Invasiva främmande arter i Halland
I Halland finns flera typer av invasiva främmande arter. För att undvika spridning av invasiva arter finns olika riktlinjer för bekämpning och hantering av arterna. På denna sida kan du lära dig mer om vilka invasiva arter som finns i länet och vilket ansvar du har som fastighetsägare om invasiva arter finns på din tomt.
För varje invasiv främmande art finns specifika riktlinjer för bekämpning och hantering för att undvika vidare spridning. Läs på om respektive art innan du vidtar några åtgärder eftersom felaktig hantering eller bekämpning kan leda till spridning och negativa konsekvenser. På denna sida har vi samlat de invasiva arter som finns eller riskerar etablera sig i Halland.
Hindra spridning med en säker avfallshantering
En säker avfallshantering är viktig för att undvika att de invasiva främmande arterna sprider sig vidare ut i naturen. Du ska exempelvis inte tömma ut ditt akvarievatten i naturen eftersom många akvarieväxter blir invasiva om de kommer ut i våra vattendrag.
Det är kommunerna som ansvarar för att avfall från invasiva växter hanteras på rätt sätt så att risken för vidare spridning minimeras. Kontakta gärna din återvinningscentral innan du kör dit för att få information om hur du ska förpacka och lämna ditt invasiva växtavfall. Vid osäkerhet kring hanteringen står Länsstyrelsen och kommunen redo för vägledning.
För att undvika att sprida invasiva arter i samband med avfallshantering, tänk på att:
- transportera avfall säkert och omslutet
- rengöra kärl, skor och sopborstar
- avfallet ska brännas eller deponeras.
Du får inte kompostera eller slänga växtdelar i naturen.
Specialhantering av parkslide
Parkslide behöver hanteras med extra försiktighet eftersom den är lättspridd och svårbekämpad. Du bör i första hand undersöka om du kan låta parksliden finnas kvar på platsen, i många fall behöver den inte bekämpas om den inte orsakar problem eller sprider sig omfattande.
Om du måste hantera parksliden är det bästa om den kan hanteras på platsen för att minska behov av och risker med transport. Undersök om täckning är ett alternativ, information om hur du täcker parkslide finns på Naturvårdsverkets webbplats.
Du kan även undersöka om det är möjligt att gräva ett djupt hål där jorden innehållande parksliderötter kan placeras och inneslutas i tät markduk.
Länsstyrelsen i Hallands riktlinjer vid frågor om parkslide pdf, 61.7 kB.
Bekämpning av parkslide, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Landlevande invasiva arter i Halland
Parkslide (Reynoutria japonica) kommer ursprungligen från Japan och introducerades i Sverige som trädgårdsväxt. Den har sedan dess fått stor spridning i landet. Den sprider sig vegetativt med växtdelar eller rotfragment. Parkslide omfattas inte av EU-förordningen och det finns alltså ingen lagstiftning som kräver åtgärder gällande växten. Då den är mycket invasiv rekommenderar Naturvårdsverket ändå att plantering och spridning av växten undviks. Parkslide kan ibland förväxlas med den närbesläktade arten jätteslide och det förekommer även hybrider mellan arterna. Alla tre varianter räknas som invasiva och bör bekämpas.
Bekämpning av parkslide
Vi får många frågor om bekämpning av parkslide, och vilken metod som bör användas. Parkslide är tyvärr svårbekämpad och det finns idag ingen enkel beprövad bekämpningsmetod som fungerar i alla lägen. Det behövs uthållighet då bekämpningsarbetet ofta löper över flera år och kräver en kombination av metoder. Undvik grävning i närheten av växten då det ofta leder till att den skjuter nya skott. Tänk också på att inte flytta jordmassor som kan innehålla fragment av rötter då det är en stor källa till spridning. Rötterna kan sträcka sig så långt som 7 m från plantan.
