Djurhälsopersonal
Länsstyrelsen är ansvarig för tillsynen av djurhälsopersonal i länet. Vi kontrollerar att de följer gällande lagar och bestämmelser och ger stöd och råd.
På den här sidan har vi samlat information till dig som är djurhälsopersonal, det vill säga som arbetar inom behörighetsreglerade yrken inom djurens hälso- och sjukvård.
Vilka är djurhälsopersonal?
Djurhälsopersonal är personer som arbetar inom behörighetsreglerade yrken inom djurens hälso- och sjukvård. Till djurhälsopersonal räknas:
- legitimerade veterinärer
- legitimerade djursjukskötare
- godkända hovslagare
- legitimerade tandläkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster som har godkännande att arbeta inom djurens hälso- och sjukvård
- personer som har särskilt tillstånd att utöva veterinäryrket
- personer som arbetar i yrket under tillfälligt besök i Sverige.
Djurhälsopersonal ska arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Om du misstänker en epizootisjukdom
Som veterinär kan du dygnet runt kontakta SVA, som har epizootijour (dagtid) och Tjänsteman i beredskap (TiB) (kvällar och helger), för att diskutera misstanken.
Du som veterinär ska även skyndsamt anmäla misstanken till Jordbruksverket och Länsstyrelsen.
Användbara telefonnummer
- Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, växel 018-67 40 00
- Länsstyrelsens växel 010-224 40 00
- Länsstyrelsens Tjänsteman i beredskap, TiB 031-334 11 06 (via SOS alarm)
- Jordbruksverkets växel 036-15 50 00
- Jordbruksverkets Tjänsteman i beredskap, TiB 036-12 72 55 (via SOS alarm)
Mer information
Epizootisjukdomar (sva.se) Länk till annan webbplats.
Anmälningsskyldighet av sjukdomar och smittämnen (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats.
Aktuellt läge för smittsamma djursjukdomar (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats.
Anmälningsplikt för djurhälsopersonal
All djurhälsopersonal är skyldig att anmäla misstanke om att djur inte hålls eller sköts på rätt sätt till Länsstyrelsen.
Veterinärer är skyldiga att anmäla vissa sjukdomar. Det gäller sjukdomar som omfattas av epizooti- och zoonoslagen, det vill säga allvarliga smittsamma sjukdomar. Det gäller även vid misstanke och för sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Även vissa typer av smittsamma sjukdomar hos häst ska anmälas vid misstanke.
Anmälningsskyldighet av sjukdomar och smittämnen, Jordbruksverket Länk till annan webbplats.
Vissa hästsjukdomar är du som är veterinär skyldig att anmäla redan då du misstänker dem. Anmälan ska göras till Länsstyrelsen via e-post eller telefon.
Vilka sjukdomar gäller det?
Veterinär som undersöker en häst och misstänker någon av följande sjukdomar är skyldig att anmäla det till Länsstyrelsen.
- Hästinfluensa (typ A)
- Kvarka
- Virusabort (centralnervös form)
- Virusarterit
Även epizootisjukdomar ska anmälas.
Hur ska jag anmäla?
Du gör anmälan till Länsstyrelsen via e-post eller telefon. De uppgifter som ska ingå i anmälan finns på Jordbruksverkets blankett D 65.
E-post: vastragotaland@lansstyrelsen.se
Telefon: 010-224 40 00
Vad händer efter anmälan?
Efter att Länsstyrelsen tagit emot anmälan skickar Länsstyrelsen ut informationen till berörda organisationer, praktiserande veterinärer och till Svensk travsport. På Svensk travsports webbplats publiceras löpande kortfattad information om kliniska misstankar.
Det är viktigt att ansvarig veterinär för stallet/sjukdomsutbrottet meddelar Länsstyrelsen när utfärdade isoleringsrekommendationer hävts och verksamheten har återgått till det normala igen.
Mer information
Aktuell smittoinfo (travsport.se) Länk till annan webbplats.
Anmälningsskyldighet av sjukdomar och smittämnen (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats.
Krav på veterinärer vid infektion med MRSA eller MRSP
Om ett djur som du undersöker misstänks eller konstateras ha MRSA eller MRSP i en aktiv infektion har både du och djurhållaren skyldigheter enligt Jordbruksverkets föreskrifter K112.
