Förutsättningar för arbetet med förorenade områden

Demografi

Stockholms län utgörs av delar av landskapen Uppland och Södermanland och är uppdelat i 26 kommuner. Länet är till ytan räknat cirka 6 500 kvadratkilometer stort (1,6 procent av Sveriges totala yta) och befolkas av drygt 2,4 miljoner invånare (cirka 23 procent av landets befolkning 2022). Det gör länet till Sveriges folktätaste län. Befolkningen ökar årligen normalt med 30 000 till 40 000 invånare.

Geografi

Naturgeografiskt kan länet delas in i tre regioner med olika egenskaper vad gäller landskapselement, topografi och klimat.

Den största regionen upptas av Östra Svealands sprickdalsterräng och lerdalgångar som sträcker sig från Södertälje i söder till Norrtälje i norr. Kraftigast utvecklad topografi inom den här regionenen har Södertörn, där nästan kala bergspartier höjer sig 25–50 meter över omgivningen, åtskilda av skogbeklädda eller uppodlade dalgångar.

Länets norra region domineras av barrskogsbevuxna, låglänta och flacka områden.
Där har bergytan en betydligt jämnare topografi och jordlagren är mestadels tunnare.

Den tredje regionen utgörs av Östersjökusten och skärgårdslandskapet, som domineras av kalt berg med framträdande sprickdalar. Hela länet befinner sig under den så kallade högsta kustlinjen, vilket medför att Östersjöns olika stadier och verkningar tydligt präglar landskapet.

Geologi

Berggrunden i Stockholms län utgörs av rester av Svekofenniderna (en bergskedja som bildades för cirka 1,85 miljarder år sedan) och nästan allt berg i länet är kristallint urberg där gnejser, graniter och gnejsgraniter är vanliga. I länet är morän av sandig-moig typ med normalblockig yta den dominerande jordarten, vid låglänta och skyddade områden är lera vanligt.

Det finns sju mer eller mindre sammanhängande stråk av större isälvsavlagringar, så kallade ”rullstensåsar” i länet. Dessa är i regel uppbyggda av växellagrade steniga, grusiga och sandiga skikt kring en grövre stenig och blockig kärna. Åsarna har en viktig funktion som grundvattenmagasin.

Den mänskligt skapade jordarten ”Stockholmsjord” som till vardags kallas fyllning är ett vanligt inslag i framförallt Stockholms stads centralare delar, men även i andra av länets tätorter. Fyllningen kan vara av mycket blandad karaktär och bestå av allt från sprängsten till rivningsrester med mera. Beroende på dess innehåll kan den vara mer eller mindre förorenad av miljö- och hälsofarliga ämnen.

I länets jordar har förhöjda halter av metaller påträffats, särskilt i tätortsområden inom länet. Förhöjda halter kan i många fall bero på naturligt höga halter i berggrund och jord. Flera undersökningar visar att metaller som till exempel kadmium, koppar, krom, nickel och zink nästan alltid förekommer i förhöjda halter i anslutning till tätorter, där industriell verksamhet samt diffusa utsläpp från trafik och dagvatten kan vara källor.

Hydrologi

Länets berggrund med sina sprickor och förkastningar har tillsammans med täta moräner och leror gett upphov till hela 850 sjöar av flera olika typer. Hälften av sjöarna är mindre än 0,1 kvadratkilometer och utöver Mälaren är det bara tre sjöar som är större än 10 kvadratkilometer.

Vattendragen i länet är små, korta och rinner antingen direkt till kusten eller till Mälaren. I det förhållandevis flacka landskapet utvecklar åarna ofta slingrande lopp där vattenfall och forsar är ovanliga. Länets torra klimat, med liten nederbörd och därmed också låg avrinning, gör att de mindre vattendragen ofta torkar ut på sommaren. Avrinningsområdena är vanligtvis små.

Jordens kalkhalt är förhållandevis hög i länets norra delar och avtar successivt söderut. Det gör att de sjöar och vattendrag som finns i södra delarna av länet generellt sett är mer försurningskänsliga än de i norra delarna av länet.

Klimateffekter

Ett framtida klimat med ändrade mönster för nederbörd och stigande havsnivåer kan komma att medföra ökad risk för översvämningar och skred, vilket i sin tur innebär förhöjd risk för spridning av föroreningar i mark och till vatten i utsatta områden.

