Vägledning om järnsand
Vi får många frågor om användning av järnsand för anläggningsändamål. I denna vägledning får du svar på de vanligaste frågorna.
Järnsand – avfall eller biprodukt?
Järnsand är en restprodukt som bildas i samband med Rönnskärsverkens kopparframställning. Beroende på vad sanden ska användas till och hur förutsättningarna för användningen ser ut kan den klassas som ett avfall eller som en biprodukt. Denna klassning avgör sedan vilka försiktighetsmått som kan behöva vidtas och om användning av materialet behöver anmälas eller tillståndsprövas.
Klassas järnsanden som biprodukt krävs ingen anmälan eller tillstånd för att använda materialet för anläggningsändamål. För att klassas som biprodukt ska bland annat den fortsatta användningen av materialet vara hälso- och miljömässigt godtagbart, dvs får inte medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet är dock skyldig att följa miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Dessa återfinns i 2:a kapitlet i Miljöbalken. Kommunen ansvarar för tillsyn av att de allmänna hänsynsreglerna efterlevs.
Klassas järnsanden som avfall kan åtgärden kräva anmälan eller tillstånd innan materialet kan användas för anläggningsändamål. I det fall materialet klassas som ett avfall får det till följd att riskerna för förorening av mark, vatten eller grundvatten ska avvägas i en individuell bedömning enligt miljöbalken 9 kap. 6 § och miljöprövningsförordningen 29 kap 34-35§§ (om återvinning av avfall för anläggningsändamål). I handläggningen av ärendet kan då tillstånds- eller tillsynsmyndigheten eventuellt föreskriva om försiktighetsmått.
Vem ansvarar för klassningen?
Klassningen av restprodukter kan för vissa avgränsade användningsområden utföras av producenten i samråd med producentens tillsynsmyndighet, i detta fall Länsstyrelsen. I dagsläget klassas t.ex. järnsand som en biprodukt då Boliden säljer den som blästersand eller som återfyllnadsmaterial för stabilisering av utbrutna bergrum i underjordsgruvor (i enlighet med Umeå Tingsrätts dom från den 2 juni 2017, M 1577-16). Länsstyrelsens bedömning är att användning av järnsand för återfyllnad av utbrutna bergrum är ett väl definierat användningsområde under förhållandevis förutsägbara och konstanta förhållanden med begränsad påverkan på människors hälsa och miljö. Vid användning av järnsand för blästring förutsätter klassificeringen som biprodukt att sanden samlas upp.
För mindre specifika användningsområden (under byggnader, i vägkroppar, som fyllnadsmaterial, i ledningsgravar, som markisolering, under parkeringsplatser, i banvallar osv) krävs dock en bedömning i varje enskilt fall (i enlighet med Umeå Tingsrätts dom från den 7 juli 2017 M 702-16). För en enskild person kan en sådan bedömning vara svår och Länsstyrelsen rekommenderar därför att man i första hand kontaktar sin kommun för vägledning. Finns risk för påverkan på människors hälsa och/eller miljön kan användningen av sanden behöva anmälas.
Att det inte går att fatta något generellt beslut om hur järnsanden ska klassas beror på att användningsområdet för materialet är varierat och att konstruktionens utformning och områdets känslighet är avgörande för klassningen (i enlighet med Umeå Tingsrätts dom från den 7 juli 2017 M 702-16).
Bedömning av risk för skada
Om järnsanden klassats som avfall ska i första hand en anmälan (om avfall för anläggningsändamål) lämnas till kommunen. Handläggningstiden är normalt 6 veckor. Vid granskning av en anmälan ska kommunen ta ställning till vilken risk för skada på människors hälsa eller miljön som den aktuella verksamheten kan ge upphov till. I handläggningen av ärendet kan kommunen föreskriva om eventuella försiktighetsmått.
För att bedöma vilken risk för skada på människors hälsa eller miljön som den aktuella verksamheten kan ge upphov till finns vägledning i Naturvårdsverkets handbok om återvinning av avfall i anläggningsarbeten (Rapport 2010:1). Sammanfattningsvis bör bedömningen utgå från:
- avfallets innehåll av skadliga ämnen,
- hur rörliga föroreningarna är (dvs om och i vilken omfattning föroreningar/metaller kan lösas ut och transporteras med tex regn eller smältvatten till omgivande mark, grundvatten, dricksvattenbrunnar eller liknande).
- Hur känsligt området är (om det finns särskilt känsliga naturmiljöer, dricksvattenbrunnar, odlingar eller annat som innebär en ökad risk för skada på människors hälsa eller miljön)
Anses risken vara mer än ringa kommer den som lämnat in anmälan att motta ett beslut om att verksamheten antingen är förbjuden eller kräver tillstånd.
Miljöpåverkan och användaranvisningar
Producenten har analyserat järnsanden för att kartlägga innehållet av metaller. Sanden består till stor del av järnoxid och kiseldioxid men även andra ämnen så som zink, koppar, bly och arsenik. I en jämförelse med Naturvårdsverkets vägledning (Rapport 2010:1) är halten av flera av ämnena högre än de kriterier vägledningen anger för fri användning av avfall.
Laboratorietester och fältförsök har genomförts för att utreda järnsandens lakbarhet och hittills visar genomförda tester på en förhållandevis begränsad utlakning vid neutralt pH. Förändringar i pH kan dock öka utlakningen av metaller och dessutom kan mängden vatten som tillåts passera materialet påverka i vilken omfattning metaller kan spridas till omgivningen.
Till följd av järnsandens metallinnehåll och med hänsyn till miljöbalkens hänsynsregler (2 kapitlet i miljöbalken) har producenten utarbetat en användaranvisning för hur järnsand ska hanteras vid anläggningsändamål. Användaranvisningen syftar till att säkerställa materialets tekniska egenskaper men också begränsa förutsättningarna för utlakning av metaller samt människors och miljöns kontakt med materialet.
Länsstyrelsen anser att producentens användaranvisningar ska följas.