Betesmarker
Betesmarker hyser en rik biologisk mångfald, allt från hävdgynnade växter till dyngbaggar och vildbin. Magra naturbetesmarker och betade alvar är en naturtyp som blir allt ovanligare, då det är mer ekonomiskt gynnsamt att ha betesdjuren på gödslade vallar.
Igenväxning av dessa magra marker sker långsamt, men missgynnar på sikt naturvärdena. Artgrupper som dyngbaggar är dessutom beroende av att det kontinuerligt finns betande djur i landskapet.
Landskapsvårdare på Fårö. Foto: David Lundgren
Följande åtgärdsprogram berör betesmarker:
Dyngbaggar är ett samlingsnamn för skalbaggar ur familjen bladhorningar som lever i dynga. Många dyngbaggar har de senaste decennierna försvunnit från landet, i takt med att arealen lämplig betesmark minskat, då gårdar läggs ner.
För att vända på den negativa utvecklingen i odlingslandskapet har Naturvårdsverket tagit fram ett åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar.
I programmet ingår sex stycken dyngbaggar, och en kortvinge (en annan sorts skalbagge som till skillnad från dyngbaggarna är ett rovdjur). På Gotland finns främst oxhorndyvel, en dyngbagge som trivs i varma, magra naturbetesmarker. Den finns bara på Gotland i hela norra Europa. Arten var försvunnen från mitten av 1900-talet, tills den återfanns på Sudret 2006.
Oxhorndyvel, Onthophagus illyricus. Foto: David Lundgren
Åtgärder i länet
Många dyngbaggar missgynnas när betesdjuren går på gödslade vallar istället för alvarmarker och naturbeten. Igenväxta betesmarker röjs och stängslas på Gotland för att gynna rödlistade dyngbaggar. Flertalet inventeringar för att undersöka dyngbaggefaunan har skett på Gotland.
Restaurering av betesmark på Gotland, till höger fortfarande igenväxt.
Läs mer:
Faktablad om dynglevande skalbaggar på Gotland
Pdf, 685.1 kB.
Broschyr om dyngbaggar i Sydsverige Pdf, 3.1 MB.
Åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar
Länk till annan webbplats.
Inventering av dyngbaggar på Gotland 2006 Länk till annan webbplats.
Länk till artdatabanken sidor om de ingående arterna nedan:
Oxhorndyvel Länk till annan webbplats.
Ribbdyngbagge Länk till annan webbplats.
Humlekortvinge Länk till annan webbplats.
Köldyngbagge Länk till annan webbplats. (ej på Gotland)
Fyrfläckig dyngbagge Länk till annan webbplats. (ej på Gotland)
Månhornsbagge Länk till annan webbplats. (ej på Gotland)
Betesdjurens tramp och mular håller vegetation kort och tillåter inte buskar och sly att breda ut sig. Detta gynnar en mängd organismer, bland annat marklevande svampar.
Tre svampar ingår i detta åtgärdsprogram, det är svamparter som förekommer i mager ogödslad och oplöjd grässval i öppna naturbetesmarker och slåtterängar. Igenväxning och ändrad hävd är de viktigaste orsakerna till tillbakagång.
Dom kallas med ett samlingsnamn ängssvampar - men vissa arter förekommer även i ädellövskogsmiljöer.