Inventering av rovdjur i Halland
Rovdjuren i länet inventeras varje år för att följa deras utveckling och få underlag till olika beslut. Här kan du läsa om hur du själv kan bidra genom att rapportera observationer av rovdjur eller spår.
Varje år inventerar Länsstyrelsen de stora rovdjuren i Halland för att ta reda på var de finns, hur många det är och om de har fått ungar. Inventeringen sker främst under vinterhalvåret när snön gör det lättare att spåra djuren. Länsstyrelsen samarbetar också med markägare och använder bland annat viltkameror för att övervaka områden där rovdjur ofta rör sig. Vi gör också DNA-analyser av spillning och hår. Resultaten används för att följa upp rovdjursstammarna, fatta beslut om förvaltning och skydd samt planera framtida åtgärder.
Allmänhetens rapporter är viktiga
Dina observationer av rovdjur eller spår hjälper till att kartlägga var rovdjuren finns. Du kan rapportera året runt, även observationer utanför inventeringsperioderna är värdefulla.
Om du ser ett rovdjur eller hittar spår
Följ inte efter ett fredat rovdjur, att aktivt följa efter kan vara olagligt och störa djuret.
Så här rapporterar du:
- Fotografera djuret om du ser det.
- Fotografera spår:
- Rakt ovanifrån och längs spåret.
- Lägg gärna ett föremål (till exempel en nyckel eller mobil) bredvid för att visa storleken.
- Ta flera bilder från olika vinklar och avstånd.
- Markera platsen så att du kan hitta tillbaka.
- Rapportera i Skandobs www.skandobs.se Länk till annan webbplats.och bifoga bilderna. Skandobs tar inte emot filmfiler.
Din observation granskas av Länsstyrelsen. Om den bedöms som trovärdig kan en utbildad inventerare göra en fältkontroll för att verifiera den. Endast kvalitetssäkrade observationer räknas med i inventeringen.
Så här granskas observationerna
Länsstyrelsen har särskilt utbildad personal som kontrollerar och kvalitetssäkrar alla rapporterade observationer i fält. Endast verifierade observationer räknas med i det officiella resultatet.
Vilka rovdjur finns i Halland?
Lodjuret är den vanligaste stora rovdjursarten och finns i hela länet. Varg förekommer regelbundet, medan björn endast passerar genom länet i enstaka fall. Kungsörnen inventeras av ornitologer på uppdrag av Länsstyrelsen för att följa häckande par.
Lodjuret har varit etablerat i Halland sedan början av 2000-talet. Varje år dokumenterar Länsstyrelsen vanligtvis mellan en och fyra föryngringar, det vill säga honor med ungar.
De flesta dokumenterade föryngringarna har skett i Falkenbergs kommun, men föryngringar har under åren även konstaterats i länets övriga kommuner. Enstaka lodjur kan förekomma och observeras i hela Halland.
Kungsörnen förekommer regelbundet i Halland, framför allt under vinterhalvåret. De kungsörnar som då observeras i länet är främst unga fåglar från norra Sverige som söker sig till södra Sverige under vintern.
Äldre, könsmogna kungsörnar är däremot ofta mer knutna till sina häckningsområden och förflyttar sig vanligtvis inte lika långt söderut. Observationer av äldre kungsörnar i Halland är därför särskilt värdefulla som underlag för Länsstyrelsens inventering och uppföljning av arten.
I Halland har ett etablerat kungsörnspar under flera år haft revir i Halmstads kommun. Lyckad häckning har konstaterats vissa år, medan häckningar andra år har avbrutits eller misslyckats av olika orsaker.
Vargens utbredningsområde omfattar idag i princip samtliga fastlandslän i Sverige. I Halland har enstaka vargar observerats under lång tid, men tidigare har det främst handlat om tillfälliga besök av kringvandrande individer.
År 2024 blev ett historiskt år för länet då ett stationärt vargpar för första gången kunde bekräftas i Halland. Samma år konstaterades att vargparet hade fått sina första valpar.
Även i angränsande län har föryngringar konstaterats, vilket har bidragit till ett ökat antal vargobservationer i Halland. En stor del av dessa observationer utgörs av unga vargar som lämnar sina födelserevir för att söka nya områden att etablera sig i.
Vargar nära människor – vad gäller?
Vargar kan vistas nära hus och människor utan att det är farligt. Men ibland kan deras beteende väcka oro.
