Risk för gräsbrand i Gotlands länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Pågående och kommande arbete med förorenade områden

Information om vad som pågår just nu i arbetet med förorenade områden och vad som planeras för de kommande åren.

Pågående arbete

Inventering

Inom förorenade områden kommer inledande inventering påbörjas för att få ökad kännedom om utbredning av poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) och klargöra föroreningssituationen för sediment under vatten.

Undersökningar och utredningar

Utredningsfasen för två av Gotlands läns prioriterade objekt består av huvudstudier som bedöms färdigställas under första kvartalet 2023 respektive 2024. Även bland länsstyrelsens tillsynsobjekt pågår eller planeras utredningar de närmaste åren. Dessa bekostas av företagen och verksamhetsutövarna själva. Bland de tillsynsobjekt där fördjupade undersökningar för närvarande pågår kan nämnas deponier vid kalk/cementindustrin och Visby flygplats.

För 2023 har Länsstyrelsen ansökt om medel från Naturvårdsverket för undersökningar och utredningar. Nedan listas de platser som Länsstyrelsen ansökt om utredningsmedel för 2023.

Fyra handelsträdgårdar

Ansökt belopp om 700 000 kr har beviljats från Naturvårdsverket och översiktliga undersökningar kommer att påbörjas under hösten 2023.

Kommande arbete

De mest prioriterade objekten i länet redovisas i en prioriteringslista. Prioriteringslistan omfattar länets samtliga objekt inom riskklass 1 (14 stycken) och i regel några av de högst prioriterade inom riskklass 2. Listan ses över och revideras varje år.

Hälften av de objekt som prioriteras högst på listan hör till branscherna betning av säd, träimpregnering och kemtvättar.

Efterbehandling av förorenade områden: handlingsplan 2024–2030 Pdf, 2.4 MB.

Översiktlig beskrivning av de mest prioriterade objekten

Verksamheten bestod bland annat av impregnering med kreosot mellan 1954 och 2001, då den lades ner. Verksamheten var som störst under 50- och 60-talet. Det första tillsynsbesöket gjordes 1978 och flera råd och anvisningar gjordes för att minimera utsläpp. Två markundersökningar genomfördes på 1980-talet av KTH (1982) samt Uppsala universitet (1989) där det fastslogs att marken var förorenad av kreosot. Under 2001 genomfördes en översiktlig undersökning, och mellan 2003 och 2004 gjordes en huvudstudie på området. Undersökningarna visade att marken och grundvattnet är kraftigt förorenat av kreosot. Föroreningen i jorden ovan berget är relativt välutredd medan grundvattenföroreningen är mycket komplicerad. Det krävs därför ytterligare undersökningar av grundvattnet, innan man kan fastställa vilka åtgärder som är lämpliga. Förorenat grundvatten i berget har hittats minst 400 m från anläggningen, vilket tidvis har påverkat enskilda vattentäkter. Detta ledde till att man under 2011 drog fram kommunalt dricksvatten till de påverkade fastigheterna. Miljö- och byggnämnden har med hjälp av saneringsförsäkringen tagit bort alla kvarlämnade kemikalier på fastigheten.

Ansvarsfrågan har varit mycket omdiskuterad, eftersom ansvaret för föroreningen kunde lastas ett dödsbo och ett bolag. Miljö- och byggnämnden drev frågan om ansvar under flera års tid gentemot dödsboet, men efter beslut i miljödomstol, samt samråd med Naturvårdsverket, fastslogs att ansvar från dödsboet inte kunde utkrävas. Det bolag som kunde åläggas delvis ansvar har försatts i konkurs, och inga medel finns att tillgå. Detta resulterade i att fastigheten blev herrelös. SGU är huvudman för fortsatta undersökningar och åtgärder. En kompletterande huvudstudie för Södervägs brädgård färdigställdes 2020. Länsstyrelsen erhöll statligt bidrag för åtgärdsförberedande undersökningar 2022, 2023 och 2024.

Vid sågen har impregnering med koppar, krom och arsenik skett från 40-talet fram till mitten av 70-talet. Verksamheten vid sågen lades ned kort därefter. Området har delvis sanerats under 90-talet men efterföljande undersökningar har visat att området fortfarande är allvarligt förorenat. Höga halter arsenik finns i marken, i anslutning till där impregneringen skett. En ansvarsutredning avseende undersökningsansvaret har genomförts och detaljerade undersökningar (motsvarande huvudstudie) har genomförts i ansvarigs regi.

En delåtgärd genomfördes 2015–2016 nedströms från fastigheten där material schaktades bort och omhändertogs. Kompletterande grundvattenprovtagningar utanför fastigheten har genomförts av ansvarig under 2017, och påvisar ingen spridning av arsenik till grundvattnet. Ansvarsutredning ses över inför åtgärd av Länsstyrelsen.

