Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning. På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige:

Artfakta om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Förbjudet att sprida invasiva främmande arter

De invasiva arter som är listade i EU-förordningen får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut och hållas levande.

Fastighetsägarens ansvar

Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga

  • privatpersoner
  • kommunala och statliga fastighetsägare
  • bolag som äger fastigheter.

Rapportera fynd av invasiva främmande arter

Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalenlänk till annan webbplats.

Rapportera EU-listade arter, blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros

Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som skapar stora problem i Sverige.

Rapportera invasiva arter på invasivaarter.nu länk till annan webbplats

Rapportera landlevande ryggradsdjur

Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Mårdhundsprojektet. Projektet ansvarar för åtgärder för dessa arter i hela Sverige. Rapportera till Mårdhundsprojektet via telefon 070‑339 93 26.

Rapportera vattenlevande arter

Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.

Rappen – rapportering av vattenorganismer på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn

Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.

Andra aktörers ansvar

Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Här beskriver vi ansvar som kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har.

Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.

Invasiva arter i Örebro län

Fem av EU:s listade invasiva arter har med säkerhet konstaterats i Örebro län:

Jätteloka, Heracleum mantegazzium (växt): Förekommer lokalt i länet, på vissa ställen i stort antal. Många kommuner gör insatser för att bekämpa den på sin mark. Ett sätt att hindra spridningen är att systematiskt ta bort fröställningarna. Det utarmar den bank av frön som finns i marken på växtplatsen. Använd skyddskläder och glasögon när du hanterar jättelokan. Du kan få svåra hudskador av växtsaften i kombination med solljus.

 

blomsterlupin


Jättebalsamin
, Impatiens glandulifera (växt): Ettårig hög växt som är lättspridd och ofta förekommer i närheten av vattendrag. Den bildar täta bestånd och konkurrerar på så sätt ut andra växter. Du kan förhindra att arten sprids genom att slå den innan den börjar blomma och sätta frö. Upprepade insatser krävs då frön finns kvar i marken i många år. Länsstyrelsen arbetar med bekämpning av jättebalsamin i bland annat Tysslingens och Järleåns naturreservat. 

Se Naturvårdsverkets film - Så tar du bort jättebalsaminlänk till annan webbplats

jättebalsamin


Gul skunkkalla
, Lysichiton americanus (växt): Förekommer i vårt län inom ett relativt begränsat område mellan Åsbro och Rönneshytta. Skunkkallan kan bilda stora bestånd som konkurrerar ut all annan naturlig vegetation. Växten sprids med fröer och rotskott, särskilt längs vattendrag. Länsstyrelsen har gjort insatser för att minska spridningen av gul skunkkalla men ytterligare insatser behövs, även av markägarna.

Se Naturvårdsverkets film - Så tar du bort skunkkallalänk till annan webbplats

gul skunkkalla


Smal vattenpest
, Elodea nuttalli (växt): Förekommer i Hjälmaren, men i vilken omfattning vet man inte säkert. Smal vattenpest kan bilda täta bestånd som minskar vatten- och ljusinflödet. Den konkurrerar om utrymme och solljus med bottenlevande arter. När växtmaterialet bryts ned minskar syretillgången vid botten. Smal vattenpest är en vanlig damm- och akvarieväxt.

Signalkräfta, Pacifastacus leniusculus (djur): Är ekonomiskt viktig och speciella regler gäller för den. Det är tillåtet att fiska signalkräfta men det är förbjudet att sätta ut signalkräftor i nya vatten. Att hindra spridning av kräftpesten är det primära målet eftersom sjukdomen tar död på vår inhemska flodkräfta.


I Örebro län finns dessutom andra invasiva arter, än de som listas av EU, däribland

  • blomsterlupin
  • parkslide
  • kanadensiskt gullris
  • ryssgubbe.

Länsstyrelsen bekämpar invasiva arter

Länsstyrelsen arbetar med att bekämpa invasiva främmande arter främst i skyddade naturområden. I flera skyddade områden har vi sedan några år tillbaka bekämpat invasiva arter. Under 2020 gör Länsstyrelsen en större insats när arterna jättebalsamin, blomsterlupin, och kanadensiskt gullris bekämpas i 12 skyddade områden. Länsstyrelsen har även sedan några år tillbaka gjort insatser mot gul skunkkalla i Åsbro och Rönneshytta för att förhindra ytterligare spridning av arten.

