Informationscentralen för Bottniska viken

Har du sett något ovanligt eller har det skett något akut vid havet eller kusten? Länsstyrelsernas informationscentraler vid kustområdena Bottniska viken, Egentliga Östersjön och Västerhavet tar emot observationer och informerar om det aktuella läget i Sveriges kustvatten.

Kartan visar aktuella blomningar i Bottniska viken. Röd markering = dagens blomningar, orange markering = de två senaste dagarnas blomningar, gul markering = blomningar från 4-6 dagar sedan och grå markering = blomningar äldre än 6 dagar. Klicka på ikonen längst upp till vänster för mer information om algblomningarna.

Aktuella händelser

Rapportera in en händelse eller observation

  1. Rapportera genom att ringa vår telefonsvarare, skicka e-post eller anmäl direkt på webben.
    Rapportera in på vår webb
    Ring informationscentralens telefonsvarare 010-225 41 11
    Rapportera in via e-post till icbv@lansstyrelsen.se
  2. Uppge var du har observerat händelsen och bifoga gärna bilder. Uppge gärna koordinater.

    Genom att öppna appen för kartor på din smarta telefon och markera platsen kan du få fram koordinater där du befinner dig.

Om du ser ett större antal döda fiskar, fåglar eller sälar vid kusten bör du rapportera detta till oss. Vi samlar in information och vidarebefordrar till ansvariga myndigheter och organisationer för eventuella åtgärder samt informerar allmänheten. Prover på djuren kan behöva tas för att skickas till Naturhistoriska riksmuseet (NRM) eller Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA) för analys. Vi vill gärna ha bilder samt position för upptäckten.

Hittar du döda djur i naturen bör du alltid undvika direktkontakt med djuret av hygieniska skäl och för att minimera risken för överföring av olika typer av smittoämnen. Om du ska hantera döda djur är det lämpligt att skydda dig genom att använda plasthandskar och eventuellt ”stänkskydd” om det döda djuret har gått långt i förruttnelseprocessen och kan spricka upp.

Den vanligaste orsaken till att man hittar döda djur är att de har dött naturligt av svält eller sjukdomar. Det kan också bero på mänsklig påverkan i form av utsläpp av organiskt material, kemikalier, gifter eller olja.

Döda sälar

Om du hittar en död säl ska du först och främst vända dig till din kommun som har ansvaret för att hantera sälar på allmänna platser. Ligger sälen på privat mark är det markägarens ansvar att ta hand om sälen. Informationscentralen kan vi svara på frågor om hanteringen av den döda sälen och samordna eventuella insatser. Det är också bra om du rapporterar fyndet till Naturhistoriska riksmuseet (NRM) som utför forskning och övervakning på sälar. Om sälen är i gott skick kan NRM vilja ha in den för obduktion. 

Rapportera in död säl på Naturhistoriska riksmuseets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Döda fiskar

Om du ser döda fiskar som inte ser ut att ha dött naturligt bör du kontakta oss. Det är bra om du tar ett foto på eventuella skador eller mängden fisk. Informationscentralen samordnar sedan eventuella insatser, som till exempel att fiskarna skickas till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) för analys.

Det är inte ovanligt att man hittar en större mängd död spigg längs stränder under sommar och sensommar. Efter fiskarnas lek blir många försvagade och kan då dö. Många blir också infekterade av en parasit, bandmasken Schistocephalus. Den här parasiten växer till sig när det börjar bli varmt i vattnet och den kan då döda spiggen.

Fisk, kräftdjur och musslor på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA):s webbplatslänk till annan webbplats

Rapportera in skadad eller död vildfisk på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA):s webbplatslänk till annan webbplats

Döda fåglar

Hittar du en större ansamlingar av döda fåglar bör du kontakta oss. Vi samordnar eventuella insatser, som till exempel att fåglarna skickas till Statens Veterinärmedicinska anstalt för analys. Rör inte vid fåglarna utan att ha på dig handskar.