Industrihistoria

I Stockholms län har det i århundraden bedrivits miljö- och hälsofarliga industrier. När industrialiseringen och urbaniseringen tog fart i Sverige på 1800-talet blev de större och fler till antalet. Stora industrier bedrevs till en början även i tätortsnära lägen, men ansågs vid slutet av 1800-talet utgöra en fara för allmänheten. Allt eftersom befolkningen och tätorterna växte flyttade därför flera av industrierna längre bort från tätorterna.

De gamla industriernas verksamheter kan i vissa fall ha orsakat så kallade förorenade områden, platser där förhöjda halter av hälso- och miljöfarliga ämnen hittas i mark och vatten. I Sverige har nära 86 000 platser som potentiellt kan vara förorenade kartlagts. Drygt 12 000 av dem finns i Stockholms län. De vanligaste industribranscherna, sett till antal objekt, som kan ha orsakat förorenade områden i länet är i fallande ordning

• grafisk industri (sättnings-, kliché-, tryckeri- eller fotografisk verksamhet)
• plantskola (handelsträdgårdar)
• kemtvätt (kemisk tvätt och rengöring av textilier i annan vätska än vatten)
• drivmedelshantering (verksamheter med drivmedelsförsäljning)
• bilvårdsverksamhet, bilverkstad samt åkeri.

Länsstyrelsens arbetsuppgifter

EBH-stödet

EBH-stödet är en nationell databas som ägs och förvaltas gemensamt av länsstyrelserna i syfte att samla och bevara information om potentiella samt konstaterade, åtgärdade och ej åtgärdade, förorenade områden. Informationen används bland annat som underlag i länsstyrelsernas och kommunernas arbete med förorenade områden, den fysiska planeringen samt i vattenförvaltningsarbetet.

EBH-stödet är idag endast tillgänglig för länsstyrelserna och i viss mån även Naturvårdsverket, men vem som helst kan efterfråga ett utdrag av potentiella eller konstaterade förorenade områden eller fastigheter som finns registrerade i databasen. Många av de registrerade områdena finns även markerade i Länsstyrelsens EBH-karta.

Förorenade områden som orsakats av Försvarsmakten hanteras av Försvarsmaktens miljöprövningsenhet. De har ett eget register över förorenade områden och frågor om deras objekt ska besvaras av dem. 

Länsstyrelsens EBH-kartan Länk till annan webbplats.

Inventering

Mellan 1999 och 2015 genomfördes, på uppdrag av Naturvårdsverket, ett nationellt projekt vars syfte var att kartlägga potentiella och konstaterade förorenade områden i Sverige. Projektet genomfördes av följande aktörer:

• Länsstyrelserna: Potentiellt förorenade områden där länsstyrelserna bedrev tillsyn samt merparten av övriga potentiellt förorenade områden som orsakats av nedlagda miljö- och hälsofarliga verksamheter.
• Kommuner: Potentiellt förorenade områden där kommunerna bedrev tillsyn.
• Försvarsinspektören för hälsa och miljö: Potentiellt förorenade områden orsakade av Försvarsmakten.

Kartläggningen utgick ifrån Naturvårdsverkets ”Metodik för inventering av förorenade områden” där bland andra de två momenten ”Identifiering” och ”Inventering” ingår.

Det första momentet går ut på att identifiera områden där olika miljö- och hälsofarliga verksamheter pågått eller pågår och som kan ha gett upphov till förorenade områden.

I det andra momentet, den så kallade inventeringen, klassas de potentiellt förorenade områdena utifrån den risk som de bedöms utgöra för människors hälsa och miljön.

I bedömningen beaktas exempelvis de potentiella föroreningarnas farlighet, mängd och spridningsbenägenhet, men även områdets specifika egenskaper. Klassningen sker utifrån en fyrgradig skala:

1. Mycket stor risk för människors hälsa och miljön.
2. Stor risk för människors hälsa och miljön.
3. Måttlig risk för människors hälsa och miljön.
4. Liten risk för människors hälsa och miljön.

Både identifieringen och inventeringen är i de flesta fall skrivbordsprodukter som utgår ifrån befintligt underlag såsom arkivhandlingar och intervjuer. Det betyder att klassningen av risk är en preliminär bedömning som behöver bekräftas genom miljöteknisk undersökning för att få en uppfattning om den faktiska risken för människors hälsa och miljö.