Växter som bekämpats ska förbrännas

Naturvårdsverkets rekommendation är att växtmaterial från invasiva arter ska förbrännas. Växtmaterialet bör köras till återvinningsstation i slutna plastsäckar och sorteras som brännbart, inte växtavfall. Lägg det inte i din kompost. Då är risken stor att frön och andra växtdelar inte förmultnar och kan sprida växten vidare när kompostjorden används. Lämna eller släng aldrig främmande växter i naturen.

Mikrosvampar sprider smittsam sjukdom till groddjur

Sjukdomen Chytridiomycosis (chytridsjuka) som drabbar grodor, paddor och salamandrar finns i södra Sverige och det finns risk för att den sprider sig norrut. Sjukdomen är en av de allvarligaste hoten för grodarter någonsin och den sprids av två invasiva främmande arter – mikrosvamparna Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) och Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal).

Genom att klimatet blir varmare, ändras förutsättningarna för att svamparna ska kunna överleva och sprida sig. Det finns en risk att svampen BD sprider sig norrut genom Sverige. Detta gäller även för svampen Bsal om den oavsiktligt förs in i landet.

Svampen Bd finns redan i södra Sverige, men har hittills inte orsakat samma massdöd i Europa som den gjort i de tropiska delarna av världen.

Svampen Bsal har hittats i Nederländerna, Belgien och Tyskland där den orsakar stor skada och massdöd av salamandrar. Båda svamparna har sitt ursprung i östra Asien varifrån de spridit sig över världen.

Hindra spridning av smittan

Svamparna sprids med vatten, i växtmaterial från vattenväxter eller i fuktig jord där smittade groddjur har vistats. Tyvärr finns en risk att vi människor av misstag råkar sprida smittan när vi rör oss i naturen. Till exempel den som paddlar kanot eller fiskar i flera olika sjöar och vattendrag, eller den som gör inventeringar och rör sig mellan olika vattenmiljöer.

  • Om du importerar eller handlar med groddjur måste du följa gällande lagstiftning. Begär alltid dokumentation som visar att djuren är fria från smittsamma sjukdomar vid import, handel eller köp.
  • Släpp aldrig ut groddjur som har hållits i fångenskap i naturen. Släpp inte heller ut växtmaterial, jord eller vatten som varit i kontakt med groddjuren.
  • Flytta aldrig groddjur mellan olika vattenområden utan tillstånd från Länsstyrelsen.
  • Se till att din kanot, dina fiskeredskap eller liknande är torra innan du flyttar dem mellan olika sjöar eller vattendrag.

Du som gör inventeringar eller provtagningar i naturen, även om det inte gäller just groddjur, kan också råka sprida smittan mellan olika sötvattensmiljöer. Om du följer nedanstående försiktighetsåtgärder kommer du inte bara minska risken för att sprida groddjurssjukdomar (chytridsjuka, rana-virus och herpes) utan också andra vattenburna sjukdomar, till exempel kräftpest.

Innan du besöker nästa sjö eller vattendrag ska du alltid:

  • Rengöra stövlar och annan utrustning som har varit i kontakt med vatten.
  • Se till att din hud är torr eller rengjord med våtservetter med etanol efter kontakt med vatten.
  • Använda torr och ren utrustning. Om detta inte är möjligt, använd en borste och vatten för att rengöra utrustningen från smuts och lera. Sedan desinfekterar du med Virkon eller etanol.

Film om groddjur från Länsstyrelsen Skåne
Filmer på svenska och engelska som Länsstyrelsen i Skåne tagit fram om hur våra groddjur mår och Chytridiomycosis (chytridsjuka).

Lagar och förordningar om invasiva främmande arter

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.

EU-förordningen om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

EU-förordningen om om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arterlänk till annan webbplats

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Föreskrifter om hantering av signalkräfta, pdf på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

Förordning (2018:1939) om invasiva främmande arter på Sveriges riksdags webbplatslänk till annan webbplats

Miljöbalk (1998:808) på Sveriges riksdags webbplatslänk till annan webbplats

Kontakt