Hav
Gotland är omgivet av hav, och möter detta element på ett flertal sätt - allt från branta klintkuster med tvära pallkanter, grunda havsvikar med gräsängar, sandstränder, flacka strandängar och steniga strandvallar.
Varvsbukten, Gotska Sandön. Foto: David Lundgren
Under ytan döljer sig en mångfald som är okänd för många, i ett Östersjön som står inför besvärliga utmaningar i form av bland annat övergödning, algblomning och utsläpp från industrier, jordbruk och fartygstrafik.
Ansvarig myndighet för åtgärdsprogram som berör akvatiska miljöer är Havs- och vattenmyndigheten.
På deras hemsida finns mer information.
Havs- och vattenmyndigheten, åtgärdsprogram Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Följande marina åtgärdsprogram berör Gotland:
Hav
Tumlare är en av de mest sårbara valarterna i svenska vatten, och deras population hotas av faktorer som fiske, båttrafik och föroreningar. För att skydda arten har Havs- och vattenmyndigheten tagit fram ett åtgärdsprogram. Programmet syftar till att bevara tumlare och deras livsmiljö, minska riskerna för skador och död, samt främja forskning och övervakning av arten. Genom konkreta åtgärder och samarbete med olika aktörer ska tumlarnas chans att överleva och trivas i svenska vatten öka.
Biologi och ekologi
Tumlaren (Phocoena phocoena) är en av de minsta tandvalarna. Vuxna tumlare är ca 150 cm långa och väger runt 50 kg. Honorna blir något större än hanarna. Tumlarens rygg är gråsvart, sidorna är ljusare och magen vit. Ett tydligt mörkt streck sträcker sig från mungipan till bröstfenans framkant. Tumlarens ryggfena är liten, trekantig och lätt att känna igen, och huvudet är runt med en kort, trubbig nos.
Tumlaren förekommer i kalla vatten på norra halvklotet. Tumlarna runt Sverige delas in i tre olika populationer. Nordsjöpopulationen som främst förekommer i Skagerrak, Bälthavspopulationen som främst förekommer i Kattegatt, Öresund och sydvästra Östersjön, samt Östersjöpopulationen som främst förekommer i Östersjön från Blekinge och öster- och norr ut.
Tumlaren kan ibland förväxlas med både delfin och säl. Det säkraste kännetecknet är den låga, triangelformade ryggfenan som syns när tumlaren sakta ”rullar” upp till ytan. Tumlare förekommer oftast ensamma eller som vuxen hona i sällskap av sin kalv, de är vanligtvis skygga och tumlare hoppar sällan och söker sig inte aktivt till båtar till skillnad från många delfinarter. Delfiner är generellt större, har en böjd och högre ryggfena samt en längre nos. Sälar saknar ryggfena helt och ses oftast som mörka ”flöten” som guppar på samma plats i vattnet.
För att kommunicera och hålla kontakt använder tumlare korta klickljud. Samma typer av klick används även för ekolokalisering som hjälper dem att navigera och jaga fisk. Klickljuden är mycket högfrekventa, omkring 130 kHz, vilket ligger långt över vad människan kan höra.
Utbredning
Tumlare i svenska vatten
Tumlare förekommer både i Västerhavet och i Östersjön, med utbredning ända upp till Skärgårdshavet mellan Åland och Finland. I dag känner man till tre genetiskt skilda populationer i Sverige, Nordsjö-, Bälthavs- och Östersjöpopulationen. Dessa populationer betraktas som separata enheter eftersom deras genetiska skillnader är stora och de har olika förutsättningar för överlevnad.
Östersjöpopulationen
En helt unik och starkt hotad population som skiljer sig från Sveriges andra populationer av tumlare både genetiskt och morfologiskt.
Östersjöns tumlare lever främst i centrala och södra Östersjön och kan påträffas upp mot Ålands hav. Denna population är isolerad från tumlarna i Västerhavet och rör sig inom ett betydligt mindre och mer känsligt område men överlappar under vintern Bälthavspopulationens utbredningsområde.
Under vår och sommar samlas individer i större antal runt de grunda utsjöbankarna i Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna. Här parar de sig och föder sina kalvar. Kalven är beroende av honan i upp till 8 månader efter födseln för digivning och sedan för att lära sig att jaga egen mat.
Mellan 2011 och 2013 lyssnade forskare efter tumlare med hjälp av undervattensmikrofoner. Resultaten visade att det bara finns ungefär 500 tumlare kvar i hela Östersjön. Det betyder att gruppen är mycket allvarligt hotad och riskerar att försvinna om den inte får bättre skydd.
Bevarandeplan för Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna pdf, 2.9 MB..
Utbredningen av de tre tumlarpopulationerna i svenska vatten.
