Risk för gräsbrand i Kalmar länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Genomfört arbete med förorenade områden

Information om redan genomfört arbete i länet, exempelvis om vilka efterbehandlingsåtgärder som har genomförts.

Identifiering

I Kalmar län har knappt 4000 områden identifierats som potentiellt eller konstaterat förorenade. Dessa finns inlagda i EBH-stödet, den nationella databasen för potentiella förorenade områden. Objekten innefattar både miljöfarliga verksamheter som är nedlagda eller de som är i drift. Även objekt från andra aktörer har registrerats i EBH-stödet.

I länet har över 3 000 objekt endast identifierats, det vill säga enbart registreras och inte riskklassats. Länsstyrelsen har tillsyn över 30 anläggningar i drift som har inventerats inom den ordinarie miljötillsynen. Det kvarstår några hundratal verksamheter i drift som kommunerna har tillsyn över och ansvar för att inventera.

Inventering

Inventeringen av förorenade områden i länet fokuserade på att hitta länets värsta områden så snabbt som möjligt. Flera av de objekt som inventerades tidigt har redan åtgärdats eller är klara för åtgärd. Idag är länsstyrelsens inventeringsarbete avslutat, inventering av de verksamheter som är i drift sker löpande av länets kommuner.

Undersökningar och utredningar

Länsstyrelsen söker och fördelar statliga bidrag till utredningar och undersökningar av områden som kan vara förorenade och där betalningsansvarig saknas. I de fall inte Länsstyrelsen själv genomför de inledande underökningarna är kommunerna huvudmän och handlar upp undersökningarna. I vissa fall kan Sveriges Geologiska Undersökning agera huvudman. Naturvårdsverket kan lämna bidrag för dessa undersökningar och utredningar.

Åtgärder

I Kalmar län inriktades arbetet tidigt på att hitta de mest förorenade områdena i länet och sedan åtgärda dem. Sedan 1993 har 16 saneringsprojekt genomförts i länet med hel eller delvis finansiering av bidrag från Naturvårdsverket.

Förorenade områden som har åtgärdats i Kalmar län med helt eller delvis bidrag från Naturvårdsverket:

Järnsjöns PCB-haltiga bottensediment togs bort under åren 1993-1994 med hjälp av sugmuddring. Massorna deponerades intill sjön.

År 1981 upptäcktes höga PCB-halter i skum på Emåns vatten vid mynningen till Östersjön. Länsstyrelsen Kalmar län startade ett omfattande karteringsarbete för att hitta PCB-källan. I mitten av 1980-talet kunde man konstatera att Järnsjön, utanför Järnforsen i Hultsfreds kommun, var orsaken till det mesta av PCB:et i Emåns vatten. Järnsjöns sediment visade sig innehålla ca 400 kg PCB. Sedimenten läckte varje år 6-8 kg PCB till Emån.

Under perioden 1988-1991 gjordes en stor mängd utredningar i Naturvårdsverkets regi. Dessa ledde bl a fram till hur mycket sediment som skulle tas upp, förslag till sanerings- och avvattningsmetoder. Hösten 1991 tog Hultsfreds kommun över ansvaret för saneringsprojektet. Underlag och erforderliga tillstånd till saneringen fick kommunen under 1992.

Själva saneringen av Järnsjön utfördes under 1993 och 1994. Arbetena startade i maj och avslutades i december respektive september. De PCB-innehållande sedimenten togs upp med hjälp av ett sugmudderverk, speciellt utformat för känsliga miljöer där spill från muddringen i möjligaste mån skall undvikas. Muddrat sediment pumpades från mudderverket till en avvattningsanläggning. Avvattningen utfördes med silbandspressar som var i drift dygnet runt samtliga veckodagar. Avvattnat sediment lades i en deponi (upplag) beläget ca 200 meter väster om Järnsjön.

