Förutsättningar för arbetet med förorenade områden

Demografi

Stockholms län utgörs av delar av landskapen Uppland och Södermanland och är uppdelat i 26 kommuner. Länet är till ytan räknat cirka 6 500 kvadratkilometer stort (1,6 procent av Sveriges totala yta) och befolkas av drygt 2,4 miljoner invånare (cirka 23 procent av landets befolkning 2022). Det gör länet till Sveriges folktätaste län. Befolkningen ökar årligen normalt med 30 000 till 40 000 invånare.

Geografi

Naturgeografiskt kan länet delas in i tre regioner med olika egenskaper vad gäller landskapselement, topografi och klimat.

Den största regionen upptas av Östra Svealands sprickdalsterräng och lerdalgångar som sträcker sig från Södertälje i söder till Norrtälje i norr. Kraftigast utvecklad topografi inom den här regionenen har Södertörn, där nästan kala bergspartier höjer sig 25–50 meter över omgivningen, åtskilda av skogbeklädda eller uppodlade dalgångar.

Länets norra region domineras av barrskogsbevuxna, låglänta och flacka områden.
Där har bergytan en betydligt jämnare topografi och jordlagren är mestadels tunnare.

Den tredje regionen utgörs av Östersjökusten och skärgårdslandskapet, som domineras av kalt berg med framträdande sprickdalar. Hela länet befinner sig under den så kallade högsta kustlinjen, vilket medför att Östersjöns olika stadier och verkningar tydligt präglar landskapet.

Geologi

Berggrunden i Stockholms län utgörs av rester av Svekofenniderna (en bergskedja som bildades för cirka 1,85 miljarder år sedan) och nästan allt berg i länet är kristallint urberg där gnejser, graniter och gnejsgraniter är vanliga. I länet är morän av sandig-moig typ med normalblockig yta den dominerande jordarten, vid låglänta och skyddade områden är lera vanligt.

Det finns sju mer eller mindre sammanhängande stråk av större isälvsavlagringar, så kallade ”rullstensåsar” i länet. Dessa är i regel uppbyggda av växellagrade steniga, grusiga och sandiga skikt kring en grövre stenig och blockig kärna. Åsarna har en viktig funktion som grundvattenmagasin.

I Stockholms tätbebyggda delar, men även i andra av länets tätorter har mark och vattenområden fyllts ut med rivningsrester, sprängsten och jordmassor för att till exempel skapa byggbar mark eller jämna ut markytan. Fyllnadsmassorna kan vara av mycket blandad karaktär och beroende på dess innehåll kan de vara mer eller mindre förorenade av miljö- och hälsofarliga ämnen.

I vissa delar av länet finns förhöjda halter av till exempel arsenik i jord och berggrund som beror av naturligt förekommande mineral i berggrunden.

Hydrologi

Länets berggrund med sina sprickor och förkastningar har tillsammans med täta moräner och leror gett upphov till hela 850 sjöar av flera olika typer. Hälften av sjöarna är mindre än 0,1 kvadratkilometer och utöver Mälaren är det bara tre sjöar som är större än 10 kvadratkilometer.

Vattendragen i länet är små, korta och rinner antingen direkt till kusten eller till Mälaren. I det förhållandevis flacka landskapet utvecklar åarna ofta slingrande lopp där vattenfall och forsar är ovanliga. Länets torra klimat, med liten nederbörd och därmed också låg avrinning, gör att de mindre vattendragen ofta torkar ut på sommaren. Avrinningsområdena är vanligtvis små.

Jordens kalkhalt är förhållandevis hög i länets norra delar och avtar successivt söderut. Det gör att de sjöar och vattendrag som finns i södra delarna av länet generellt sett är mer försurningskänsliga än de i norra delarna av länet.

Klimateffekter

Ett framtida klimat med ändrade mönster för nederbörd och stigande havsnivåer kan komma att medföra ökad risk för översvämningar och skred, vilket i sin tur innebär förhöjd risk för spridning av föroreningar i mark och till vatten i utsatta områden.

Industrihistoria

I Stockholms län har det i århundraden bedrivits miljö- och hälsofarliga industrier. När industrialiseringen och urbaniseringen tog fart i Sverige på 1800-talet blev de större och fler till antalet. Stora industrier bedrevs till en början även i tätortsnära lägen, men ansågs vid slutet av 1800-talet utgöra en fara för allmänheten. Allt eftersom befolkningen och tätorterna växte flyttade därför flera av industrierna längre bort från tätorterna.