Födosök
Tumlare använder ljud för att både hitta mat och hålla kontakt med varandra. Genom ekolokalisering skickar de ut högfrekventa klickljud, ungefär 130 kHz, som sprids i vattnet. När dessa ljud träffar ett föremål, som en fisk, reflekteras de tillbaka som ekon.
Genom att tolka ekot kan tumlaren avgöra avstånd, storlek och riktning på bytet. Den här avancerade ljud orienteringen gör att tumlaren kan jaga även i mörker eller grumligt vatten där synen inte räcker till.
Tumlare jagar vanligen längs med kusten. De gör vanligen korta dyk på någon minut men vid behov kan de dyka till minst 240 meters djup och kan hålla andan mellan 5–6 minuter innan de behöver hämta luft. De jagar oftast ensamma eller i små grupper och tar ett byte i taget som de sväljer helt.
Tumlare äter ett stort antal olika fiskarter och även bläckfisk, men vanligast i våra vatten är sill och mindre torskfiskar. Tumlaren äter mellan 1–2 kg fisk per dag, i huvudsak strömming och skarpsill.
Ekologisk betydelse
Östersjötumlare bidrar till havets ekosystem och ger oss information om det på flera sätt:
Håller ekosystemet i balans
Tumlare är toppredatorer och äter fisk som sill, torsk och små fisk. Genom att hålla fiskbestånd i balans hjälper de hela havets näringskedja.
Visar hur havet mår
Tumlare är känsliga för miljögifter, undervattensbuller och minskade fiskbestånd. Om tumlarna mår dåligt är det ofta ett tecken på att hela havsmiljön är utsatt. Därför fungerar de som en viktig indikatorart.
Bidrar till biologisk mångfald
Varje art som försvinner gör ekosystemet svagare. Tumlare är ett av få marina däggdjur i Östersjön, och deras bevarande är viktigt för att skydda havets biodiversitet.
Har en kulturell och rekreationsmässig betydelse
Observation av tumlare bidrar till naturupplevelser och turism.
Hotbild
Undervattensbuller
Tumlare använder ljud för födosök och kommunikation och därför kan sjöfart, militärövningar och byggnation av havsbaserad vindkraft göra att de kan få svårt att höra sina egna och andras ljud.Det kan göra att de inte hittar mat, de blir stressade och undviker viktiga områden och i värsta fall får skador på hörseln.
Fiske
Ett stort hot är bifångst, vilket betyder att tumlare fångas av misstag i fiskeredskap, främst garn. När de fastnar kan de inte ta sig upp till ytan och riskerar att drunkna.
Dessutom kan överfiske göra att det finns mindre fisk kvar till tumlarna, vilket gör det svårare för dem att hitta tillräckligt med mat.
Miljögifter
Tumlare får i sig miljögifter genom den fisk de äter. Ämnen som släpps ut i havet samlas först i små organismer, som sedan äts av större fiskar. När tumlaren i sin tur äter dessa fiskar följer gifterna med in i kroppen. Eftersom tumlare är rovdjur högre upp i näringskedjan får de ofta i sig mer gifter än många andra djur. Gifterna kan påverka deras hälsa på olika sätt, till exempel genom att försämra immunförsvaret, störa hormoner och göra det svårare för honor att få och ta hand om ungar. Detta gör tumlare extra känsliga för förändringar i havsmiljön och för människans utsläpp.
Klimatförändringar
Förändringar i temperatur, salthalt och isförhållanden kan påverka artens livsmiljö.
Länsstyrelsens arbete
Länsstyrelsen Gotland ansvarar för att övervaka och skydda östersjötumlaren i kust- och havsområden och utför följande arbetsuppgifter:
- Inrätta och förvalta marina skyddade områden som syftar till att bevara östersjötumlare
- Utföra inventeringar och populationsuppföljning.
- Utvärdera och påverka tillståndsprövningar för havsbaserad verksamhet, såsom vindkraft, kabeldragning, seismiska undersökningar, och muddring.
- Informera om arten och dess livsmiljö samt delta i internationella samarbeten för bevarande.
- Kartläggning och upptag av spökgarn (förlorade fiskeredskap) för att minska risk för bifångst.
- Fiskereglering för att förhindra att tumlare fastnar i nät och drunknar.
Förvaltning av Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna
Länsstyrelsen i Gotlands län, tillsammans med Länsstyrelsen Kalmar län, har under 3 år inventerat östersjötumlare i det skyddade området för att följa populationstrenden. Vi gör detta för att kunna besvara frågan om de bevarandeåtgärder som har inrättats är tillräckliga eller inte. Utöver inventering av tumlare utför vi även inventeringar av fiskpopulationen i det skyddade området för att utvärdera populationens tillgång till föda.