Kraven i K112 innebär skyldighet att i vissa fall (MRSA) provta djuret och att anmäla en sådan provtagning till länsstyrelsen, att göra bedömningen att MRSA- eller MRSP-infektionen har avläkt, meddela länsstyrelsen detta, informera djurägaren om de restriktioner som K112 innebär samt därutöver ge djurägaren de råd och instruktioner som behövs för att minska risken för vidare smittspridning. Avsikten är att det ska vara behandlande veterinär som ger råd om till exempel kontaktisolering, hantering av djuret för att minska smittrisken och om rengöring och desinfektion efter avläkt infektion.
Mer information
Krav på veterinärer om MRSA och MRSP (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats.
Djurskyddsfrågor för djurhälsopersonal
Om ett djur påträffas så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart får en veterinär avliva djuret av djurskyddsskäl. I brådskande fall får även någon annan genast avliva djuret.
Underrätta ägaren vid avlivning
Den som avlivar djuret ska underrätta ägaren eller innehavaren av djuret om detta. Om detta inte är möjligt, för att djurägaren till exempel är okänd, så ska Länsstyrelsen underrättas. Det är inte tänkt att Länsstyrelsen ska omhänderta djur om det inte är nödvändigt. När denna nödavlivning enligt 9 kap 4§ djurskyddslagen kan användas så behöver inte Länsstyrelsen omhänderta djuret för att förkorta dess lidande.
Djuret måste ha påträffats för att få avlivas
Det som är viktigt i sammanhanget är ordet "påträffas", vilket innebär att djuret till exempel har hittats utomhus påkört av någon annan än djurhållaren.
Om djurhållaren själv kommer in med sitt svårt sjuka eller skadade djur och vägrar avlivning, trots att du som veterinär bedömer att det är enda alternativet, så är djuret inte "påträffat". Du kan därför inte avliva djuret mot djurägarens vilja med hänvisning till nödavlivning enligt djurskyddslagen. I dessa fall ska du kontakta Länsstyrelsen som kan omhänderta djuret.
Djuret är inte påträffat om Länsstyrelsen omhändertagit djuret
Ett djur är heller inte "påträffat" om det inkommer till dig för en veterinärundersökning efter det att Länsstyrelsen har omhändertagit djuret. I dessa fall är det Länsstyrelsen som ska besluta om vad som ska ske med djuret enligt djurskyddslagen kapitel 9, paragraf 8. Om du tycker att ett omhändertaget djur måste avlivas så ska du kontakta länsveterinär direkt. Du kan då få ett muntligt beslut om avlivning.
Det finns några saker att tänka på när du som djurhälsopersonal blir anlitad för att behandla ett djur som blivit omhändertaget eller upphittat.
Djur utan känd ägare
Det finns inte några statliga medel för att bekosta veterinärundersökning eller behandling av djur som inte har någon känd ägare. Om ett djur har påträffats svårt sjukt eller skadat får du som veterinär avliva djuret även om det inte går att få tag på djurägaren. Det behövs inte något beslut från Länsstyrelsen. Upphittaren ska meddela ägaren om det går och i annat fall meddela Länsstyrelsen.
Djur som omhändertagits av Länsstyrelsen
Om djurhemspersonal kommer till kliniken med ett djur som är omhändertaget efter beslut från Länsstyrelsen är det Länsstyrelsen som ska besluta om vad som ska ske med djuret. Normalt sker detta efter kommunicering med djurägaren som då vanligtvis får en tid att yttra sig.
Om djurets hälsotillstånd är sådant att det lider kan Länsstyrelsen besluta om avlivning utan kommunicering. Det kan då ske via telefon efter att veterinär och djurhemspersonal har lämnat uppgifter om djurets tillstånd.
Om djurets lidande är så akut att det måste avlivas av djurskyddsskäl och Länsstyrelsen inte går att nå (utanför kontorstid) får djuret ändå avlivas. Det är då viktigt att dokumentera varför djuret avlivades.
Djur inte får användas i avel om de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas eller om parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman.
Veterinären kan påverka genom intygsskrivning
Vid besiktning är det viktigt att notera sådant som avviker från det normala, även om det anses typiskt för rasen.