Totalt muddrades ca 147 000 m3 sediment från Järnsjöns botten. Muddringsdjupet varierade från 40 till 160 cm. Den östra delen av Järnsjön innehöll ca 325 kg PCB varför denna del muddrades i skydd av en geotextilskärm för att minimera PCB-läckaget till Emån.

Allt saneringsarbete följdes noggrant genom en omfattande miljökontroll. Via mätstationer upp- och nedströms sjön samt vid avvattningsanläggningen kunde vattenkvaliteten i Emån mätas kontinuerligt. Styrande parametrar för arbetena var grumling (turbiditet) och PCB-halt. Grumling är ett mått på hur mycket spill det förekommer från själva muddringen.

Projekterad mängd PCB, för sanering, i Järnsjön var 399,2 kg. Av denna mängd har 98,7 % (393,8 kg) tagits upp och lagts på deponin. Största mängden, 323,8 kg, kommer från östra sidan, medan resterande mängd 70 kg kommer från västra sidan. Från avvattningsanläggningen har 0,2 kg PCB återgått till Emån. Läckaget till Emån från sedimenten och muddringsspill har under saneringen uppgått till 2,3 kg (att jämföra med 6-8 kg/år före saneringen).

Före, under och efter saneringen har effekterna i grundvatten, luft, mark, sediment och ytvatten kontrollerats av ett omfattande undersökningsprogram.

Kostnaden för saneringen har uppgått till cirka 45 miljoner kronor. Denna har delats mellan Naturvårdsverket (30 miljoner), Modo (12 miljoner) och Hultsfreds kommun (3 miljoner).

Muddring av Järnsjön Foto: Efterbehandlingsgruppen Länsstyrelsen Kalmar län

Vid Jungnerholmarna i Mönsterås kommun tillverkades batterimassor och marken blev kraftigt förorenad av bly, kadmium och nickel. Området är numera sanerat.

Jungnerholmarna i Fliseryd är ett naturskönt område med gamla industriella anor. Här fanns ett krutbruk vars verksamhet startade på 1740-talet och upphörde på 1880-talet. Området omfattar en fastlandsdel invid Emån samt ett antal större holmar omflutna av Emån och dess kvillar.

Waldemar Jungner startade verksamheten för att utveckla och exploatera sin uppfinning av den alkaliska ackumulatorn. Under denna period tillverkades främst batterimassor till nickel/kadmiumbatterier, det förekom också återvinning av bly ur kasserade blybatterier. Vid verksamhetens nedläggning 1975 var byggnader och mark kraftigt förorenade av bly, kadmium och nickel.

Arbetet med efterbehandlingen genomfördes under 1998-1999. Alla industribyggnader revs eftersom de var kraftigt förorenade. Under 2002 transporterades de förorenade massorna till kommunens avfallsanläggning Mörkeskog för deponi och projektet avslutades därmed.

Emåns nedre delar är fortfarande påverkade av de tidigare vattenutsläppen från batterifabriken.

Jungerhomarna innan sanering

Historisk bild på Jungnerholmarnas industriområde

Örserumsviken i Västerviks kommun är en vik av Östersjön utanför det nedlagda Westerviks pappersbruk. Där hade höga halter av PCB och kvicksilver ansamlats. Efterbehandlingen avslutades under 2004.

Örserumsviken är en vik av Östersjön utanför det nedlagda Westerviks pappersbruk. Stora fiberbankar har ansamlats i den inre delen av den så kallade Fabriksviken. Fibermassorna innehåller kvicksilver och under åren 1979-1980 muddrades de mest förorenade delarna av viken och fibermassor lades upp på land. Vad som inte var känt vid den tidpunkten var att även stora mängder PCB fanns i massorna.

Omfattande undersökningar gjordes 1994-1999 av miljöförhållanden, ansvarsfrågor och saneringsmetoder. I mars 2000 ansökte Västerviks kommun hos miljödomstolen i Växjö om att få genomföra sanering. 