Att knäcka av växtens ovanjordiska delar för att därefter täcka med markduk och slutligen ett minst 30 cm tjockt lager jord eller grus kan möjligen lugna ner växten. Det görs med fördel när man har ett rejält skott att ta tag i och knäcka precis vid jordkronan. Denna metod kan i vissa fall kombineras med eller ersättas av behandling med bekämpningsmedel innehållande glyfosat. Vidta stor försiktighet vid användning av glyfosat då det kan skada annan växtlighet och är mycket giftigt för vattenlevande organismer. Håll skyddsavstånd till eventuella vattentäkter och ytvatten i närområdet.
Tänk på att inte lägga växtmaterial i naturen eller komposten då det snabbt ger upphov till nya plantor. Det bör istället fraktas till återvinningscentralen i slutna påsar och sorteras som brännbart för att minska risken för spridning.
Bekämpning och hantering av parkslide, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Gul skunkkalla har sitt ursprung i Nordamerika och hittas främst i våta miljöer, som kärr och längs vattendrag. Plantorna blir mycket stora och konkurrerar ut i princip all annan växtlighet i de områden där de förekommer. Skunkkalla sprider sig framförallt med frön. Den börjar blomma när den är mellan tre och sex år gammal och sprider då stora mängder frön med mycket lång grobarhet. Skunkkalla är en EU-listad växt vilket innebär att den ska bekämpas och att det är förbjudet att plantera och sprida den.
Bekämpning av gul skunkkalla
Den enklaste metoden för att bekämpa skunkkalla är genom att gräva bort plantan. Gärna tidigt på säsongen innan plantan blir för stor. Det är viktigt att avlägsna hela jordstammen som kan sträcka sig ganska långt ner i jorden på större exemplar. Bekämpning bör även utföras tidigt för att hindra spridning av frön från blomman.
Tänk på att inte kompostera växtmaterialet då det kan ge upphov till spridning. Lämna det i slutna påsar som brännbart till återvinningscentralen eller bränn det i egen regi om det är möjligt där du bor.
Länsstyrelsen håller på att kartlägga förekomsten av gul skunkkalla och vill gärna ha information om nya växtplatser.
Rapportera in fynd på invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.
Vattenlevande invasiva arter i Halland
Under 2017 påträffades den främmande arten puckellax (Oncorhynchus gorbuscha) i flera åar längs den svenska västkusten. Arten kan utgöra ett hot mot våra inhemska fiskarter genom att den till exempel stör leken eller sprider sjukdomar och parasiter.
Om puckellaxens spridning ska kunna stoppas krävs snabba och omfattande åtgärder. Forskare tror att det är omöjligt att utrota puckellaxen. Istället bör man försöka begränsa fiskens möjligheter att etablera sig och sprida sig vidare. Detta kan göras genom att placera fällor nära mynningen i lämpliga vattendrag, fånga all uppvandrande fisk, släppa ut de inhemska arterna och avliva puckellaxen.
Vi vill uppmana fiskare att fånga så många puckellaxar som möjligt och avliva dem. Rapportera också in eventuella fynd till oss på Länsstyrelsen.
Enklaste sättet att rapportera fynd är via Rappen, en digital tjänst för rapportering av vattenorganismer som Hav- och vattenmyndigheten ansvarar för. Notera gärna fyndplats, datum samt längd och vikt på fisken. Vi behöver även dina kontaktuppgifter och om möjligt ett foto som verifierar uppgiften.
Solabborren (Lepomis gibbosus) är en främmande art som lever på grunt vatten i bevuxna sjöar och dammar. Arten har sitt naturliga utbredningsområde på USAs västkust och observerades i Sverige första gången 2012. Undersökningar har visat att solabborren kan utgöra ett hot för inhemska arter.
2018 påträffades solabborrar i en grävd damm i Halland. Vid elprovfiske hittades både yngel och könsmogna solabborrar i bäckfåran nedströms dammen till ett vattenförande vattendrag. För att bli av med solabborren har dammen tömts under samma sommar. Liknande projekt har genomförts i Jönköping.
Kontakt
-
Kent Lindqvist
Naturvårdshandläggare
Telefon 010-2243294
-
Christian Harlos
Naturvårdshandläggare
Telefon 010-2243247