Pågående och kommande arbete med förorenade områden

Verksamheten bestod bland annat av impregnering med kreosot mellan 1954 och 2001, då den lades ner. Verksamheten var som störst under 50- och 60-talet. Det första tillsynsbesöket gjordes 1978 och flera råd och anvisningar gjordes för att minimera utsläpp.

Två markundersökningar genomfördes på 1980-talet av KTH (1982) samt Uppsala universitet (1989) där det fastslogs att marken var förorenad av kreosot. Under 2001 genomfördes en översiktlig undersökning, och mellan 2003 och 2004 gjordes en huvudstudie på området. Undersökningarna visade att marken och grundvattnet är kraftigt förorenat av kreosot. Föroreningen i jorden ovan berget är relativt välutredd medan grundvattenföroreningen är mycket komplicerad. Det krävs därför ytterligare undersökningar av grundvattnet, innan man kan fastställa vilka åtgärder som är lämpliga.

Förorenat grundvatten i berget har hittats minst 400 m från anläggningen, vilket tidvis har påverkat enskilda vattentäkter. Detta ledde till att man under 2011 drog fram kommunalt dricksvatten till de påverkade fastigheterna. Miljö- och byggnämnden har med hjälp av saneringsförsäkringen tagit bort alla kvarlämnade kemikalier på fastigheten.

Ansvarsfrågan har varit mycket omdiskuterad, eftersom ansvaret för föroreningen kunde lastas ett dödsbo och ett bolag. Miljö- och byggnämnden drev frågan om ansvar under flera års tid gentemot dödsboet, men efter beslut i miljödomstol, samt samråd med Naturvårdsverket, fastslogs att ansvar från dödsboet inte kunde utkrävas. Det bolag som kunde åläggas delvis ansvar har försatts i konkurs, och inga medel finns att tillgå. Detta resulterade i att fastigheten blev herrelös. Fastigheten kan inte saneras med statlig finansiering förrän den exproprierats av Region Gotland.

Sveriges Geologiska Undersökning är huvudman för fortsatta undersökningar och åtgärder. En kompletterande huvudstudie för Södervägs brädgård färdigställdes 2020. Länsstyrelsen vidareförmedlar 15,9 miljoner kronor för åtgärdsförberedande undersökningar 2022, 2023 och 2024.

Vid sågen har impregnering med koppar, krom och arsenik skett från 40-talet fram till mitten av 70-talet. Verksamheten vid sågen lades ned kort därefter.

Området har delvis sanerats under 90-talet men efterföljande undersökningar har visat att området fortfarande är allvarligt förorenat. Höga halter arsenik finns i marken, i anslutning till där impregneringen skett. En ansvarsutredning avseende undersökningsansvaret har genomförts och detaljerade undersökningar (motsvarande huvudstudie) har genomförts i delansvarigs regi.

En delåtgärd genomfördes 2015–2016 nedströms från fastigheten där material schaktades bort och omhändertogs. Kompletterande grundvattenprovtagningar utanför fastigheten har genomförts av delansvarig under 2017. Den delvis ansvarige verksamhetsutövaren har under 2021 även slutfört en komplett huvudstudie av det förorenade området. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för åtgärder vid objektet.

Sillen är ett bostadsområde i norra Visby där höga halter tungmetaller och PAH påträffats i mark. Massorna kommer troligen delvis från gasverkstomten. Inom området finns ett 30-tal fastigheter samt en förskola. I samtliga undersökta kvarter inom området finns föroreningshalter som överskrider riktvärden för känslig markanvändning och i ett mindre antal prov överskrids även mindre känslig markanvändning avseende PAH och metaller (dock inte inom kvarteret Siken och Sjötungan).

Medelhalten av bly, koppar och kvicksilver inom området överskrider Naturvårdsverkets generella riktvärden för känslig markanvändning. Vid en delsanering, som genomfördes av ett lekområde i anslutning till förskolan vid S:t Göran, påträffades ett prov med mycket hög halt cyanid, i övriga området var halterna låga. Huvudstudien är slutförd och i ansvarsutredningen har det bedömts att inget ansvar går att utkräva.

Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för undersökningar och åtgärder vid objektet.

Gasverk byggdes över hela Sverige från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Där torrdestillerades stenkol för tillverkning av gas för pannor, spisar samt industri vars biprodukter var koks, ammoniak och bensen. Visby gasverk bedrev gasverksverksamhet på fastigheten Blåklinten från mitten av 1910-talet till mitten av 50-talet.