De gamla industriernas verksamheter kan i vissa fall ha orsakat så kallade förorenade områden, platser där förhöjda halter av hälso- och miljöfarliga ämnen hittas i mark och vatten. I Sverige har nära 86 000 platser som potentiellt kan vara förorenade kartlagts. Drygt 12 000 av dem finns i Stockholms län. De vanligaste industribranscherna, sett till antal objekt, som kan ha orsakat förorenade områden i länet är i fallande ordning:

• grafisk industri (sättnings-, kliché-, tryckeri- eller fotografisk verksamhet)
• plantskola (handelsträdgårdar)
• kemtvätt (kemisk tvätt och rengöring av textilier i annan vätska än vatten)
• drivmedelshantering (verksamheter med drivmedelsförsäljning)
• bilvårdsverksamhet, bilverkstad samt åkeri.

Länsstyrelsens arbetsuppgifter

EBH-stödet

EBH-stödet är en nationell databas som ägs och förvaltas gemensamt av länsstyrelserna i syfte att samla och bevara information om potentiella samt konstaterade, åtgärdade och ej åtgärdade, förorenade områden. Informationen används bland annat som underlag i länsstyrelsernas och kommunernas arbete med förorenade områden, den fysiska planeringen samt i vattenförvaltningsarbetet. Informationen i EBH-stödet uppdateras till stor del med hjälp av kommunerna.

EBH-stödet är idag endast tillgänglig för länsstyrelserna och i viss mån även Naturvårdsverket, men vem som helst kan efterfråga ett utdrag av potentiella eller konstaterade förorenade områden eller fastigheter som finns registrerade i databasen. Många av de registrerade områdena finns även markerade i Länsstyrelsens EBH-karta.

Länsstyrelsens EBH-karta Länk till annan webbplats.

Förorenade områden som orsakats av Försvarsmakten hanteras av Försvarsmaktens miljöprövningsenhet. De har ett eget register över förorenade områden och frågor om deras objekt ska besvaras av dem. 

Inventering

Mellan 1999 och 2015 genomfördes, på uppdrag av Naturvårdsverket, ett nationellt projekt vars syfte var att kartlägga potentiella och konstaterade förorenade områden i Sverige. Projektet genomfördes av följande aktörer:

• Länsstyrelserna: Potentiellt förorenade områden där länsstyrelserna bedrev tillsyn samt merparten av övriga potentiellt förorenade områden som orsakats av nedlagda miljö- och hälsofarliga verksamheter.
• Kommuner: Potentiellt förorenade områden där kommunerna bedrev tillsyn.
• Försvarsinspektören för hälsa och miljö: Potentiellt förorenade områden orsakade av Försvarsmakten.

Kartläggningen utgick ifrån Naturvårdsverkets ”Metodik för inventering av förorenade områden” där bland andra de två momenten ”Identifiering” och ”Inventering” ingår.

Det första momentet går ut på att identifiera områden där olika miljö- och hälsofarliga verksamheter pågått eller pågår och som kan ha gett upphov till förorenade områden.

I det andra momentet, den så kallade inventeringen, klassas de potentiellt förorenade områdena utifrån den risk som de bedöms utgöra för människors hälsa och miljön.

I bedömningen beaktas exempelvis de potentiella föroreningarnas farlighet, mängd och spridningsbenägenhet, men även områdets specifika egenskaper. Klassningen sker utifrån en fyrgradig skala:

1. Mycket stor risk för människors hälsa och miljön.
2. Stor risk för människors hälsa och miljön.
3. Måttlig risk för människors hälsa och miljön.
4. Liten risk för människors hälsa och miljön.

Både identifieringen och inventeringen är i de flesta fall skrivbordsprodukter som utgår ifrån befintligt underlag såsom arkivhandlingar och intervjuer. Det betyder att klassningen av risk är en preliminär bedömning som behöver bekräftas genom miljöteknisk undersökning för att få en uppfattning om den faktiska risken för människors hälsa och miljö.

Kartläggningens resultat, med undantag för resultat från Försvarsinspektören för hälsa och miljö, bevaras i EBH-stödet. Trots att kartläggningen var omfattande kan det finnas förorenade områden som inte kartlagts än.

Idag är det respektive tillsynsmyndighet som ansvarar för att inventera och riskklassa de objekt som ännu inte inventerats. För flertalet objekt är det kommunen som är tillsynsmyndighet.

Metodik för inventering av förorenade områden, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Fysisk planering

Länsstyrelsen ska verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till människors hälsa. Det innebär i praktiken att Länsstyrelsen yttrar sig över kommunernas detalj- och översiktsplaner om det finns en risk för att bebyggelse och byggnadsverk blir olämpliga med avseende på människors hälsa på grund av föroreningar. Länsstyrelsen yttrar sig även om föroreningar i detalj- och översiktsplaner riskerar att påverka miljön negativt. Detta genom att beakta hur planerna efterlever miljökvalitetsnormerna.

