Stensjö by

I Kulturreservatet Stensjö by får du uppleva hur en by i de småländska skogsbygderna såg ut och fungerade kring sekelskiftet 1900. Du får ta del av berättelserna om de människor som levde och verkade här. Stensjö by är ett kulturreservat som också bjuder på ett rikt biologiskt kulturarv.

En resa tillbaka i tiden

I Stensjö by kan du uppleva hur det såg ut i stora delar av Småland för drygt 100 år sedan. Gårdarna ligger tätt samlade intill varandra och här finns trädgårdar med kålgårdar, fruktträd och prydnadsväxter. Runt byn ligger små åkrar med oregelbundna former där grödor från äldre tider odlas. Här finns också ängar som förr gav vinterfoder till byns djur. För att dryga ut vinterfodret skördade man även löv från träd som ask och lind. Kring byn finns hagar där djuren betade men djuren fick också gå på bete i skogen. Skogen var även viktig för att ge ved och virke. Betet och uttaget av virke skapade en varierad skog med många ljusa gläntor. Runt byn finns milslånga gärdesgårdar och genom landskapet löper slingrande grusvägar med blomrika vägrenar.

En jordbrukande skogsby

För att rationalisera jordbruket genomfördes under 1800-talet en jordreform i stora delar av Sverige. Jordreformen kallas laga skifte och tanken var att varje gård skulle få sina ägor samlade. Många gårdar tvingades flytta från byn och bygga upp gården intill de nya ägorna. I Stensjö by behövde ingen gård flytta, här ligger gårdarna fortfarande tätt samlade.

Odlingslandskapet är format av de människor som under många generationer har levt och verkat här. Människorna har röjt sten för att kunna odla åkrarna och skördat ängarnas gräs för att få hö till djuren. Kor och kvigor har under århundraden betat i hagar och skogar. På så vis har det småskaliga landskap som vi fortfarande kan se i Stensjö by skapats. Reservatet är en fristad för växter, insekter och fåglar som var vanligare förr. Arterna speglar en förgången tid och är en del av vårt biologiska kulturarv.

Eriks Stensiös foton från början av 1900-talet. Källa: Kungl. Vitterhetsakademien

Livet i Stensjö år 1900

Stensjö var en så kallad släktby under 1800-talet. Vid sekelskiftet 1900 var det familjen Andersson som ägde gårdarna. Men ägarna var inte de enda som bodde här. En del gårdar arrenderades av andra som brukade dem och bodde här med sina familjer. År 1900 bodde 127 personer i byn. Av dessa var 87 äldre än 15 år, varav 41 var män och 46 var kvinnor. Av dem som var under 15 år var 24 pojkar och 16 flickor.

Att vara bonde i Stensjö innebar att vara mångsysslare. Åkrarna odlades. Djuren producerade mat och gödsel till åkrarna. Ibland gav djuren ett överskott som kunde säljas utanför byn. Även skogen bidrog på olika sätt till byns försörjning. Allt för byns behov hämtades ur skogen; byggnadsvirke, ved, material till gärdesgårdar och redskap. Bönderna i Stensjö kunde själva såga vid byns vattendrivna sågverk i Virån. Överskottet från gårdarna såldes i Oskarshamn och för pengarna kunde de köpa varor som inte producerades i byn, till exempel salt och kaffe. Pengarna användes också till att köpa nya jordbruksmaskiner och redskap.

I byn bodde flera pigor och drängar som arbetade på gårdarna. Utanför byn låg torp och backstugor där torpare, hantverkare och fattiga bodde. Livet var mycket olika för den som ägde en gård och den som inte ens ägde stugan man bodde i. De flesta som bodde i Stensjö arbetade här, men vid sekelskiftet 1900 kunde en del ha arbete utanför byn. Barnen gick så klart i skolan men när skoldagen var slut väntade arbetsuppgifter hemma. Allas insats var viktig. Även barn och gamla behövdes i arbetet. Varje dag under hela året krävde djuren tillsyn med mat, vatten och mockning. Korna skulle mjölkas. Andra arbetsuppgifter i byn styrdes av årstiderna.

På vintern fälldes träd som skulle sågas till virke eller bli ved på gårdarna. Det var också en tid för att laga och reparera hus och redskap.

Våren var intensiv. Gärdesgårdar skulle lagas så att djuren kunde släppas ut på bete. Ängarna skulle räfsas så att inte höstlöven höll nere det nya gräset. Gödseln skulle köras ut på åkrarna och jorden bearbetas med plog och harv. Därefter skulle man så säd och sätta potatis. I trädgårdarna såddes köksväxter som lök, kål, ärtor, bönor och morötter.

Sommaren var tiden för slåtter av ängarna. Mängden hö som samlades avgjorde hur många djur som kunde hållas på gården över vintern. Man hamlade också träd, alltså sågade av grenar med löven på. Grenarna med de torra löven sparades till vintern och gavs som foder åt djuren.

Hösten var skördetid. Då fick man förhoppningsvis lön för allt slit genom en god skörd. Sent på hösten tröskades säden. Säden maldes till mjöl när det var dags att baka bröd.

Gröt, bröd och välling var vanlig mat i Stensjö, precis som på andra gårdar. Men vid sekelskiftet 1900 hade potatisen blivit vanlig att odla och äta. Den började konkurrera ut spannmål som den viktigaste grödan. Bättre djurraser och bättre foder till djuren gjorde vid den här tiden att produktionen av mjölk och kött ökade och blev ett större inslag i vardagskosten. Människorna som levde i Stensjö vid sekelskiftet 1900 åt bättre och mådde bättre än sina förfäder.

Levande historia

För att byns kultur- och naturvärden ska finnas kvar krävs mycket arbete. Byggnaderna måste underhållas och markerna brukas. Stensjö by är - och ska förbli - ett levande landskap, med kor på sommarbete i skogen, nyslaget hö på ängarna och vajande grödor på åkrarna. I Stensjö by arbetar idag fyra personer med att bruka och vårda byggnader, marker och djur för att på sikt återskapa landskapet som det såg ut vid sekelskiftet 1900.