns här ett tiotal (på dagens karta syns fyra märgelgravar i sydöstra delen av Ugglarps by).

Karta över Ugglarp på 1920-talet.

Häradskartan från 1920-talet ger ”facit” efter skiftesreformerna. Bara gården Lassagård ligger kvar på den ursprungliga bytomten. ©Lantmäteriet

Kontakt

Serviceinformation

Illustrerad karta över Halmstad kommun med Ugglarp utmärkt

Ugglarp ligger vid kustvägen mellan Halmstad och Falkenberg.

Ort- och platsnamn

Namnet utgår från fornhalländska ”Uglathorp”; förledet ”ugla” från djurnamnet uggla, efterled ”torp” = nybygge.

Ortnamnet har stavats på olika sätt genom tiderna:

  • 1470 Wglerop
  • 1566 Uglerop,
  • 1569 Vglarpe marck,
  • 1580, 1589 Wglerup,
  • 1613 Wllerup
  • 1645 Wglerp Wgglarp
  • 1825 Uglerup Vgllarp, Vgleruph Vglorph,
  • 1876 Uglarp,
  • 1880 Ugglarp

Källa: Ortnamnen i Hallands län, del 2; Bebyggelsenamnen i mellersta Halland Årstads och Faurås härader.

Ord och begrepp

Förhistorien: Tiden innan det finns skriftliga källor. I Sverige är det tidig medeltid vid 1100-talet som markerar övergången till den historiska tiden men gränsen mellan arkeologi och historia inte är knivskarp. Stenålder, bronsålder och järnålder räknas till förhistorien.

Absid: Ett halvrunt eller mångsidigt rum som omslöt altaret i de flesta medeltida kyrkobyggnader.

Isälvssediment: När inlandsisen smälte bildades stora mängder vatten som forsade fram genom isen i isälvar. Isälvarna förde med sig material när de forsade fram under isen.

När vattnet närmade sig iskanten flöt älven saktare och materialet sjönk ner till botten och bildade isälvssediment. Dessa sediment är främst uppbyggda av sand och grus.

Svämsediment: Kring vattendrag som vid högvatten svämmar över sina bräddar avsätts svämsediment. Dessa sediment är ofta dåligt sorterade och innehåller en hel del organiskt material.

Mälthus: Byggnad där man framställer malt för öltillverkning.

Åbo: En äldre allmän benämning på jordägare som själv bebodde och brukade sin jordegendom.

Hemman: äldre ord för jordbruksfastighet med visst mantalsvärde. På 1500-talet motsvarade varje sådant hemman oftast en bondgård av sådan storlek att dess brukare kunde försörja sig och sin familj på avkastningen av jorden och erlägga den skatt som åvilade egendomen.

Märgelgrav: Märgel är en form av kalksten som innehåller höga halter lera. Märgel har använts som jordförbättringsmedel före konstgödningens genombrott. Märgelgravarna grävdes under 1800-talet och finns i bland annat Halland, Skåne och Blekinge. De ligger ofta mitt ute på åkrarna.

Naturvärden och kulturhistoriska spår

Kvarnen som gav namn åt bäcken

Kvarnabäcken är reproduktionsområde för lax och havsöring, nedströms kustvägen. Genom åkermarkerna är den kulverterad (enligt en undersökning från1994 är bäcken en km uppströms förstörd vad gäller fiskevärden).

I bäcken finns det lite rester kvar av hjulkvarnen som en gång gav vattendraget dess namn.

Näktergalslunden

I Ugglarp utmed kustvägen finns ett naturreservat med ekskog. Det är en ursprunglig skogstyp för Halland som numera är ovanlig.

Läs mer om Näktergalslundenlänk till annan webbplats

En näktergal i en trädtopp

Vägarna

I norra delen av byn finns tre väghållningstenar. Stenarna sattes upp från mitten av 1800-talet och de visade vilken sträcka gårdsägaren hade ansvar för.

Från 1921 är det inte längre gårdarnas ägare som har ansvar för att hålla vägnätet i skick men stenarna står kvar som intressanta spår av forna tiders färder. De kan till exempel visa att vägarna slingrade sig genom landskapet på ett helt annat sätt än dagens raka vägar, exempelvis förbi bilmuseet.

I terrängen kan spåren av de gamla vägsträckningarna finnas kvar och även vara framkomliga.

Spår av dem som bott här förr

På byns tidigare utmarker ut mot havet fanns backstugor. En påtaglig ledtråd till att det bott folk här är den gamla gårdspumpen som fortfarande står kvar fast trädgården för länge sedan återgått till ett naturligt tillstånd och blivit ett med omgivningen.

En rostig gammal vattenpump

Hjälp för sjöfarare

Den resta stenen på Lassagårdsberg är ett gammalt sjömätningsmärke som hjälpte till vid navigeringen längs kusten.

I Halland finns det 13 sjömärken som är kulturhistoriska lämningar. Ugglarps exemplar är det enda i sitt slag. Det består av en sten som är 2,1 meter hög och 0,5 meter bred. Den har tidigare varit vitmålad.

Ugglarps sjömärke, en över två meter hög sten.