Ansvarsnämnden har i ett beslut från 2013 (ansvarsnämndens ärende 91/12) angett att ”En besiktning ska utföras grundligt och omsorgsfullt. Alla avvikelser från det normala måste noteras i ett besiktningsintyg. De fel som valpen senare konstaterades ha borde ha noterats av NN, och detta oberoende av om något av felen skulle vara att anse som rastypiskt. Ansvarsnämnden finner att NN har agerat försumligt vid besiktningen och därigenom åsidosatt de skyldigheter han som veterinär haft. För denna försumlighet kan NN inte undgå en erinran.”
Ärendet gällde en hund med underbett, där veterinären i sitt svar till Ansvarsnämnden angett att det inte antecknats i besiktningsintyget, eftersom det var typiskt för rasen.
Brachycephalt syndrom
Kortnosiga hundar med andningsproblem aktualiserades sommaren genom ett öppet brev till Jordbruksverket och SKK, underskrivet av 519 legitimerade veterinärer.
Länsstyrelsen tycker det är väldigt viktigt att man inte skuldbelägger enskild djurägare i frågan, eftersom problemen beror på felaktig avel. Dock tycker vi det är väldigt viktigt att djurägare får information om att ett brachycephalt syndrom inte är ett normaltillstånd, utan ett stort problem för hunden som även kan innebära ett lidande. Det vill säga, det är inte är normalt för arten hund att inte kunna andas normalt (eller ha andra rasspecifika problem). Det är även bra om djurägaren förstår att detta är ett problem inom aveln som till och med kan bryta mot djurskyddslagen. Det kan leda till att djurägare blir mer kritiska vid eventuella framtida hundköp.
Om djurägaren har sökt hjälp för sin hunds problem, och även följer veterinärens behandlingsrekommendation/ordination så har djurägaren handlat helt rätt enligt lagstiftningen. En anmälan ska därför inte göras på djurägaren. Skulle djurägaren däremot motsätta sig behandling och ni anser att djuret är utsatt för ett lidande om ingen åtgärd sätts in, så ska ni anmäla det till Länsstyrelsen enligt 28a § djurskyddslagen.
Länsstyrelsen anser att avel på individer som kan förväntas nedärva andningssvårigheter står i strid med djurskyddslagstiftningen. Det omfattar naturligtvis även hundar som korrigerats kirurgiskt och därför inte längre har problem själva. Om en veterinär i sin yrkesutövning får kännedom om sådan avel, så omfattas detta av veterinärernas anmälningsplikt till Länsstyrelsen enligt 28a § djurskyddslagen.
Länsstyrelsens tillsyn, ViLA och hygienregler
Hur gör vi tillsynen?
Det finns regler för hur djurhälsopersonal ska arbeta inom djurskydd, smittskydd och säkra livsmedel. Varje år besöker Länsstyrelsen veterinära arbetsplatser i länet och kontrollerar att reglerna följs.
Några saker vi kontrollerar under besöket är att:
- personalen har rätt behörighet
- journalföringen uppfyller kraven
- läkemedel används på ett ansvarsfullt sätt
- rutiner för misstänkta djurskyddsfall och smittsamma djursjukdomar är på plats.
Vägledning för kontrollen av djurhälsopersonal samt checklistor som Länsstyrelsen använder vid kontrollen finns på Jordbruksverkets webbplats.
Kontroll av hygienplan
Tillsyn av djurhälsopersonal kombineras ofta med kontroll av vårdhygien på kliniken.
Hygienregler inom djurens hälso- och sjukvård (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats.
Författningar om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
Veterinära författningshandboken (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats.
Villkorad läkemedelsanvändning innebär att en lantbrukare under vissa förutsättningar kan ha läkemedel hemma och inleda behandling själv om vissa särskilt bestämda symtom uppstår.
Bra att tänka på
- Var restriktiv med antibiotikaanvändning då antibiotikaresistensen i världen är ett globalt problem som ökar snabbt. Följ de antibiotikapolicyer som finns och håll dig uppdaterad om behandlingsmetoder.
- Skriv inte ut läkemedel för sådana diagnoser som är rent olämpliga att lämna till djurhållare att bedöma, till exempel ögonskada.