Länsstyrelsen granskar även hur förorenade områden hanteras i andra delar av den fysiska planeringen såsom vid järnvägsplaner, nätkoncessioner och vattenverksamhet.

Tillsyn

Länsstyrelsen har ansvar för att bedriva tillsyn (det vill säga granska med stöd av lag) över förorenade områden som orsakats av en tillståndspliktig verksamhet (A- och B-verksamheter) som är i drift eller har upphört efter den 30 juni 1969. I några av länets kommuner har delar eller hela ansvaret för att bedriva den här typen av tillsyn överlåtits, i de fallen har Länsstyrelsen istället ett ansvar att följa upp kommunernas tillsyn.

Enligt bedömning i handlingsplanen som antogs 2023 ansvarar Länsstyrelsen för tillsynen av 163 tillsynsobjekt (bestående av ett eller flera förorenade områden) i länet. För 44 av dessa är tillsynsansvaret delat mellan Länsstyrelsen och kommun.

Handlingsplan för tillsyn av förorenade områden 2024–2026 Pdf, 3.7 MB.

Tillsynsvägledning

I Stockholms län är kommunerna ansvariga för tillsynen av majoriteten av länets potentiellt förorenade områden. Det medför att det i länet finns en hög efterfrågan om vägledning avseende tillsynen av dessa områden. Länsstyrelsen har enligt miljötillsynsförordningen en skyldighet att bemöta efterfrågan genom att vägleda kommunerna samt stödja deras utveckling av tillsynsarbetet.

Statliga bidrag och stöd

Undersökningar och åtgärder av förorenade områden ska i första hand bekostas av den som förorenat, enligt den så kallade Polluter Pays Principle. När det inte finns en ansvarig kan staten gå in och bekosta undersökningar och åtgärder för objekt som bedöms vara högt prioriterade på grund av att de utgör en stor risk för människors hälsa eller miljön. Statlig finansiering kan sökas av en kommun, och i vissa fall även Länsstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning (SGU). Ansökningar görs enligt två olika förordningar beroende på om det gäller undersökningar eller åtgärder och beroende på vem som är fastighetsägare:

• Förordning om statsbidrag för avhjälpande av föroreningsskador (bidragsförordningen). Används för att söka statlig finansiering för undersökningar, åtgärdsförberedelser och åtgärder. För åtgärder kan förordningen endast användas i de fall fastighetsägaren inte bedriver någon typ av ekonomisk verksamhet enligt EU:s statsstödsregler.

• Förordning om statligt stöd till åtgärder för efterbehandling av föroreningsskador (stödförordningen). Används för att söka statlig finansiering för åtgärder, där fastighetsägaren bedriver ekonomisk verksamhet enligt EU:s statsstödsregler.

Ansökan görs hos länsstyrelsen i det län där det föroreningsskadade området ligger.

Länsstyrelsen granskar ansökan och söker i sin tur finansiering från Naturvårdsverket som har det nationella ansvaret att fördela medel till de mest prioriterade projekten i landet.

Länsstyrelsen kan även ansöka om statliga bidrag för tillsynsprojekt, tidsbegränsade projekt i syfte att ta fram och sprida information om ett ämnesområde.

Sanering av förorenade områden, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Vägledning om statsstöd och statsbidrag, EBH-portalen Länk till annan webbplats.

Kommunernas arbete med förorenade områden

I samband med framtagande av det regionala programmet efterfrågar Länsstyrelsen varje år information om hur kommunerna arbetar med förorenade områden. I år (2023) inkom 24 av länets 26 kommuner med information om detta.

Sammanfattningsvis har kommunernas arbete med förorenade områden under det gångna året (2022–2023) präglats av händelsestyrd tillsyn i samband med framförallt fysisk planering såsom exploatering för bostäder och infrastrukturprojekt. Flera kommuner uppger, i likhet med föregående år, att de inte har tillräckliga resurser för att bedriva egeninitierad tillsyn alls eller i tillräcklig utsträckning.

Ett strategiskt arbete med förorenade områden kan uppnås på flera olika sätt, varav ett är att ha en handlingsplan som anger aktiviteter, mål, resurser, strategier med mera. I länet är det (hösten 2023) 11 kommuner som har tagit fram en handlingsplan för arbetet med förorenade områden. I nio kommuner pågår arbetet med att ta fram en handlingsplan och i ytterligare en kommun planerar man att ta fram en handlingsplan under 2024. En del kommuner använder sin tillsynsplan på samma sätt som en handlingsplan.

Sammanställning av information från länets kommuner Pdf, 303.2 kB.