Naturvårdsbränningar

Naturvårdsbränningar genomförs för att gynna den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen genomför naturvårdsbränningar när det är torrt i marken under perioden maj-september.

Många arter är hotade idag eftersom det brinner för sällan och på för få platser i skogen, jämfört med förr i tiden. Branden behövs för att den bidrar till att bevara och återskapa biologisk mångfald.

Skog som brinner under en naturvårdsbränning

Naturvårdsbränningar sker när det är torrt

För att vi ska uppnå önskat resultat med naturvårdsbränningen behöver den ske när det är torrt i marken. Är det inte tillräckligt torrt kan en del bränsle bli kvar i området. Bränslet skulle kunna börja brinna några dagar senare, om det till exempel börjar blåsa, vilket innebär att branden skulle kunna sprida sig oönskat.

Länsstyrelsen ansöker om dispens från eventuella eldningsförbud hos respektive räddningstjänst och eldar endast om dispens ges.

En naturvårdsbränning sker alltid under kontrollerade former. Bränningen föregås av noggrann planering och tydliga säkerhetsrutiner. På plats finns alltid erfaren och utbildad personal och gott om utrustning.

Bränningen är oftast lugn och odramatisk.

Naturvårdsbränningar i Dalarna

Vi informerar på vår Facebooksida när vi genomför naturvårdsbränningar.

Länsstyrelsen i Dalarnas läns Facebooksida Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Så går det till när vi bränner

  • Planering och förberedelser

En naturvårdsbränning planeras under lång tid. På Länsstyrelsen inventerar vi skogar för att ta reda på var det skulle behöva brinna, i vilka områden elden skulle göra störst nytta. Där det finns spår av äldre bränder bör det finnas småkryp som behöver hjälp att överleva, eller växter som kan ligga i dvala och vänta på värmen från elden innan de kan gro.

En viktig del av förberedelserna är information till de som behöver känna till att Länsstyrelsen planerar att bränna i skogen.

  • Vatten och avgränsningar

Innan bränningen lägger arbetslaget ut vattenslang kring området som kan användas för att släcka oönskade bränder och till eftersläckningen. Vatten pumpas upp från närmaste vattendrag eller transporteras med tankvagn.

Området som ska brännas har alltid tydliga avgränsningar som hindrar att elden sprider sig för långt, exempelvis en sjö, myr, vägar eller brandgator.

På de ställen där det inte finns tillräckliga avgränsningar anlägger vi brandgator i skogen. Där lägger arbetslaget ut vattenslang och vattnar marken.

  • Dags att tända

Eldningen är oftast lugn och odramatisk. De ansvariga för tändningen tänder längs med marken i långsmala remsor inom de säkrade gränserna. En remsa får brinna ut innan nästa tänds. På så vis regleras eldens hastighet och styrka och det går att bestämma vilken effekt elden ska ha på just den ytan.

Andra personer vattnar, bevakar och håller koll på vindens riktning. Bränningen avslutas till kvällen.

  • När elden slocknat

Personal jobbar kvar i området med eftersläckning och bevakar tills det inte finns någon glöd eller rök kvar.

Efter ungefär ett år har platsen blivit en ljusare, öppnare och varmare skog där brandgynnade växter trivs och fler fåglar hittar insekter i träden.

Del av stort nationellt projekt

Bränningarna genomfördes som en del i EU-projektet Life Taiga, ett projekt som bland annat handlar om att öka användandet av brand som skötselmetod i Natura 2000-klassade skogar i Sverige. I projektet deltar fjorton länsstyrelser från Kalmar i söder till Norrbotten i norr samt Naturvårdsverket.

Life Taigas webbplats Länk till annan webbplats.

Frågor och svar

En naturvårdsbränning är en planerad skogsbrand i ett avgränsat område. Syftet är att gynna och bibehålla höga naturvärden.

Länsstyrelserna arbetar med naturvårdsbränningar i skyddad natur (nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden) som en av flera viktiga skötselmetoder för att gynna och bibehålla höga naturvärden. Även privata skogsägare och skogsbolag arbetar med naturvårdsbränningar.

