Världsarvet Struves meridianbåge

Är jorden verkligen helt rund? Det hade vetenskapsmän i Europa frågat sig sedan 1600-talet. Ett par hundra år senare tog astronomen Wilhelm Struve initiativ till ett gigantiskt mätprojekt för att bestämma jordklotets exakta form och storlek. Struves meridianbåge är idag ett världsarv. I detta ingår fyra mätpunkter i den svenska delen av Tornedalen.

Struves meridianbåge är en kedja av kartlagda mätpunkter på jordens yta. Under 1800-talet samarbetade vetenskapsmän i Europa med så kallade gradmätningar. Den mest omfattande mätningen genomfördes 1816 - 1855 under ledning av Wilhelm Struve vid Tartu universitet. Utifrån vinklarna hos uppmätta trianglar på marken beräknades avstånden mellan totalt 265 mätpunkter - från Izmail vid Svarta havet i söder till Hammerfest i Nordnorge.

Triangelmetoden hade redan använts i hundratals år. Men utifrån nya data gick det att beräkna och fastställa formen och storleken på jordklotet mer exakt än tidigare. Gradmätningarna bekräftade också teorin att jorden inte är helt rund utan tillplattad vid polerna. Arbetet utvecklade också ny teknik som fick avgörande betydelse för lantmäteriets utveckling.

Fyra mätpunkter i Tornedalen

Fyra mätpunkter i världsarvet ligger på bergen Tynnyrilaki, Jupukka, Pullinki och Perävaara i den svenska delen av Tornedalen. Här finns nu ett arv för hela mänskligheten som vi ska värna, bevara och utveckla för kommande generationer. Ett arbete pågår för att göra världsarvet Struves meridianbåge i Norrbotten mer känt och tillgängligt som besöksmål.

Framför allt sommartid är platserna tillgängliga för besökare. De utgör trevliga utflyktsmål med spännande historia och hänförande utsikt. Invid mätpunkten Pullinki finns även en skidanläggning vintertid. Besöksinformation hittar du här intill för var och en av mätpunkterna.

Astronomen Nils Haqvin Selander från Kungliga Vetenskapsakademien ledde uppmätningen i Tornedalen 1846 - 1852, assisterad av sjömätaren och sjöofficeren Carl Skogman. Det enda fysiska spår som är bevarat från själva mätarbetet är en kryssmarkering i en sten uppe på mätpunkten Perävaara.

Ett gränslöst projekt

Arbetet med gradmätningarna var strapatsrikt och utfördes ofta till fots genom obanad terräng. Förutom ett stort vetenskapligt framsteg var projektet ett tidigt exempel på vetenskapligt samarbete mellan flera nationer.

Projektet var möjligt tack vare astronomen Wilhelm Struves ledning och genom det gränsöverskridande samarbetet. I Sverige finns sju mätpunkter, men bara fyra av dem är med på världsarvslistan.

Klicka nedan och se vår film om Struves meridianbåge!