Kartläggningens resultat, med undantag för resultat från Försvarsinspektören för hälsa och miljö, bevaras i EBH-stödet. Trots att kartläggningen var omfattande kan det finnas förorenade områden som inte kartlagts än.

Metodik för inventering av förorenade områden på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fysisk planering

Enligt plan- och bygglagen (2010:900) ska Länsstyrelsen verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till människors hälsa. Det innebär i praktiken att Länsstyrelsen yttrar sig över kommunernas detalj- och översiktsplaner om det finns en risk att föroreningar inom planområdet medför att bebyggelse och byggnadsverk blir olämpliga med avseende på människors hälsa. Länsstyrelsen yttrar sig även om föroreningar i detalj- och översiktsplaner riskerar att påverka miljön negativt. Detta genom att beakta hur planerna efterlever miljökvalitetsnormerna.

Länsstyrelsen granskar även hur förorenade områden hanteras i andra delar av den fysiska planeringen såsom vid järnvägsplaner, nätkoncessioner och vattenverksamhet.

Tillsyn

Länsstyrelsen har enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) ett ansvar att bedriva tillsyn, det vill säga granska med stöd av lag, förorenade områden som orsakats av en tillståndspliktig verksamhet (A- och B-verksamheter) som är i drift eller har upphört efter den 30 juni 1969. I några av länets kommuner har delar eller hela ansvaret för att bedriva den här typen av tillsyn överlåtits, i de fallen har Länsstyrelsen istället ett ansvar att följa upp kommunernas tillsyn.

Enligt bedömningen i handlingsplanen som antogs 2020 ansvarar Länsstyrelsen för tillsynen av 166 förorenade områden i länet. För 53 av dessa är tillsynsansvaret delat mellan Länsstyrelsen och kommunen.

Tillsynsvägledning

I Stockholms län är det kommunerna som är ansvariga för tillsynen av majoriteten av länets potentiellt förorenade områden. Det medför att det i länet finns en hög efterfrågan om vägledning avseende tillsynen av dessa områden. Länsstyrelsen har enligt miljötillsynsförordningen en skyldighet att bemöta efterfrågan genom att vägleda kommunerna samt stödja deras utveckling av tillsynsarbetet.

Statliga bidrag

Undersökningar och åtgärder av förorenade områden ska i första hand bekostas av den som förorenat, enligt den så kallade Polluter Pays Principle. I de fall det inte finns en ansvarig enligt 10 kap. Miljöbalken, kan staten gå in och bekosta undersökningar och åtgärder. Statlig finansiering kan sökas av en kommun eller en statlig myndighet enligt två olika förordningar beroende på om det gäller undersökningar eller åtgärder och beroende på vem som är fastighetsägare:

• Förordning (2004:100) om statsbidrag för avhjälpande av föroreningsskador (bidragsförordningen). Används för att söka statlig finansiering för undersökningar, åtgärdsförberedelser och åtgärder. För åtgärder kan förordningen endast användas i de fall fastighetsägaren inte bedriver någon typ av ekonomisk verksamhet enligt EU:s statsstödsregler.

• Förordning (2022:98) om statligt stöd till åtgärder för efterbehandling av föroreningsskador (stödförordningen). Används för att söka statlig finansiering för åtgärder, där fastighetsägaren bedriver ekonomisk verksamhet enligt EU:s statsstödsregler. Ansökan görs hos länsstyrelsen i det län där det föroreningsskadade området ligger.

Länsstyrelsen granskar ansökan och söker i sin tur finansiering från Naturvårdsverket som har det nationella ansvaret att fördela medel till de mest prioriterade projekten i landet.

Tillsynsprojekt

Länsstyrelsen kan söka om statliga bidrag för att genomföra tidsbegränsade projekt i syfte att ta fram och sprida information om ett ämnesområde. Några exempel på sådana projekt kan vara att hålla i vägledande utbildningar, ta fram informationsfoldrar, metodutveckling eller tillsyn och expertstöd i ärenden som kan leda till ny praxis.

Undersökning

Statliga bidrag kan sökas av länets kommuner eller Länsstyrelsen för att genomföra övergripande eller mer detaljerade undersökningar av förorenade områden med riskklass 1–2 och där det också saknas någon som är ansvarig för att genomföra sådana undersökningar. I mycket speciella fall kan även bidrag sökas för att genomföra ansvarsutredningar.

