Trösälvens ravinlandskap

I naturreservatet Trösälvens ravinlandskap skyddas delar av vattendraget Trösälvens södra sträckning med intilliggande strandskogar. I älven hittas en av länets största populationer av den hotade flodpärlmusslan. I de artrika skogsmarkerna som omger älven möter du såväl torra sandbarrskogar som strandnära lövskogar.

Ovanligt orört vattendrag

Den del av vattendraget Trösälven som ingår i naturreservatet är så gott som opåverkad av rensning och rätning, älvsträckan saknar dessutom betydande vandringshinder för fisk. Ett så pass orört vattendrag är en ovanlig syn dagens landskap, där de flesta både rätats och rensats för att underlätta för jordbruk och skogsbruk. Det är därför inte så konstigt att vi här hittar en av länets största population av den hotade flodpärlmusslan och dess kära livskamrat öringen. Gemensamt för dem båda är att de kräver en god vattenkvalitet och att det finns gott om lövträd och döda träd intill älven. Stenar och block på älvens botten skapar variation i vattnets strömmar. Nedfallna träd i vattnet ger skydd åt fisk och småkryp, men även mat till olika insekter som i sin tur blir mat åt fiskarna. Eventuellt kan det bli läge att genomföra restaureringsåtgärder i framtiden för att förbättra vattenmiljön ytterligare för de hotade arterna flodpärlmussla och öring.

Trösälvens norra sträckning ingår i två andra naturreservat:

Naturreservatet Lokadalen

Naturreservatet Trösälven

Mussla beroende av öring

Den sällsynta flodpärlmusslan är känd för sina pärlor, som den kan bilda i skalet kring sandkorn eller små parasiter som skaver. För sin fortplantning är musslan beroende av fisken öring. Musslans pyttesmå larver hakar sig fast på öringens gälar och lever där som parasiter i omkring 10 månader. Den lilla larven har då utvecklats till en liten, liten mussla och släpper taget för att gräva ned sig på älvens botten. Efter 15-20 år är musslan könsmogen och kan föröka sig. Den äldsta flodpärlmussla som hittats i Sverige var 280 år.

Artrika ravinskogar

Älven omges av ett omfattande ravinlandskap som vattnet skulpterat fram i finkorniga sedimentavlagringar från den senaste inlandsisens älvar av smältvatten. Sluttningarna längs älven består till stor del av skog. Här finns bland annat de lite ovanligare skogstyperna sandbarrskog och svämlövskog, som båda är extra värdefulla ur ett nationellt perspektiv. Vattendraget skapar en hög och jämn luftfuktighet i närområdet. Tillsammans med en god tillgång till döda träd i olika stadier av nedbrytning skapar detta många fina livsmiljöer för många kräsna svampar, lavar och mossor. Bland rariteterna kan nämnas den mycket hotade och sällsynta svampen citronporing. Den är helt beroende av grova, liggande döda granstammar i skuggiga lägen och som delvis brutits ned av svampen klibbticka. Gränsticka, ullticka och kandelabersvamp är andra exempel på sällsynta vedlevande svampar i naturreservatet. Bland mossorna finns bland annat liten hornflikmossa, aspfjädermossa, platt spretmossa och grön sköldmossa. Medan brunpudrad nållav, slät fjällav, aspgelélav, gryning filtlav Peltigera och lunglav är några av områdets lite ovanligare lavar.