Bekmossen

I Bekmossen skyddas en moasik av skog och myrmark samt del av den lilla sjön Norrsjön. Det är helt enkelt ett variationsrikt område och samtidigt en fristad för en stor mängd olika växter, svampar och djur, som annars har svårt att klara sig i våra rationellt brukade skogar och utdikade våtmarker.

Storleken spelar roll

Naturreservatet präglas av en låglänt terräng med blöta marker. Skogen i området rymmer en stor variation, från lövrika föryngringsytor till områden med gammal barrnaturskog, strandskog, samt svämskogar med björk och gran. Även om naturvärdena skiljer sig kraftigt mellan olika bestånd är den samlade bilden att naturreservatet hyser höga naturvärden kopplat till bland annat översvämning, hög luftfuktighet, lövträd, gammal skog och döda träd. Bekmossens sydöstra del gränsar via Sverkestaån till det nästan 500 ha stora naturreservatet Grönbo, som i sin tur ingår i det mer än 3000 ha stora och internationellt utpekade Ramsarområdet Getapulien-Grönbo. Bekmossen är därmed en värdefull pusselbit till ett av länets största kända sammanhängande områden med höga naturvärden. Detta på grund av att ett områdes storlek är en av de viktigaste faktorerna för många arters överlevnad, såväl som för bevarandet av naturliga processer som exempelvis områdets förmåga att hålla kvar vatten i landskapet och minska utsläppen av växthusgaser.

Mer information om naturreservatet Grönbo

Mer information om naturreservatet Getapulien

Artrika svämskogar

Området sluttar från norr till söder och ansenliga mängder vatten rör sig genom reservatet på sin väg ut i Sverkestaån. En tredjedel av reservatet består av så kallad svämlövskog, en i vårt modernt brukade landskap ovanlig naturtyp. Utmed Sverkestaån och områdets övriga diken och bäckar svämmar vattnet årligen ut i det omgivande, flacka landskapet. Översvämningarna gynnar de arter som står ut med blötan men håller tillbaka och dödar de arter som inte gör det. I dessa svämmiljöer hittar vi därför extra gott om döda granar och björkar. Till glädje för olika hackspettar som hittar gott om mat bland de insektslarver som lever i de döda trädstammarna. Bland områdets sällsynta vedlevande arter hör mindre märgborre och bronshjon till de lite ovanligare insektsarterna, medan rynkskinn, ullticka, granticka, tallticka, kandelabersvamp och veckticka är några av områdets sällsynta vedlevande svampar. Och det finns även många mossor som trivs på trädstammar, som långfliksmossa som hittas på döda stammar och stubbar i skuggiga lägen. Eller hårklomossa som växer på strandnära trädstammar men också stenar.

Spännande fågelliv

I Bekmossen med sin rika tillgång på döda träd har du god chans att spana in alla de i Sverige förekommande hackspettsarter, bland annat mindre hackspett, spillkråka och tretåig hackspett. Ute i myrmarken trivs olika vadare och våtmarksfåglar som drillsnäppa, storspov och kricka. Får du syn på något litet och gnistrande blått nära ån kan det vara den lilla fågeln kungsfiskare du spanat in. Den känns förutom färgen igen på sin satta kroppsbyggnad med oproportionerlig lång näbb. Bland skogens arter finns bland annat entita, talltita, tjäder, orre och järpe. Där Bekmossen möter Sverkestaån breder våta ängar ut sig med gräs och halvgräs. Här trivs vattensorken och därmed även skogens ugglor som nattetid gärna jagar här.

Restaurering för mer svämskog

Under 2020-talet genomfördes restauringsåtgärder i form av igenläggning av tidigare grävda diken inom Bekmossen och närområdet. Åtgärder som på sikt sannolikt kommer öka andelen svämlövskog i området. För att bevara och förstärka områdets naturvärden kan fler restaureringsåtgärder komma i fråga även i framtiden inom reservatet.