Sillen är ett bostadsområde i norra Visby där höga halter tungmetaller och PAH påträffats i mark. Massorna kommer troligen delvis från gasverkstomten. Inom området finns ett 30-tal fastigheter samt en förskola. I samtliga undersökta kvarter inom området finns föroreningshalter som överskrider riktvärden för känslig markanvändning och i ett mindre antal prov överskrids även mindre känslig markanvändning avseende PAH och metaller (dock inte inom kvarteret Siken och Sjötungan).

Medelhalten av bly, koppar och kvicksilver inom området överskrider Naturvårdsverkets generella riktvärden för känslig markanvändning. Vid en delsanering, som genomfördes av ett lekområde i anslutning till förskolan vid S:t Göran, påträffades ett prov med mycket hög halt cyanid, i övriga området var halterna låga. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för undersökningar och åtgärder. Huvudstudien är slutförd och i ansvarsutredningen har det bedömts att inget ansvar går att utkräva.

Gasverk byggdes över hela Sverige från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Där torrdestillerades stenkol för tillverkning av gas för pannor, spisar samt industri vars biprodukter var koks, ammoniak och bensen. Visby gasverk bedrev gasverksverksamhet på fastigheten Blåklinten från mitten av 1910-talet till mitten av 50-talet.

Området har därefter förändrats och byggts om och nya verksamheter har etablerats på området. Det har gjorts ett antal provtagningar av grundvatten, jord, porluft och inomhusluft för att avgränsa föroreningen och huvudstudien är pågående. Provtagningar har visat höga halter av kreosot (PAH), cyanider samt tungmetaller. Eftersom gasverket avslutades innan 1969, har det bedömts att inget ansvar går att utkräva. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för objektet och genomfört nödvändiga undersökningar inför åtgärd.

Vid gamla oljeterminalen har petroleumprodukter tagits emot och lagrats mellan 1930 och 1980. Petroleumet har lagrats i cisterner och även pumpats via markburna ledningar genom Palissaderna. Tidigare har översiktliga undersökningar visat på höga föroreningshalter på platsen för de gamla cisternerna. Undersökningar under 2014 visar att området är mer än dubbelt så stort mot vad som tidigare bedömts. Mycket höga halter PAH hittades också vid en undersökning 2014. Undersökningar har utförts i både Region Gotlands och de ansvariga oljebolagens regi.

Vid Visby flygplatsområde har före detta brandövningsplatser blivit utpekade som en föroreningskälla för spridning av PFAS (högfluorerade ämnen). Ett av de mest toxiska högfluorerade ämnena som använts i brandskum förbjöds inom EU 2011. Inom Visby flygplats har det funnits flera brandövningsplatser på både norra, mellersta och södra delen.

Undersökningar har visat på förorening som spridit sig till grund- och ytvatten och ett stort antal brunnar i närområdet har påverkats. Sprickor i kalkberggrunden misstänks utgöra en spridningsväg för dessa PFAS-ämnen. Förutom PFAS har bly, PAH, PCB, alifatiska och aromatiska kolväten påträffats under provtagningar. Dessa föroreningar kan förekomma vid tankningsplatser och verkstäder. År 2008 sanerades fyra hotspots inom flygplatsen, men kompletterande undersökningar och riskbedömning har fortskridit. De brunnar med halter som överskrider Livsmedelsverkets rekommendationer har ersatts med kommunalt vatten under 2018. Ansvariga verksamhetsutövare för de påträffade föroreningarna finns.

Hejdeby marmorbrott bröt marmor fram till 1970-talet, därefter användes fastigheten för en mekanisk verkstad med skrotupplag. I början på 90-talet bedrevs kabelbränning inom området, som har gett upphov till allvarliga metallföroreningar. Vid kabelbränning avlägsnar man isolerhöljet som kan bestå av gummi, plastmaterial, oljeindränkt papper eller isolerolja, för att nå metallen såsom koppar, bly och aluminium. Det vanligaste isolermaterialet är PVC-plast, vid förbränning kan fler farliga ämnen uppstå såsom dioxiner. Undersökningar har gjorts i omgångar och den sista färdigställdes 2015. Förutom synliga föroreningsskador efter förbränningen har grundvattenprover även påvisat dioxiner i grundvattnet i låg halt. Platsen ligger inom primärt vattenskyddsområde för Visby. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för åtgärd.

På fastigheten har det tidigare bedrivits kemtvättverksamhet, troligen mellan 1961–1979. Den del av byggnaden där kemtvätt med största sannolikhet har bedrivits, är idag riven. Marken var troligtvis obebyggd innan kemtvätteriet byggdes och låg då avsides från tätorten. Idag ligger fastigheten i ett tätbebyggt område, i tätorten Roma, och omkringliggande fastigheter består av villor med trädgårdar.

Undersökningar av grundvattnet inom fastigheten 2009, påvisade höga halter av tetrakloreten och trikloreten, vanliga vätskor vid kemtvätt. Hösten 2017 genomfördes översiktliga undersökningar av porgas under asfalt, vid den numera rivna delen av byggnaden, samt i byggnaden under betonggolvet. Mätningar av inomhusluft har genomförts i omkringliggande fastigheter och grundvattenanalyser har gjorts inom och utanför fastigheten i närliggande brunnar. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskap för kommande utredningar och åtgärd. I ansvarsutredningen har det bedömts att inget ansvar går att utkräva. Huvudstudien planeras påbörjas under 2023.