Pengar beviljades i det lokala investeringsprogrammet (LIP). I juni 2000 anslog Naturvårdsverket ytterligare 40 miljoner kronor till projektet och saneringen kunde därmed börja. Totala kostnaden slutade på 115 miljoner kronor.

170 000 kubikmeter sediment har placerats i en deponi i anslutning till viken. En effektuppföljning genomfördes under år 2005, hela undersökningsprogrammet upprepades med syftet att kontrollera att målen uppnåtts. Linnéuniversitet i Kalmar har följt upp hur växt- och djurlivet återkoloniserar den rena viken efter saneringen. 

Analyser av fiskar fångade i viken har det kunnat konstateras att åtgärderna i Örserumsviken har gett snabba positiva effekter genom minskade halter av såväl kvicksilver som PCB i abborre. Resultaten tyder på att man ur miljögiftssynpunkt nu kan äta abborre som fångats i Örserumsviken.

Muddringsfarkost i Örserumsviken

Muddringsfarkost i Örserumsviken Foto: Efterbehandlingsgruppen Länsstyrelsen Kalmar län

Sanering av områdena f.d. Ruda Exportträ och f.d. Ruda Glasbruk, initierades av Högsby kommun 1989. De första undersökningarna för att spåra föroreningar gjordes på Exportträområdet i direkt anslutning till tryckimpregneringsanläggningen. Höga halter av arsenik, koppar och krom upptäcktes ytligt i marken. I samband med att vattenprovtagningar utfördes vid Exportträområdet upptäcktes även arsenik på ställen som inte kunde kopplas till verksamheten vid den nedlagda tryckimpregneringsanläggningen. Efter ytterligare utförda provtagningar spårades källan till en dagvattenbrunn uppströms impregneringsanläggningen vid Andrées väg, Glasbruksområdet. På fastigheten har det bedrivits glasindustri mellan åren 1920 och 1970. Produktionen har varierat men det har huvudsakligen varit hushållsglas, hårdglas och i viss mån prydnadsglas som tillverkats.

Högsby kommun initierade projektet 1989 i samband med konkursen av Ruda Exportträ AB. Området Ruda Exportträs huvudsakliga föroreningskälla bestod av arsenik, koppar och krom från impregneringsmedlet Boliden K33 som även innehåller zink. På fastigheten fanns även föroreningar från doppimpregnering innehållande främst klorfenoler och dioxiner. Dessutom hade föroreningar som bl.a. bly och cancerogena PAH identifierats bland skrot och annat avfall, nedgrävt i områdets nordligaste del. Mängden förorenad jord beräknades i huvudstudieutredningen till ca 60 000 ton över ett område som är 35 000 m2 stort (ca 25 % av den totala fastighetsytan).

Den dominerande föroreningen på Ruda Glasbruk var arsenik. Det förekom också förhöjda halter av kadmium, barium, koppar och bly. Totalt i huvudstudieutredningen beräknades mängden förorenad jord och glasavfall uppgå till ca 20 000 ton över ett område som var 10 000 kvadratmeter stort.

Högsby kommun beviljades bidrag till en fördjupad huvudstudieutredning år 2000 efter en tioårsperiod av aktivt engagemang från Högsby kommun. I maj 2004 erhölls tillstånd för åtgärderna och entreprenadarbeten kunde påbörjas juni 2004. Entreprenaden slutbesiktigades 29 november 2005. Allt som allt togs mer än fem ton arsenik omhand. Föroreningarna är säkert förvarade i den 12 meter höga deponikullen norr om den tidigare impregneringsplatsen. Deponin har tät topp och botten och har getts namnet ”Rudablick”. I projektet pågick miljökontroll till 2013.

Sanering av förorenade sediment i Övre och Nedre Svartsjön i Hultsfreds kommun skedde våren och sommaren 2006. Övre och Nedre Svartsjön är belägna ca 5 km uppströms Pauliströmsåns mynning i Emån.