Information om fåglar på Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA):s webbplatslänk till annan webbplats

Algblomning kallas det när växtplankton (mikroskopiska alger) förekommer i stora mängder. Det är ett naturligt fenomen som uppträder varje år och i alla sorters vatten. För att alger ska samlas i stora mängder krävs det god tillgång på näring och ljus. Vissa algblomningar, särskilt under sommaren, kan bestå av arter som kan producera gifter och som kan innebära hälsorisker för både människor och djur.

Information om algblomning hos Havs- och vattenmyndighetenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Hur vet jag om algblomningen är giftig?

Vissa arter av alger är giftiga för människor och djur. De vanligaste giftproducerande arterna finns inom gruppen cyanobakterier, även kallade blågrönalger. Ungefär 50 % av cyanobakterieblomningarna är giftiga. Vid en cyanobakterieblomning färgas oftast vattnet grönt, blågrönt, gulaktigt eller rött till rödbrunt, det är tydligt grumligt och/eller fyllt av små tråd- eller prickformade växtplankton. På hösten kan man ibland se intorkade, klart turkosa cyanobakterieavlagringar vid strandlinjen. Dessa brukar liknas vid utspilld målarfärg. Det är gamla blomningar, alltså döda cyanobakterier, som spolats upp på land. Även torkade cyanobakterier kan utgöra en risk för till exempel hundar och småbarn, eftersom de fortfarande kan vara giftiga.

Många planktonarter, inte bara cyanobakterier, kan orsaka synliga blomningar när de förekommer i tillräckligt stora mängder. Det gäller till exempel dinoflagellater och ciliater. Olika arter ser olika ut när de blommar och många blomningar är inte giftiga. Om blomningen är giftig eller ej beror på vilken art det är och på vilka förutsättningar som råder på platsen. Man kan inte se med blotta ögat om en algblomning är giftig utan man behöver ta prover och skicka till laboratorium för analys.

Exempel på cyanobakterieblomningar

Blomning av den blågröna algen Dolichospermum lemmermannii.

Blomning av den blågröna algen Dolichospermum lemmermannii. Foto: Jeanette Åström.

Blomning av de blågröna algerna Nodularia spumigena, Aphanizomenon sp. och Dolichospermum spp. Foto: Bengt Karlsson, SMHI.

Blomning av de blågröna algerna Nodularia spumigena, Aphanizomenon sp. och Dolichospermum spp. Foto: Bengt Karlsson, SMHI.

Intorkade
cyanobakterieavlagringar på stranden.

Intorkade cyanobakterieavlagringar på stranden.

 Råd vid algblomningar

  • Undvik att bada eller onödig kontakt med vatten när vattnet inte längre är lika klart som det brukar vara, ytan täcks av en tydligt blågrön, grön eller gulgrön-gulbrunaktig hinna eller då vattnet är kraftigt grumlat av mycket fina trådar (som centimeterlånga tunna hårstrån) eller små blågröna "gryn" som liknar mycket små barr.
  • En allmän regel för bad är att du ska kunna se fötterna när vattnet når upp till knäna. Var alltså aktsam när du inte ser botten på 0,5-1 meters djup och när vattnet ser ut som beskrivet ovan.
  • Barn och djur är högriskgrupper. Släpp inte barn eller djur till stränder eller i vatten med kraftig algblomning. Det gäller både husdjur och tamboskap (till exempel hundar, får, kor och hästar). Kontakta läkare eller veterinär om barn, vuxna eller djur visar sjukdomssymptom efter bad eller kontakt med blommande vatten.
  • Använd inte vatten från algblomningsområden som dricksvatten eller för matlagning. Många alggifter är värmestabila och kokning förstör inte gifterna.

Sjukvården ger råd om hur du ska agera om du svalt eller badat i algbemängt vatten.

Symptom och råd vid algförgiftning hos 1177.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Hur skiljer jag på en algblomning och pollen?

Under våren och början av sommaren kan pollen från olika träd falla ner över vattnet både till havs och i insjöar. När vind och strömmar för ihop pollenet i tätare stråk kan det på håll likna gulaktiga ansamlingar av cyanobakterier. Cyanobakterierna blommar dock oftast något senare på året, när vattnet hunnit värmas upp.

Pollen på vattenytan kan lätt misstas för algblomningar. 