Sanering

Länets kommuner eller Sveriges geologiska undersökning kan ansöka om statliga bidrag för att sanera förorenade områden med riskklass 1–2 och där det också helt eller delvis saknas någon som är ansvarig att sanera. Det här bidraget används vanligtvis vid förorenade områden som genom sanering återställs till sitt ursprungliga skick. Bidraget kan även omfatta förberedelser inför sanering.

Sedan 2018 avsätts en del av de statliga bidragsmedlen särskilt till förorenade sediment, vilka kan sökas av länets kommuner eller Sveriges geologiska undersökning.

Förenklat ansökningsförfarande

För förorenade områden med riskklass 1–2 där en sanering som högst beräknas kosta en och en halv miljon kronor kan länets kommuner eller Länsstyrelsen ansöka om statliga bidrag genom en så kallad förenklad ansökan. Vid en sådan är kraven på ansökningsunderlaget inte lika höga.

Sanering inför bostadsbebyggelse

I områden där det finns ett stort behov av bostäder samtidigt som bostadsbyggande försvåras av en föroreningssituation som gör byggande olönsamt kan länets kommuner söka statliga bidrag som möjliggör bostadsbyggande. För att säkerställa att bidraget främst fördelas till de projekt som är i störst behov av bidrag, det vill säga i mindre tätorter och glesbygd, kommer Naturvårdsverket att fästa stor vikt vid vilken typ av kommun som ansökan avser.

I dagsläget (hösten 2022) kan sju av länets 26 kommuner ansöka om bidraget, varav fyra kommuner i hela kommunen och tre i hela kommunen utom centralorten. För att de förorenade områdena ska kunna vara aktuella för bidraget ska de bland annat ha tilldelats riskklass 1–3 samt helt eller delvis sakna någon som är ansvarig för att sanera.

Naturvårdsverkets kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till sanering av förorenade områden Länk till annan webbplats.

Verkställighet, rättelse på felandes bekostnad eller särskilt kritiska förorenade områden

Vid vissa förorenade områden kan det finnas en risk att föroreningarna sprider sig inom kort och orsakar allvarliga skador på människors hälsa och miljön.

Om tillsynsmyndigheten i de här fallen har meddelat ett föreläggande eller förbud som inte följs tillräckligt snabbt eller som inte effektivt uppnår önskade resultat kan tillsynsmyndigheten begära att kronofogdemyndigheten verkställer dess beslut.

Ett annat alternativ är att tillsynsmyndigheten beslutar om rättelse på felandes bekostnad vilket innebär att den som mottagit beslutet, i efterhand får betala för att någon annan genomför de nödvändiga åtgärder som krävs för att undanröja den omedelbara risken för människors hälsa och miljön.

Länsstyrelsen eller länets kommuner kan ansöka om statliga bidrag för att bekosta ovan nämnda åtgärder.

Statliga bidrag kan även ansökas för särskilt kritiska förorenade områden i de fall då varken verkställighet eller rättelse på felandes bekostnad är möjligt, exempelvis för att förhindra spridning av föroreningar på särskilt olämpliga platser.

Naturvårdsverkets kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till sanering av förorenade områden Länk till annan webbplats.

Nationell plan för prioritering av ansökningar om statligt bidrag på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Kommunernas arbete med förorenade områden

I samband med framtagande av det regionala programmet efterfrågar Länsstyrelsen varje år information om hur kommunerna arbetar med förorenade områden. I år (2022) inkom 23 av länets 26 kommuner med information om detta.

Sammanfattningsvis har kommunernas arbete med förorenade områden under det gångna året (2021–2022) präglats av händelsestyrd tillsyn i samband med framförallt fysisk planering såsom exploatering för bostäder och infrastrukturprojekt. Flera kommuner uppger att de inte har tillräckliga resurser för att bedriva egeninitierad tillsyn alls eller i tillräcklig utsträckning.

Ett strategiskt arbete med förorenade områden kan uppnås på flera olika sätt, varav ett är att ha en handlingsplan som anger aktiviteter, mål, resurser, strategier med mera. I länet är det (hösten 2022) tio kommuner som har tagit fram en handlingsplan för arbetet med förorenade områden. I åtta kommuner pågår arbetet med att ta fram en handlingsplan och i ytterligare en kommun planerar man att ta fram en handlingsplan under 2023. En del kommuner använder sin tillsynsplan på samma sätt som en handlingsplan.

Sammanställning av information från länets kommuner Pdf, 282.8 kB.