Svartsjöarna fungerade under lång tid som sedimentationsbassänger för cellulosafiber som släppts ut från Pauliströms bruk i Vetlanda kommun, ca 3 km uppströms sjöarna. Pauliströms bruk har varit i drift sedan år 1900. Före 1960-talet saknade skogsindustrierna utrustning för att rena processavloppsvattnet från fiber. Stora mängder cellulosafiber släpptes därmed ut till angränsande vattendrag. Fiberbankar har därför ansamlats på många platser. Under en period från början av 1940-talet till mitten av 1960-talet användes fenylkvicksilver för att impregnera massan och undvika slembildning i processen. Flera av fiberbankarna innehåller därför betydande kvicksilvermängder. De totala fiberutsläppen från Pauliströms bruk har uppskattats till mellan 15 000 - 20 000 ton. Större delen av dessa har sedimenterat i Övre Svartsjön som är den första sjön nedströms Pauliström, men fiber har även transporterats vidare till Nedre Svartsjön.

Det som är utmärkande för föroreningssituationen i Svartsjöarna är en process som heter metylering. Fibersedimenten har orsakat syrebrist i vattnet. Syrebrist, hög temperatur och mikroorganismer, omvandlar kvicksilver till en giftigare form, metylkvicksilver, som lagras i organismer och anrikas uppåt i näringskedjan. Då blir halterna kvicksilver i fisk så hög att den inte bör konsumeras och utgör ett hot mot mink, utter och fiskätande fågel. Alltså trots att halterna kvicksilver är relativt låga är förutsättningarna kraftfulla för metylering.

Saneringsarbetena i Svartsjöarna innebar att kvicksilverförorenade sediment muddrades och pumpades till deponiområdet in i s.k. ”geotuber”. Det var första gången denna teknik användes i Sverige. Geotuber är långa geotextilrör, med små porer som är genomträngliga för vatten men inte för de muddrade sedimenten. Geotuberna är vanligtvis 50 m långa och ca 5 m i diameter. Geotuberna placerades i ett särskilt iordningsställt deponiområde där avvattning av muddrade sediment skedde, därefter täcktes geotuberna med jordmassor. Producerat lakvatten från geotuberna renades och kontrollerades kontinuerligt innan det släpptes ut i recipienten. En biologisk reningsanläggning anlades med kapacitet att hantera upp till 3000 kubikmeter förorenat vatten per dag.

Saneringen av Övre och Nedre Svartsjön är ett efterbehandlingsprojekt där 256 000 m³ kvicksilverförorenade fibersediment har muddrats. Projektet drevs av Hultsfreds kommun och finansierades med statliga medel från Naturvårdsverket genom Länsstyrelsen. Industrin har delfinansierat saneringen med ca 21 Mkr. Huvudansvarig för Svartsjöprojektet var Hultsfreds kommun. Den totala projektkostnaden är ca 120 MSEK.

Gjorda erfarenheter från projektet finns dokumenterade i en erfarenhetsrapport som kan beställas från kommunen och Länsstyrelsen.

Svartsjöarna utgör inte längre en potentiell källa för omfattande spridning av kvicksilver, eftersom praktiskt taget allt kvicksilverkontaminerat fibersediment har avlägsnats. Koncentrationerna av metylkvicksilver i Pauliströmsån nedströms Svartsjöarna har i det närmaste halverats.

Vid Gladhammars gruvfält i Västerviks kommun, har brytningen orsakat höga halter av tungmetaller i vattendragen nedströms.

 Utläckaget av tungmetaller har reducerats genom efterbehandlingsåtgärder år 2011. Det var ett omfattande arbete med att flytta ca 35 000 m³ varp och slagg från bergets överyta ner till sjön. Avfallet lades under vattenytan i Tjursbosjön för att minimera tillgången till syre och på så sätt stoppa vittringen och lakningen av tungmetaller. Det starkt giftiga arsenikhaltiga avfallet som tidigare låg vid sjöns strand har körts till externt omhändertagande. För att minska flödet av vatten från själva gruvan och ut i Tjursbosjön har Stollgången pluggats. En ca 50 m³ stor betongplugg krävdes för att få en tät plugg i den 2 × 4 m vida öppningen. Stollgången var det dräneringsschakt som avledde gruvvatten till sjön.