Pollen
på vattenytan kan lätt misstas för algblomningar.

Pollen på vattenytan kan lätt misstas för algblomningar.

Ibland önskar vi att du provtar fynd som du hittar. Kontakta oss och samråd innan. Då kan vi bekosta analyser och porto.

Samla prov för alger så här

  • Flaskor för provtagning av alger kan beställas från Informationscentralen.
  • Du behöver Lugols lösning. Förvaras kallt och mörkt. Då håller den länge, cirka 5 år.
  1. Samla in vatten vid blomningen där algerna inte är allt för koncentrerade, men där vattnet fortfarande är färgat av alger. Fyll vatten i till exempel en dunk och häll över till en 100 ml glasflaska.
  2. Tillsätt omedelbart 400 μl Lugols lösning (konserveringsmedel). Ca 5 droppar blir lagom till 100 ml vatten, vattnet ska bli thé-färgat.
  3. Ta gärna ett foto på algblomningen
  4. Förvara proverna kallt och mörkt till det skickas iväg.
  5. Skicka provet omgående inklusive följebrev till:
    Umeå Marina Forskningscentrum
    Norrbyn 557
    905 71 Hörnefors
  6. Provet ska vara väl inpaketerat, samt inslaget i tidningar för att fylla ut kartongen och suga upp ev. läckage. Lägg följebrevet i en plastpåse i fall det skulle läcka ut något.

OBS! Det är viktigt att det finns någon som kan ta emot provet så att det inte ligger på posten och ruttnar. Denna kontakt sker via Informationscentralen som har tillgång till UMF:s jourschema.

Prov på döda sälar

Naturhistoriska riksmuseet tar emot bifångade sälar (dock inte kutar innan 1:a augusti) och färska sälar som avlivats eller hittats döda. Kontakta alltid museet innan insändande. De ger dig närmare instruktioner om sälen skall skickas in och i såna fall hur.

Kontakta Britt-Marie Bäcklin, telefon 08-519 54 259 eller Sara Persson, telefon 08–519 55 144.

Prov på död fisk och död fågel

Provtagningsinstruktioner på Statens veterinärmedicinska anstalts webbplatslänk till annan webbplats

Informationscentralernas uppdrag

Efter omfattande algblomningar och säldöd i Västerhavet under slutet av 1980-talet, beslöt riksdagen 1990 att län med marina centrum (Västerbotten, Stockholm och Västra Götalands län) skulle inrätta marina informationscentraler. Informationscentralernas huvudsakliga uppgift har sedan dess varit att snabbt nå ut med informa­tion till berörda myndigheter, organisationer och allmänheten i samband med ovanliga händelser och akuta situationer i kust- och havsmiljö. Det kan till exempel röra sig om algblomningar, syre­brist, eller större antal döda eller sjuka fåglar, fiskar eller sälar. Centralerna följer kontinuerligt det aktuella tillståndet i havsmiljön och är tillgängliga för allmänheten vid frågor eller observationer som rör kustvattnet via mail, telefon eller sociala medier. Informationscentralerna drivs idag på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, med stöd från utförare inom svensk miljöövervakning.

Informationscentralen för Bottniska viken (ICBV) drivs av Länsstyrelsen i Västerbotten och vårt ansvarsområde är Bottniska viken, som utgörs av Bottenviken, Norra Kvarken och Bottenhavet.

ICBV samarbetar med SMHI, Umeå Marina Forskningscentrum (UMF), Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Naturhistoriska riksmuseet (NRM). Vi har ett heltäckande kontaktnät, med kontakter vid bland annat länsstyrelser, kommuner och båtklubbar, som rapporterar in ovanliga händelser till havs. Även allmänheten rapporterar in. ICBV gör bedömningen om åtgärder bör vidtas. Exempel på åtgärder är provtagning av algblomning, koordinering av transport av döda fiskar, fåglar och sälar samt information till allmänheten. Information och varningar läggs löpande ut på vår hemsida och facebooksida.

Prenumerera via e-post

Fyll i din e-postadress om du vill få uppdateringar från Informationscentralen Bottniska viken.

Hantera prenumeration

Kontakt