Övervakning av tumlare runt Gotland
Länsstyrelsen på Gotland genomför kontinuerligt Sveriges mest omfattande miljöövervakning av tumlare i Östersjön, genom användandet av akustiska klickdetektorer, så kallade F-poddar. Dessa spelar in tumlarnas klickljud, som ger oss information om i vilka områden runt kusten tumlarna rör sig och under vilka tider. Det i sig ger oss underlag som vi kan använda för att ta beslut om vilka åtgärder som krävs.
Ålgräs är det dominerande sjögräset i Sverige och utgör basen för mycket artrika biotoper. Ålgräs utgör både skafferi och barnkammare för fiskar.
Ålgräsängar finns på mjukbottnar runt Gotland, bland annat i Slite Skärgård.
Läs mer:
Åtgärdsprogram för ålgräsängar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Film om Slite Skärgård Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
En blåmusselbank är ett område på havs- eller kustbotten där blåmusslor (Mytilus edulis) lever tätt tillsammans och bildar täta kolonier eller “bankar”.
De fungerar som ett levande habitat, eftersom musslorna skapar en tredimensionell struktur som ger skydd och föda åt många andra arter, som småfisk, kräftdjur och alger. Blåmusselbankar bidrar också till att filtrera vattnet, vilket förbättrar vattenkvaliteten.
Kort sagt är en blåmusselbank både ett musselområde och ett ekosystem som stöder många andra arter. I Östersjön är blåmusselbankar ett hotat habitat med stor ekologisk betydelse – därför finns det ett behov av att rikta särskilda åtgärder för att skydda och återställa dem.
Hotbild
Blåmusselbankar i Östersjön är viktiga för ekosystemet men hotas av flera faktorer. Enligt planen för marint områdesskydd i Egentliga Östersjön är de största hoten:
- Fysisk påverkan (bottentrålning, konstruktionsarbeten) - Biotopen hotas av fysisk påverkan från till exempel trålning, muddring, dumpning, utvinning av sand och sten. Fysisk påverkan kan även leda till spridning av för mycket sediment i vattnet vilket kan leda till att blåmusslorna kvävs.
- Övergödning – Överskott av näringsämnen leder till syrebrist, vilket skadar musselbankarna och minskar deras förmåga att rena vattnet.
- Klimatförändringar – Ökad vattentemperatur och förändrade salthalter påverkar musslornas överlevnad och reproduktion.
Dessa hot tillsammans med habitatets ekologiska funktion har lett till att blåmusselbankar klassificeras som en naturtyp av gemenskapsintresse enligt EU:s habitatdirektiv.
Utbredning
Blåmusslor trivs bäst på hårda bottnar, som sten och hällar, där de kan fästa sina trådar. I vissa fall kan de även bilda samlingar på mjukare bottnar, som grus eller sand, genom att fästa sig i varandra. När många blåmusslor sitter tätt ihop på samma plats bildas en blåmusselbank. Enligt den nationella definitionen räknas det som en blåmusselbank när blåmusslor täcker mer än 25 procent av bottenytan.
Runt Gotland finns många blåmusselbankar, tack vare de goda förutsättningarna i området – mycket hårdbotten och god vattencirkulation. Länsstyrelsen har sedan 2016 arbetat med att kartlägga var dessa musselbankar finns i länet.
Rumslig analys av blåmussla (Mytilus edulis) i två områden utanför Slite och Östergarn, Gotlands län pdf, 1.4 MB.
Undersökning av undervattensmiljöer vid Gotlands södra kust pdf, 5.8 MB.
Undersökning av undervattensmiljöer vid Salvorev och Kopparstenarna pdf, 5.8 MB.
Undersökning av undervattensmiljöer mellan Kappelshamnsviken och Fårösund 2018 pdf, 10.6 MB.
Ekosystemtjänster
Blåmusselbankar bidrar med flera viktiga ekosystemtjänster, alltså nyttor som naturen ger människor och andra organismer:
- Vattenrening: Blåmusslor filtrerar stora mängder vatten genom att ta upp plankton, organiskt material och näringsämnen, vilket förbättrar vattenkvaliteten och minskar övergödning.
- Habitat och biologisk mångfald: Musselbankarna skapar strukturer på bottnen där andra arter kan leva, som småfisk, kräftdjur, snäckor och alger. De fungerar alltså som “mini-ekosystem” och ökar biodiversiteten.
- Kustskydd: Täta musselbankar kan mildra vågornas kraft och bidra till att stabilisera bottnen, vilket skyddar kustnära områden mot erosion.
- Näringskälla för människor och djur: Blåmusslor är föda för fåglar, fiskar och människor, vilket gör dem viktiga i både naturliga och ekonomiska sammanhang.