Det är ovanligt att vargar blir för vana vid människor eller söker sig nära bebyggelse. Om det händer kan det bero på att vargen har vant sig vid människor eller att den har hittat mat nära hus och gårdar.
En varg som är van vid människor behöver inte vara farlig. Beteendet kan vara allt från ofarligt till sådant som ökar risken för oönskade möten.
Varför är det viktigt att rapportera?
Länsstyrelsen följer situationer där vargar vistas nära människor. Dina rapporter hjälper oss att:
- Avgöra om vargens beteende är normalt.
- Följa utvecklingen över tid.
- Vidta åtgärder om det behövs.
Om du ser en varg eller spår efter varg, rapportera i Skandobs Länk till annan webbplats.
Tack för att du bidrar!
Lodjur
Lodjurets spår är stort, runt och tydligt kattlikt. Spårstämpeln mäter vanligtvis cirka 7–10 centimeter, från framkanten av den främsta tådynan till den bakersta kanten av mellanfotsdynan.
Ett av de mest karaktäristiska kännetecknen för lodjursspår är att tårna är olika långa, vilket ger spårstämpeln ett tydligt asymmetriskt utseende. Framfotens spår är betydligt större än bakfotens, vilket ibland kan leda till en felaktig bedömning att spåren kommer från olika individer.
Den asymmetriska formen är ett så typiskt kännetecken att lodjursspår normalt inte bör kunna förväxlas med spår från hund, varg eller räv. Till skillnad från hunddjur lämnar lodjuret vanligtvis inga klomärken i spåret, eftersom klorna hålls indragna när djuret går.
Steglängden, det vill säga avståndet mellan två på varandra följande spår från samma tass, varierar ofta kraftigt hos lodjur. Det beror på att lodjuret ofta rör sig lugnt och försiktigt och kan ändra hastighet beroende på situationen.
När lodjuret går över i ett mer vägvinnande trav är steglängden vanligtvis omkring 130–150 centimeter.
Spårstämpel av lo.
Varg
Vargens framfot mäter vanligtvis omkring 10 centimeter i längd, exklusive klorna. Bakfotens spårstämpel är något mindre och mäter cirka 9 centimeter.
Ett vargspår mäts från framkanten av den främsta tådynan till den bakersta kanten av mellanfotsdynan.
Att skilja vargspår från hundspår är en särskild utmaning eftersom varg och tamhund är klassificerade som underarter av samma art. Det innebär att det inte finns något enskilt kännetecken i själva spårstämpeln som med säkerhet kan utesluta att spåret kommer från en hund.
En säker bedömning kräver därför ofta att en längre spårserie analyseras, där bland annat spårningsmönster, rörelsemönster och andra spårtecken vägs in. För att säkerställa artbestämningen kan även DNA-analys av exempelvis blod, urin eller spillning behöva genomföras.
Spårstämpelns storlek kan utesluta många hundraser, men vissa stora hundar kan lämna spår av jämförbar storlek med varg. Exempel på sådana raser är irländsk varghund, grand danois, pyrenéerhund, leonberger, sankt bernhardshund och newfoundland. Även vissa större stövare kan lämna spårstämplar som storleksmässigt liknar vargens.
Eftersom spårstämpelns storlek ensam inte kan utesluta alla hundar behöver även andra faktorer, såsom steglängd, spårningssätt och djurets beteende, vägas in vid en bedömning.
Spårstämpel av varg.
Kontaktvägar för rovdjursärenden
Länsstyrelsens tidigare rovdjurstelefon har avvecklats och tjänsten har upphört. Numret går inte att ringa. I stället är det följande kontaktvägar som ska användas:
Alla observationer av rovdjur eller spår ska rapporteras i Skandobs Länk till annan webbplats.
För andra frågor om rovdjur eller akuta händelser under kontorstid kontaktar du Länsstyrelsen på telefon: 010-224 30 00 (växel)
Vid akuta situationer utanför kontorstid:
Om det har inträffat en akut händelse som kräver omedelbar hantering, till exempel ett rovdjursangrepp eller om du har avlivat ett rovdjur, kontaktar du Länsstyrelsens tjänsteman i beredskap (TiB) på telefon: 010-224 31 33
För att vi ska kunna hantera ärendet så effektivt som möjligt är det viktigt att du lämnar tydliga uppgifter om:
- Vad som har inträffat.
- Var händelsen har skett.
- Hur vi kan nå dig.