Biodling

Bisjukdomar

Amerikansk yngelröta, varroakvalster och trakékvalster är tre smittsamma bisjukdomar som är så allvarliga att det finns lagar och författningar om hur de ska bekämpas.

Anmälan vid misstanke om smitta

Om du misstänker smitta i något av dina bisamhällen ska du genast anmäla detta till bitillsynsmannen i ditt distrikt eller till Länsstyrelsen.

Flyttningstillstånd i smittförklarade områden

Om du har bigård i ett skydds- eller övervakningsområde måste du ha flyttningstillstånd innan du flyttar följande ut ur ett smittförklarat område:

• bin
• utbyggda vaxkakor och avfall från dem
• begagnade bibostäder
• redskap.

I Jordbruksverket beslut om smittförklaring kan du se om det område där du har bin är smittförklarat.

Jordbruksverkets beslut om smittförklaring med anledning av amerikansk yngelröta

Jordbruksverkets kartor över skydds- respektive övervakningsområden med avseende på amerikansk yngelröta

Jordbruksverkets beslut om smittförklarade områden - gäller endast varroa

Kontakta bitillsynsman i ditt distrikt för att få flyttningstillstånd.

Förebyggande arbete mot bisjukdomar

Friska bisamhällen klarar att rensa ut sjuka individer och därför är det av stor vikt att främja bisamhällets hälsa.

Det är mycket viktigt att använda rena:

• kupor
• vax
• ramar
• redskap.
  

Varroakvalster leder till följdsjukdomar och försvagar bisamhället vilket gör att det också lättare blir offer för amerikansk yngelröta. Som biodlare ska du regelbundet under biodlingsåret arbeta med bekämpningen av varroakvalster.

Genom att vara medlem i en biodlarförening får du tillgång till bra information och kan följa biodlingsåret tillsammans med andra biodlare. Samtidigt bidrar du till föreningarnas mycket viktiga roll i arbetet med att främja bihälsa och hindra sjukdomar.

Det är i det praktiska arbetet med bina som du hindrar smittornas utbredning.

Aktuella bisjukdomar och smittor

Amerikansk yngelröta

Den amerikanska yngelrötan förorsakas av bakterien Paenibacillus larvae som angriper unga larver och på så sätt utplånar bisamhället. Bakterien är svårbekämpad. Infektionsläget i Sverige visar att sjukdomen kan hållas på en låg nivå med konsekventa övervaknings- och saneringsåtgärder. 

Symptom på yngelröta

Tecken på yngelröta är att locken på cellerna sjunker in och blir mörkfärgade. Bina gör ofta hål och revor i locken under sina försök att avlägsna de döda larverna. Om locken avlägsnas från sjuka celler kan du se larvresterna som en brun, kletig massa. Denna kan du dra ut i ganska långa trådar med hjälp av en trästicka. Så småningom torkar larvmassan ihop till en tunn, knappt synlig, lite knottrig skorpa, som sitter hårt fast vid cellväggen. Det döda ynglet avger en karakteristisk, ganska motbjudande lukt, som kan sägas påminna om ruttet djurlim, fotsvett eller vissa ostsorter.

Varroakvalster

Varroakvalstret finns på alla kontinenter där det odlas bin. Symtomen märks oftast först tre till fyra år efter det första angreppet. Missbildade bin och bin som inte kan flyga visar sig på flustret, och du kan också hitta puppor som dött till följd av varroanymfernas utsugning och sedan släpats ut av bina. Genombitna cellock och ett oregelbundet yngelläge med många tomma celler är andra tecken på vad som skett. Kvalster på de vuxna bina är svåra att upptäcka. Om parasiternas antal är mycket stort, kan du händelsevis få se någon av dem på ett ambi.

Trakékvalster

Trakékvalster är ett mikroskopiskt spindeldjur, Acarapis woodi, som lever inne i binas andningsrör i mellankroppen. Symptom på trakékvalster syns i första hand på våren efter rensningsflygningen. Marken framför kuporna kan då vara täckt av krypande och hoppande bin som inte kan flyga. Liknande symptom förekommer emellertid även vid andra bisjukdomar. För att fastställa om det är trakékvalster eller inte krävs en mikroskopisk undersökning.

Andra anmälningspliktiga bisjukdomar/parasiter:

• Lilla kupskalbaggen
• Tropilaelaps kvalster
• Europeisk yngelröta.