- Kol- och näringscykler: Genom att samla näringsämnen i sina skal och vävnader bidrar musselbankar till kol- och näringsomsättning i kustekosystem.
Länsstyrelsens arbete
Länsstyrelsen ansvarar för att förvalta länets blåmusselbankar, både inom territorialgränsen och i de skyddade marina områdena utanför gränsen, som Natura 2000-områdena Hoburgs bank och Midsjöbankarna.
Uppdraget omfattar att:
- kartlägga var blåmusselbankar finns,
- inrätta skyddade områden,
- inrätta områden för blåmusselbankar i Sveriges havsplan för Östersjön,
- utöva tillsyn över verksamheter som kan påverka dem, samt
- lyfta fram blåmusselbankarnas funktion och ekologiska betydelse vid prövningar av havsrelaterade projekt, till exempel havsbaserad vindkraft, kabeldragningar, muddring och dumpning.
I vissa fall är Länsstyrelsen även beslutande tillsynsmyndighet, särskilt när en verksamhet sker utanför territorialgränsen men kan påverka våra Natura 2000-områden. Ett sådant exempel är de grunda utsjöbankarna i det marina skyddade området Hoburgs bank och midsjöbankarna.
Bevarandeplan för Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna pdf, 2.9 MB.
Kransalger (släktena Chara och Tolypella) är en grupp gröna makroalger som växer på bottnar i skyddade kustmiljöer och grunda havsvikar. De liknar kärlväxter och bildar täta undervattensängar som fungerar som viktiga livsmiljöer för smådjur samt uppväxtmiljöer för fisk. Kransalger är känsliga för förändringar i miljön och fungerar därför som indikatorer på god vattenkvalitet. I Östersjön har flera arter minskat kraftigt, bland annat Chara horrida (raggsträfse), som är rödlistad och ingår i Åtgärdsprogrammet för sällsynta kransalger längs kusten.
Eftersom dessa arter har stor ekologisk betydelse men är sällsynta, finns ett behov av riktade åtgärder för att skydda och bevara dem.
Hotbild
Kransalgernas tillbakagång är ett tecken på att kustekosystemen är påverkade. Enligt planen för marint områdesskydd i Egentliga Östersjön hotas kransalgerna vid kusten av flera faktorer:
- Övergödning: Höga näringshalter gynnar snabbväxande fintrådiga alger som skuggar och konkurrerar ut kransalgerna.
- Ökad grumling och sedimentering: Fysisk påverkan och utsläpp gör vattnet grumligt, vilket försämrar ljusförhållandena som kransalgerna behöver för fotosyntes.
- Fysisk påverkan: Muddring, båttrafik, anläggningsarbeten och erosion kan förstöra växtplatser och bottnar där kransalger växer.
- Klimatförändringar: Förändrade salthalter och högre temperaturer påverkar arternas överlevnad, särskilt de som är beroende av specifika miljöförhållanden.
Utbredning
Kransalger växer oftast på lugna, grunda bottnar med sand, grus eller gyttja, där vattnet är klart och näringsfattigt. De är vanligast i skyddade vikar, laguner och innerskärgårdar.
På Gotland finns flera arter av kransalger längs kusten, bland annat Chara baltica, C. canescens och C. aspera. Sällsynta arter som Chara horrida och Tolypella nidifica har påträffats på vissa platser men med begränsad utbredning.
Länsstyrelsens inventeringar visar att arternas förekomst har minskat under de senaste årtiondena, främst på grund av övergödning och fysisk påverkan.
Rapporten Inventering av kransalger i den gotländska kustzonen
Ekosystemtjänster
Kransalger bidrar med flera viktiga ekosystemtjänster, det vill säga nyttor som naturen ger människor och andra organismer:
- Vattenrening och klarare vatten: De binder näringsämnen och stabiliserar sediment, vilket minskar grumling.
- Habitat och biologisk mångfald: Kransalgsängar ger skydd och uppväxtmiljö för fiskyngel, smådjur och andra växter.
- Indikatorfunktion: Eftersom de kräver klart och näringsfattigt vatten är de bra indikatorer på god ekologisk status.
Kol- och näringscykler: Genom sin biomassa bidrar de till lagring av kol och reglering av näringsämnen i kustekosystemen.
Länsstyrelsens arbete
Länsstyrelsen Gotland arbetar med att kartlägga, övervaka och skydda livsmiljöer för kransalger längs kusten. Arbetet omfattar:
- Inventering av utbredning och status för kransalgsarter.
- Bedömning av miljöpåverkan i kustzonen.
- Etablering av skyddade marina områden.
- Beaktande av kransalgernas funktion och värde i tillståndsprövningar för havsrelaterade verksamheter, till exempel muddring och anläggningsarbeten.