- Skriv inte ut läkemedel för anmälningspliktiga sjukdomar, till exempel listeria.
- Du får inte villkora läkemedel för hästar. Hästar ska alltid undersökas före behandling, förutom vid de undantag som listas i lagstiftningen.
- Det är inte tillåtet att lämna vaccin till hästägare.
Har du frågor om villkorad läkemedelsanvändning, tveka inte att ta kontakt med oss länsveterinärer.
Vem kan få ViLA?
Villkorad läkemedelsanvändning ska bara användas i besättningar där du som veterinär har god kännedom om besättningen och djurhälsan och djurskyddet är gott. Du ska också göra en bedömning att djurhållaren kommer att sköta medicinerna på rätt sätt. Tänk på att det inte är någon rättighet för djurhållaren att få villkorad läkemedelsförskrivning, utan en möjlighet om du bedömer att det är lämpligt. Om djurhållaren missköter den villkorade läkemedelsanvändningen eller om djurskyddet inte är godtagbart, är det din skyldighet som veterinär, att dra in den villkorade förskrivningen.
Djurhållaren ska ha utbildning för att behandla djur. För ViLA i mjölkbesättningar krävs att veterinären är särskilt utbildad.
När du som veterinär ska besluta om en djurhållare ska få villkorad läkemedelsanvändning så ska du vara medveten om att villkorad läkemedelsanvändning är ett redskap för att komma tillrätta med vissa sjukdomar eller symtom i besättningen och inte ett sätt att ge djurhållaren ett hemmaapotek. Tanken är att du parallellt med förskrivningen ska arbeta med andra förebyggande åtgärder för att få en bättre djurhälsa i besättningen.
Om läkemedel ska skrivas ut under en kortare period så begränsar du tiden får ViLA. Exempelvis brukar inte fårbesättningar behöva ha läkemedel annat än under lamningsperioden.
Instruktioner till djurhållaren
Skriv tydliga instruktioner som är lätta att följa för djurhållaren. Det räcker inte att skriva en sjukdomsdiagnos, läkemedel och dosering, utan symtom som krävs för behandling ska beskrivas. På tacka kan man exempelvis inte skriva "Mastit, Penovet 0,7 ml/10 kg i fem dagar". I instruktionerna bör en beskrivning finnas av de symtom som du anser är kriterier för behandling, till exempel svullet juver och temp högre än X.
Se till att uppdatera instruktionerna och ta bort läkemedel som du inte längre förskriver.
Följ de antibiotikapolicyer som finns och håll dig uppdaterad om behandlingsmetoder. I många fall rekommenderas andra åtgärder än behandling med antibiotika. Du kan hitta behandlingsrekommendationer för olika djurslag på läkemedelsverkets webbplats. Instruktionerna ska främst gälla de läkemedel man behandlar med i första hand. Om andrahandspreparat används så ska det tydligt framgå när djurägaren får byta läkemedel. Djurhållaren ska inte ha flera alternativa läkemedel att välja mellan.
I instruktionerna ska inte läkemedel finnas med som är begränsade enligt lagstiftningen (kräver provtagning), exempelvis enrofloxacin, om inte din utredning tidigare har visat att det i undantagsfall är förstahandsvalet.
Kontroll av ViLA
Grunden är att du ska besöka besättningen var femte vecka. Undantagsvis kan detta utsträckas till åtta veckor i de fall läkemedelsanvändningen är ringa.
I en fårbesättning som får läkemedel i två månader under lamningsperioden gör du lämpligen ett start- och ett slutbesök.
Observera att det för mjölkbesättningar gäller ändra regler om besöksfrekvens.
Djurskyddsdeklaration
I grisbesättningar och mjölkbesättningar ska du bifoga en djurskyddsdeklaration till den årliga anmälan till Länsstyrelsen. Om du har synpunkter på djurskyddet i en gris- eller mjölkbesättning vid ett annat besök än det första för förskrivningsperioden, så ska du skicka in djurskyddsdeklarationen till Länsstyrelsen oavsett när på året det sker. Detta ingår i djurhälsopersonalens anmälningsplikt och är viktigt för länets djurskyddsarbete.