Det har bedrivits skrotverksamhet och återvinning på fastigheten sedan början på 60-talet. Mycket höga halter över KM av metaller såsom bly och koppar i mark, samt olika typer av petroleumprodukter har påträffats vid provtagningar på fastigheten. Området ligger inom yttre vattenskyddsområde för Visby och är därför högt prioriterat. Ansvarsfrågan är komplicerad, eftersom verksamhetsområdets yta har skiftat, och en mängd företag varit inblandade, varav en del gått i konkurs. En ansvarsutredning har tagits fram av Region Gotland och delvis ansvar har bedömts finnas. Området har undersökts i flera steg för att avgränsa föroreningen, detta har gjorts på ansvariga företags bekostnad. Huvudstudien för takplåten är avslutad och objektet har kommit in i åtgärdsfas. Den tidigare ansvarsutredningen ses över av Länsstyrelsen under våren 2023.

Visby deponi började som en deponiplats i början på 1950-talet fram till slutet av 1990-talet. Deponins yta uppskattas till 20 000 m² och uppskattad mängd avfall som finns deponerat är 700 000 m³. Den är högt prioriterad eftersom den ligger i vattenskyddsområde. Det finns olika delområden inom deponin med hushållsavfall, industriavfall, byggavfall, schaktmassor, slam från reningsverk samt bilvårdsanläggningar. Det fanns också inom deponin en ugn där riskavfall från sjukhus förbrändes mellan 1980 och 1996. Lakvattnet har hanterats från 1990-talet, och idag ansamlas det i en reningsbassäng. Stora delar av deponin är idag täckt men fler åtgärder krävs. Idag finns anlagda motocross- och gokartbanor på avslutade deponeringsdelar. Fortsatta åtgärder och undersökningar pågår.

Plantskolor eller handelsträdgårdar har identifierats som möjliga föroreningskällor på grund av användning av metall, arsenik och svavelföroreningar i bekämpningsmedel. Annelunds handelsträdgård har varit i drift i över 60 år varav 30 år inom perioden då bekämpningsmedel såsom DDT var vanligt. Det är okänt i vilka mängder och i vilken omfattning bekämpningsmedlen har använts, men dessa föreningar är mycket stabila och försvinner inte av sig själva, därför behövs föroreningsgraden utredas och åtgärdas. Vidare finns det inom området en enskild dricksvattentäkt, vilket gör att fastigheten har hög prioritet. Länsstyrelsen erhöll under 2018 medel för översiktliga undersökningar. Undersökningen visade på föroreningar i mark av metaller såsom bly och arsenik samt bekämpningsmedel såsom DDT.

Sanda valskvarn är en vattenkvarn, belägen vid Varbosån. Den uppfördes i slutet av 1800-talet, men fick sin nuvarande form 1908. Den upprättades för kvarnverksamhet där man via vattenkraft malde säd och genomförde betning av utsäde, som skyddade utsädet mot smitta och skadeinsekter. Under 1900-talets början utvecklades de första kvicksilverhaltiga betningsmedlen och under 1930-talet kom det flytande preparatet Panogen. I början av 1960-talet betades nästan allt utsäde med kvicksilver.

Höga halter av kvicksilver har konstaterats i den förstudie som Länsstyrelsen låtit göra på fastigheten. Ytterligare undersökningar genomfördes under våren 2015 som visade på att kvicksilver kunde påvisas i allt rödfärgat material, både betong och trä. Huvudstudien är färdigställd och regionen har tagit på sig huvudmannaskapet inför åtgärd.

Endre kvarn är en väderkvarn som uppfördes i slutet av 1800-talet och som under 1900-talet byggdes om till en hättkvarn. Kvarnen har främst använts för betning av utsäde. Betning av säd genomfördes för att skydda utsädet mot smitta och skadeinsekter. Under 1900-talets början utvecklades de första kvicksilverhaltiga betningsmedlen och under 1930-talet kom det flytande preparatet Panogen. I början av 1960-talet betades nästan allt utsäde med kvicksilver. Betningsverksamhet med kvicksilverpreparat har huvudsakligen skett mellan åren 1938 och 1989 på Endre kvarn.

Höga halter av kvicksilver har konstaterats i byggnaden i den förstudie som Länsstyrelsen låtit göra. Länsstyrelsen har tagit på sig huvudmannaskapet inför huvudstudien som förväntas färdigställas under 2023.

Kontakt

Har du frågor? Kontakta Länsstyrelsens EBH-handläggare

Dela sidan:

Landshövding

Anders Flanking

Besöksadress

Visborgsallén 4

Postadress

621 85 VISBY

Organisationsnummer

202100-2312

Följ oss