Gladhammars gruvfält har nyttjats för brytning av järn, koppar och kobolt från 1500-talet fram till 1800-talets slut. Verksamheten hade genererat stora mängder avfall i form av varp, slagg, lakrest och anrikningssand som låg utspritt inom området och även i Tjursbosjön. Vittring hade lett till utläckage från dessa avfall och tillsammans med utläckande vatten från gruvan själv har det orsakat skador och en påverkan på nedströms liggande sjösystem. De höga halterna av koppar och kobolt gjorde att sjöarnas växt- och djurliv var utslaget till stor del. För att följa upp åtgärderna kommer återhämtningen i vattensystemet att studeras i flera år. Projektet har finansierats av bidrag från Naturvårdverkets och med en insats från Västerviks kommun.

Holländarfältet vid Gladhammars gruvor efter åtgärd. Foto: Christian Brun

Holländarfältet vid Gladhammars gruvor efter åtgärd. Foto: Christian Brun

En bidragsfinansierad åtgärd har genomförts våren 2016 av dioxinförorenad jord i Bullebo, Vimmerby kommun. Med Statens Geologiska Undersökning som huvudman har det mest förorenade platsen vid sågverket sanerats.

Vid dopplatsen har jorden grävts upp och forslats bort för extern mottagning. Dessa miljögifter är de som man oftast hittar på platser där sågverk funnits och där man förr behandlade virket mot svampangrepp genom neddoppning i kar med bekämpningsmedlet.

Åtgärder har genomförts för att trygga människors hälsa och minska påverkan på miljön.

I Högsby kommun har funnits två glasbruk. Ruda glasbruk sanerades från föroreningar för mer än 10 år sedan. För det andra glasbruket, Björkshults glasbruk har kommunen med bidragsmedel från Naturvårdsverket låtit genomföra saneringsåtgärder under 2014 och 2015. Inom stora delar av glasbruksområdet har äldre glasbruksavfall innehållande arsenik, barium, bly och kadmium använts som utfyllnadsmassor.

Slutsatsen blev att åtgärdsbehovet är stort därför att halterna av främst arsenik innebär hälsorisker och att föroreningarna konstaterats spridas via grundvatten till Badebodaån. Högsby kommun har sökt bidrag för att åtgärda problemet. 29 000 ton förorenade massor har nu grävts bort för omhändertagande på en mottagningsanläggning. Projektet slutredovisades 2023.

Saneringen av Björkshults glasbruk

Saneringen av Björkshults glasbruk Foto: Efterbehandlingsgruppen Länsstyrelsen Kalmar län

Vid Pukebergs glasbruk, lokaliserat strax sydost om centrala Nybro, började glastillverkningen 1871. Den omfattande produktionen och långa verksamhetsperioden medförde att en av landets största glasdeponier fanns här. Åtgärder genomfördes under 2016 och 2017.

Nybro kommun genomförde detaljerade miljötekniska markundersökningar, huvudstudie, vid Pukebergs glasbruk som en följd av Glasbruksprojektet som kartlade behovet om ökad kunskap kring glasbruk.

Huvudstudien, som färdigställdes våren 2012, visade att det finns ca 35 000 m3 förorenade massor som behöver åtgärdas, vilket gjorde Pukeberg till ett av de mest förorenade områdena i glasriket. Under 2014 beviljade Naturvårdsverket bidrag för åtgärdsförberedande undersökningar och projektering av åtgärder, vilket huvudsakligen genomfördes under 2015. Baserat på resultatet lämnades ansökan in till Naturvårdsverket för att genomföra entreprenaddelen av åtgärden. Det förorenade området beviljades bidrag för avhjälpandeåtgärder under 2016-2017. Projektet slutredovisades våren 2018.