Rapportering av djursjukdata
Förskrivande veterinär ska rapportera alla behandlingar som utförs av djurhållare inom ViLA till Jordbruksverket på samma sätt som annan djursjukdatarapportering.
Läkemedel för djur (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats.
Hygien i djurvård
Länsstyrelsen gör också kontroller av hygien på djurvårdande enheter. Det ska finnas goda rutiner för att förhindra spridning av smittor. Djurvårdande enheter är till exempel:
- djursjukhus
- djurkliniker
- veterinärmottagningar.
Basala hygienrutiner ska tillämpas överallt där vård och omsorg bedrivs, oberoende av vårdgivare och vårdform. Syftet är att förhindra smittöverföring mellan patienter, via personalens händer och kläder (indirekt kontaktsmitta) från patient till personal och från personal till patient (direkt kontaktsmitta).
I basala hygienrutiner ingår
- Korrekt arbetsklädsel
- Handhygienrutiner; handtvätt och handdesinfektion
- Handskar; hur och när dessa ska användas
- Skyddskläder: hur och när man använder engångs plastförkläde eller patientbunden skyddsrock, stänkskydd, skyddsglasögon eller visir som täcker hela ansiktet, andningsskydd
Mer information
Hygienregler och hygienplan (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats.
Statens veterinärmedicinska anstalt (sva.se) Länk till annan webbplats.
Stöd och råd
En av Länsstyrelsens uppgifter är att ge stöd och råd till djurhälsopersonal i frågor om djurskydd och smittskydd. Vi ger aktuell information i frågor som rör djurhälsa.
Det bästa för hästen är att förebygga parasitproblem så långt som möjligt. Det leder till att användningen av avmaskningsmedel minskar, och därmed till att problemen med resistens mot avmaskningsmedel hos parasiterna inte ökar.
Förebyggande arbete
Betesplanering och andra metoder för att minska smittrycket i hagarna samt träckprovsanalyser är viktiga redskap i det förebyggande arbetet.
Behöver jag ta träckprov före avmaskning?
Du måste inte alltid kräva träckprovssvar när du skriver ut avmaskningsmedel till häst. En veterinär får förskriva avmaskningsmedel om denne väl känner till djurhållningen och bedömer att läkemedlen kommer att hanteras på ett godtagbart sätt.
När djurägaren själv skickar träckprov till ett laboratorium och sen ringer och pratar med laboratorieveterinären får du förskriva om veterinären har förhört sig om djurhållningen och har analysresultat från träckprovtagning för parasiter som underlag för bedömningen.
Tystnadsplikten omfattar även dem som arbetar tillsammans med dig till exempel djurvårdare, praktikanter och hovslagare utan godkännande.
Tystnadsplikten innebär att du inte får berätta om eller använda dig av information som rör kunders drifts- och affärsförhållanden. Givetvis får den personal som är direkt involverad i vården av djuret diskutera behandlingen i syfte att ge så god och säker vård som möjligt.
Enligt behörighetslagen får djurhälsopersonal inte lämna ut uppgifter som rör enskildas affärs- eller driftsförhållanden. För statligt anställd djurhälsopersonal gäller bestämmelser i sekretesslagen. Där gäller så kallad uppdragssekretess vilken i mycket stor utsträckning hindrar att man lämnar ut uppgifter. Även statligt anställd djurhälsopersonal måste lämna ut sådana uppgifter som Länsstyrelsen behöver för tillsynen.
Lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.
Offentlighets- och sekretesslagen (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.
Nyhetsbrev för djurhälsopersonal
I nyhetsbrevet kan du läsa om nyheter och aktuella händelser som berör dig i ditt yrke när det gäller lagstiftningen. Exempelvis läkemedelsanvändning, smittskydd, djurskydd.
Nyhetsbrevet riktar sig till samtlig djurhälsopersonal i Västra Götaland. Målet är att så många som möjligt av djurhälsopersonalen på ett enkelt sätt ska få tillgång till information från oss. Nyhetsbrevet ges ut tre gånger per år: februari, juni och oktober.
Saknar du något? Kontakta oss om du har idéer om vad nyhetsbrevet ska innehålla.
Redaktör: E-post till vår redaktör