Vissa arter är beroende av branden som störning, brandens värme eller bränd ved för sin överlevnad.

Skogsbranden är en storskalig ”störning” som gynnar många djur, svampar och växter. Strukturen i skogen förändras och skogen blir mer öppen, ljus och varm. Skogsbrand skapar mycket döda träd, vilket det i dagens skogar råder stor brist på.

Cirka 1000 arter i Sverige riskerar att försvinna på grund av att det finns alldeles för lite liggande och stående döda träd. Cirka 100 arter av insekter och svampar är beroende av brand för sin överlevnad.

En naturlig skogsbrand startar till exempel av ett åsknedslag och med största sannolikhet när det är extremt torrt i markerna. För att få den förväntade effekten på vegetation och mark sker naturvårdsbränningar
vid liknande förhållanden. På så vis kan naturvården bäst efterlikna naturliga brandförhållanden och få bästa möjliga naturvårdsnytta.

 

Brandgynnade arter har anpassat sig till brandens ekologiska effekter på olika sätt. Unika specialiseringar är vanligt.

Brand gynnar tallen. Tallens grova bark och den höga kronan skyddar trädet mot lågornas framfart. Branden skapar glesa ljusa skogar där träd kan växa sig grövre än i en tätvuxen skog. Lövträd får möjlighet att föryngra sig när ny mark blottas.

Svedjenävans frö kan ligga i ”dvala” i många år och börjar gro först när temperaturen når 40º-50º C, fröet klarar temperaturer på uppemot 100 º C. Skalbaggen grov tallkapuschongbagge utvecklas under barken på brandskadade tallar och granar. Större svartbagge utvecklas även den under barken, men på solexponerad död björk. Den sotsvarta praktbaggen känner av värmestrålning på långt håll genom IR-känsliga sinnesorgan som sitter på
magen och kommer antagligen flygande till brandområden för att para sig. Rökdansflugan känner ”lukten” av brandrök på flera mils avstånd genom sina antenner.

Inför en naturvårdsbränning är det viktigt att ha kunskap om fågellivet i det aktuella området. På detta sätt erhålls kontroll över häckande fåglar och andra extra känsliga arter och vid behov omplaneras naturvårdsbränningen. De fåglar som kan flyga flyger iväg om en fara dyker upp. Andra djur flyr om det börjar brinna.

Vissa individer kanske inte överlever en brand - men generellt kan sägas att nyttan med bränder i skog idag är långt större eftersom väldigt många arter gynnas eller är helt beroende av brand i skogen. De arter som missgynnas av en brand är dessutom långt mindre hotade än de arter som gynnas av brand i skogen. Viltstammarna ökar ofta efter en brand eftersom de gynnas av att lövträd och buskar börjar spira.

Vissa arter missgynnas av att det brinner i skogen, men graden varierar med tiden från branden från art till art. Möjligheten till återetablering varierar också med tiden för olika arter. Exempel på arter som missgynnas av en brand i skogen är ekorre, järpe, tofsmes, linnea, ekbräken och gran.

En naturvårdsbränning är en riskverksamhet som kräver noggrann planering och ett säkerhetsarbete. Inget får gå fel! Bränningen sker under kontrollerade former och brandområdet måste ha säkra brandgränser – vatten, myrmarker, vägar eller upphuggna brandgator. Väderförhållandena måste vara optimala.

Bränningsledaren har en kompetent personalgrupp, där alla har sina specifika ansvarsområden. Vid en bränning är experter inkopplade och räddningstjänsten i området hålls kontinuerligt informerad. Vid vissa bränningar används helikopter eller flygplan som flyger över området och kontrollerar branden.

Efterbevakningen är viktig och så länge det behövs finns personal på plats som säkerställer att branden inte får fäste på nytt. Det kan glöda och pyra i myrstackar eller i stubbar i många dagar efter en brand.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Helena Höij

Besöksadress

Åsgatan 38

Postadress

791 84 Falun

Organisationsnummer

202100-2429

Följ oss