Pukebergs glasbruk 2017

Pukebergs glasbruk 2017 Foto: David Lokrantz

Gadderås före detta glasbruk är lokaliserat cirka 5 km nordost om Orrefors i Nybro kommun. Glasbruket har varit i drift mellan åren 1875 och 1967. Tillverkningen har avsett bland annat flaskor, fönsterglas, glödlampskolvar och i mindre omfattning även konstglas. Efter att undersökningar genomfördes 2006 inhägnades området för att minska risken för direktexponering av arsenik.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har som huvudman inom ramen för projektet "Sanering av glasbruk – ett samverkansprojekt i glasrikekommunerna” låtit undersöka det förorenade området genom en huvudstudie finansierad av Naturvårdsverket. Det förorenade området beviljades bidrag för avhjälpandeåtgärder under 2018-2020 där cirka 5 400 kubikmeter förorenade massor omhändertogs. Projektet slutredovisades 2021.

Gadderås glasbruk 2014

Gadderås glasbruk 2014 Foto: David Lokrantz

Huvudstudierapport Gadderås glasbruk finns och skickas på begäran.

På Fredriksskans i centrala Kalmar har det funnits en avfallsdeponi. Saneringen av Fredriksskans slutfördes 2020. Cirka 50 000 ton förorenade massor, ett 10-tal ton bly, koppar och zink och något ton PAH togs bort. Slutrapportering avslutades under 2022.

Alsterbro glasbruk är lokaliserat centralt i Alsterbro samhälle i Nybro kommun. Det var i drift mellan åren 1871–1969. Sveriges geologiska undersökningar (SGU) har som huvudman inom ramen för projektet ”Sanering av glasbruk – ett samverkansprojekt i glasrikekommunerna” låtit undersöka det förorenade området genom en huvudstudie finansierad av Naturvårdsverket. Huvudstudien genomfördes under 2016-2018. Objektet har åtgärdats under 2020-2021. Projektet har slutrapporterats under 2022.

 Flerohopp före detta glasbruk var lokaliserat cirka10 km norr om Nybro tätort. Glasbruket var i drift mellan 1891 och 1960. Produktionen vid glasbruket var inriktad på belysningsglas, flaskor, glödlampor, termosglas, servisglas och kristallglas. 

Sveriges geologiska undersökningar (SGU) har genomfört en huvudstudie finansierad av Naturvårdsverket. Huvudstudien genomfördes under 2016-2018 och den visar att det fanns behov av åtgärder. Naturvårdsverket har finansierat åtgärder under 2020-2021. Projektet slutredovisades under 2023.

Flerohopps glasbruk

Ur Kalmar läns museums arkiv.

Vid Batterifabriken i Hultsfred, lokaliserad centralt i Hultsfreds tätort, startade tillverkningen av blybatterier år 1952. Produktionen pågick fram till 1999. Området var kraftigt förorenat med bland annat bly. Åtgärder har slutförts under 2019 med SGU som huvudman.

Via tillsyn genomfördes en huvudstudie för området som konstaterade att det finns stora mängder blyföroreningar i marken och i byggnader. Den totala mängden blyförorenad jord på området beräknas uppgå till 120 000 ton.

Föroreningssituationen bedömdes som extra allvarlig eftersom föroreningarna är lokaliserade på Hultsfredsdeltat, vilket är en av de största grundvattentillgångarna i sydöstra Götaland. Naturvårdsverket beviljade bidrag för den del av saneringen där ansvar saknades. Efter genomförd åtgärd har totalt 33 468 ton förorenade massor innehållandes ca 35 ton bly transporterats bort från området. Den uppföljande miljökontrollen avslutades 2022.

Kontakt

Miljöenheten

Länsstyrelsen Kalmar län

Telefon till växeln: 010-223 80 00

Dela sidan:

Landshövding

Allan Widman

Besöksadress

Regeringsgatan 1, Kalmar

Postadress

391 86 Kalmar

Organisationsnummer

202100-2304

Följ oss