Var rädd om hålrummen – minska markpackningen

För att undvika skadlig markpackning och ha en god tillväxt på grödorna blöta som torra år krävs ett systematiskt förebyggande arbete på gårdsnivå när det gäller markavvattning, däckutrustning och planering av fältarbeten. Det är av stor vikt att nyttja låga ringtryck (max 0,6 bar) och i så stor utsträckning som möjligt undvika hjullaster över 3 ton på åkermark. Att undvika skadlig markpackning är speciellt viktigt i norra Sverige eftersom vi har liten hjälp av de upptorkande och tjälbildande processer som naturligt sker i marken. Vilket förklaras av att våra dominerande jordarter är mo och mjäla i vilka dessa markprocesser är mycket svaga. Det finns flera enkla och prisvärda åtgärder för att minska riskerna för allvarlig markpackning.

50 % hålrum

För att få en god förståelse för hur markpackning uppstår behöver det finnas en kännedom om markens uppbyggnad. Våra odlade jordar består av ca 50 % fast material och 50 % hålrum. Det är en hisnande tanke att denna till synes så kompakta och stabila jord är så otroligt beroende av små hålrum jämnt fördelat i den övre jordprofilen för att den ska anses vara en fungera odlingsplats. Dessa hålrum som vi oftast kallar markporer är av större (makro) och mindre (mikro) typ. Porernas huvudfunktion är att vara transportleder i marken, här ska vatten, luft, rötter samt större organismer som maskar ta sig fram. För att en god grödtillväxt ska kunna ske alla år, oavsett om de betecknas som normala, torra eller blöta är det av största vikt med en snabb borttransport av vatten, stort rotdjup och en hög biologisk aktivitet i marken vilket markporerna borgar för.

De viktiga makroporerna

I åkermark uppstår en packningsskada när belastningen på markporerna överstiger dess hållfasthet. Makroporerna, som är markens motsvarighet till vägarnas Autobahn, fyller en viktig funktion för att snabbt leda bort överskottsvatten. Tyvärr har makroporerna en svagare konstruktionen och är den beståndsdelen som först går sönder vid hög belastning på marken. En makropor som utsätts för alltför hög belastning faller sönder till många mikroporer, men tyvärr med betydligt sämre flödeskapacitet som följd. Vi gör en liknelse. Det är ingen av er som frivilligt skulle byta ut en stor vattenledning till många små ledningar – kapacitetsminskningen är solklar! Och samma sak gäller för porerna i marken. En por med 10 mm i diameter leder undan 10 000 gånger mer vatten än en por som är 1 mm, trots att ytan bara är 100 gånger större. Förutom packningsskador i marken får vi även rena mekaniska körskador på våra fleråriga växter (vallar) vid tunga överfarter eller vid slirning som påverkar både skördepotentialen och härdigheten negativt, speciellt för rödklövern bland annat på grund av ökad risk för angrepp av rotröta och klöverröta.

Störst risk för packning på blöta marker

Skadlig markpackning kan uppstå i alla typer av jordar men särskilt känsliga är lerjordar, jordar med låg mullhalt och dåligt dränerade jordar. Hållfastheten på markpartiklarna är kopplade till markfukt. Ju högre markfukt desto svagare bindning mellan jordpartiklarna och därmed ökar risken för skadlig packning. Risken för markpackning är även större på våren än under hösten vilket är kopplat till hur marken torkar upp och återfuktas. Den grundläggande åtgärden för att motverka skadlig packning är en väl fungerande markavvattning av åkermarken. Sedan 80-talet har lite ny- och omdikning gjorts i Sverige vilket har skapat en underhållsskuld på våra markavvattningsanläggningar och tyvärr är norra Sverige inget undantag i denna fråga. Även vi har många diken som är dåligt underhållna och många äldre täckdikningssystem som med tiden fått en försämrad kapacitet.

All packning av åkermarken är dock inte skadlig. Vi har ett tydligt behov av återpackning av jorden runt fröet i samband med sådd för att få en snabb och jämn uppkomst av grödan – men den återpackningen skapar vi lätt med t.ex. packarhjul på såmaskin eller en överfart med dubbelmontage och bult/vält i samband med sådden.

Djup och ytlig markpackning

Höga ringtryck åstadkommer den skadliga packningen i matjorden medan det är höga hjullaster som ger upphov till skadlig alvpackning. Ringtrycket bör ej överskrida 0,6 bar för att packningsskador i matjorden ska begränsas. Hjullasten bör aldrig överstiga 3 ton per hjul för att undvika alvpackning. Dubbelmontage fungerar som två separata hjul och är därför en mycket viktig åtgärd för att minska risken för packningsskador, framför allt i alven.

Svårt att reparera en skada

Kan en packningsskadad åkermark repareras eller är den för evigt förstörd? Det är en högst relevant fråga och svaret är – det beror på! Svenska försök på lerjordar har visat att de kemiska och fysikaliska naturliga markprocesserna reparerar en packningsskada i matjorden på ca 5 år. Att på biologisk väg reparera packningsskador i alven är svår och tar lång tid, så pass lång tid att den i försök egentligen inte har kunnat tidsättas när det gäller återkommande alvpackning. Det vi vet är att det kommer att ta många år, kanske till och med generationer innan skadan är borta.

Alvluckring ingen lösning

Om de biologiska processerna (främst torka och tjälbildning) har svårt att åtgärda en packningsskada i alven, kan mekanisk luckring vara en fungerande åtgärd? Det kommer att bero på jordart. På sandjordar finns det en möjlighet att lyckosamt förbättra strukturen i djupare lager med hjälp av både biologisk och mekanisk alvluckring vilket beror på att sandjorden tillhör enkelkornsjordarna som har en naturlig svag struktur på grund av stora partiklar och svag bindning dem emellan. Försök visar på ökad skörd och förbättrad kvalitet i potatis både vid mekaniska alvluckring och odling av en förfrukt med kraftiga och djupa rotsystem så som rättika och rödklöver (s.k. biologisk alvluckring). På övriga typer av jordar är alvluckring en dyr åtgärd med vansklig förbättringspotential av strukturen samt en ökad risk för en försämrad markstruktur om åtgärden utförs vid olämplig tidpunkt. Större delen av åkermarken i Norrbotten och Västerbotten är mo/mjälajordar med visst lerinslag. Denna typ av jordar har en väldigt liten sprickbildande förmåga vid torka vilket kan jämföras med lerjordar som har djup och stor sprickbildning vid till exempel sommartorka. Dessa jordar med hög lerhalter sprängs även sönder av tjäle medan kapillära jordar (mo/mjäla) bildar islinser med stor lyftkraft men med liten sönderfrysande effekt.

Text och figur: Marie Lundberg, Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten

Fler artiklar - Norrbruk