Området har därefter förändrats och byggts om och nya verksamheter har etablerats på området. Det har gjorts ett antal provtagningar av grundvatten, jord, porluft och inomhusluft för att avgränsa föroreningen. Provtagningarna har visat höga halter av kreosot (PAH), cyanider samt tungmetaller. Eftersom gasverket avslutades innan 1969 har det bedömts att inget ansvar går att utkräva. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för utredningar och åtgärder vid objektet.

Vid gamla oljeterminalen har petroleumprodukter tagits emot och lagrats mellan 1930 och 1980. Petroleumet har lagrats i cisterner och även pumpats via markburna ledningar genom Palissaderna. Tidigare har översiktliga undersökningar visat på höga föroreningshalter på platsen för de gamla cisternerna. Undersökningar år 2014 visade att området är mer än dubbelt så stort mot vad som tidigare bedömts. Marken, grundvattnet och sedimenten i hamnbassängen är kraftigt förorenade av PAH:er (polycykliska aromatiska kolväten). Undersökningarna har utförts av de delvis ansvariga verksamhetsutövarna.

Vid Visby flygplatsområde har före detta brandövningsplatser blivit utpekade som en föroreningskälla för spridning av PFAS (högfluorerade ämnen). Ett av de mest toxiska högfluorerade ämnena som använts i brandskum förbjöds inom EU 2011. Inom Visby flygplats har det funnits flera brandövningsplatser på både norra, mellersta och södra delen.

Undersökningar har visat på förorening som spridit sig till grund- och ytvatten och ett stort antal brunnar i närområdet har påverkats. Sprickor i kalkberggrunden misstänks utgöra en spridningsväg för dessa PFAS-ämnen. Förutom PFAS har bly, PAH, PCB, alifatiska och aromatiska kolväten påträffats under provtagningar. Dessa föroreningar kan förekomma vid tankningsplatser och verkstäder. År 2008 sanerades fyra hotspots inom flygplatsen, men kompletterande undersökningar och riskbedömning har fortskridit. De brunnar med halter som överskrider Livsmedelsverkets rekommendationer har ersatts med kommunalt vatten under 2018. Ansvariga verksamhetsutövare för de påträffade föroreningarna finns.

Hejdeby marmorbrott bröt marmor fram till 1970-talet, därefter användes fastigheten för en mekanisk verkstad med skrotupplag.

I början på 90-talet bedrevs kabelbränning inom området, som har gett upphov till allvarliga metallföroreningar. Vid kabelbränning avlägsnar man isolerhöljet som kan bestå av gummi, plastmaterial, oljeindränkt papper eller isolerolja, för att nå metallen såsom koppar, bly och aluminium. Det vanligaste isolermaterialet är PVC-plast, vid förbränning kan fler farliga ämnen uppstå såsom dioxiner. Undersökningar har gjorts i omgångar och den sista färdigställdes 2015.

Förutom synliga föroreningsskador efter förbränningen har grundvattenprover även påvisat dioxiner i grundvattnet i låg halt. Platsen ligger inom primärt vattenskyddsområde för Visby. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för åtgärder vid objektet.

På fastigheten har det tidigare bedrivits kemtvättverksamhet, troligen mellan 1961–1979.

Den del av byggnaden där kemtvätt med största sannolikhet har bedrivits, är idag riven. Marken var troligtvis obebyggd innan kemtvätteriet byggdes och låg då avsides från tätorten. Idag ligger fastigheten i ett tätbebyggt område, i tätorten Roma, och omkringliggande fastigheter består av villor med trädgårdar.

Undersökningar av grundvattnet inom fastigheten 2009 påvisade höga halter av tetrakloreten och trikloreten, vanliga vätskor vid kemtvätt. Hösten 2017 genomfördes översiktliga undersökningar av porgas under asfalt vid den numera rivna delen av byggnaden samt i byggnaden under betonggolvet. Mätningar av inomhusluft har genomförts i omkringliggande fastigheter och grundvattenanalyser har gjorts inom och utanför fastigheten i närliggande brunnar.

I ansvarsutredningen har det bedömts att inget ansvar går att utkräva. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskap för kommande utredningar och åtgärder. Statlig finansiering har erhållits för en huvudstudie under perioden 2022–2024.

Det har bedrivits skrotverksamhet och återvinning på fastigheten sedan början på 60-talet.

Mycket höga halter av metaller såsom bly och koppar i mark, samt olika typer av petroleumprodukter har påträffats vid provtagningar på fastigheten. Området ligger inom yttre vattenskyddsområde för Visby och är därför högt prioriterat.

Ansvarsfrågan är komplicerad, eftersom verksamhetsområdets yta har skiftat, och en mängd företag varit inblandade, varav en del gått i konkurs. I den framtagna ansvarsutredningen bedöms ett delvis ansvar finnas. Region Gotland har åtagit sig huvudmannaskapet för åtgärder vid objektet.