Skyddad natur

Länsstyrelsen ansvarar vanligtvis för att sköta skyddad natur som till exempel naturreservat och nationalparker. Här kan du läsa om olika typer av skyddad natur.

Det finns flera sätt att skydda värdefull natur. Under varje skyddstyp får du mer information om var de finns, vad de innebär och hur de förvaltas. Det är vanligtvis Länsstyrelsen som ansvarar för att sköta skyddad natur.

Kartor över skyddad natur

I Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur finns kartor över områden med skyddad natur. Där hittar du även beslut, skötselplaner och bevarandeplaner för skyddade områden.

Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Hjälp med att använda kartverktyget Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Naturreservat

Naturreservat bildas för att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller för att tillgodose behovet av friluftsområden.

Nationalparker

Nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få. Det ges bara till de finaste och mest värdefulla områdena i det svenska landskapet. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Genom att skydda värdefulla områden från att förstöras eller försvinna kan vi bevara vårt gemensamma natur- och kulturarv.

Webbplatsen Sveriges nationalparker Länk till annan webbplats.

Nationalparker, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Natura 2000

Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden. Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000 i Sverige. Länsstyrelserna utför stora delar av arbetet, men viktiga aktörer är också Skogsstyrelsen, kommuner, markägare och jordbrukare.

För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som bland annat beskriver områdets värden, vad som kan utgöra ett hot samt vilka bevarandemål som finns för de olika arterna och livsmiljöerna. Bevarandeplanen revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar för området ändras. Du kan också se förslag till förändringar och nya Natura 2000-områden och aktuella remisser.

Bevarandeplaner

För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som beskriver:

  • Vad som ska skyddas
  • Vilka åtgärder som behövs
  • Hur åtgärderna ska genomföras

Fastställda bevarandeplaner hittar du i kartverktyget "Skyddad natur". Välj Natura 2000-områden i filtreringen. Vet du vad området heter kan du även använda sökfunktionen. Då får du fram områdets bevarandeplan. Det finns hjälptexter och information om funktionerna i kartan.

Kartverktyget Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Hjälptexter kartverktyget Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vad innebär Natura 2000 för mig som markägare och brukare?

Natura 2000 innebär inte något generellt stopp för pågående markanvändning eller utveckling av samhället. Du behöver tillstånd för intrång som "på ett betydande sätt påverkar miljön" i ett Natura 2000-område.

Exempel på intrång som kan kräva tillstånd:

  • skogsbruksåtgärder i eller i anslutning till ett Natura 2000-område
  • väsentlig ändring av skötsel i en utpekad ängsmark
  • åtgärder som kan påverka vattenmiljön inom ett område.

Det kan vara svårt att bedöma när ett tillstånd krävs. Samråd därför med din länsstyrelse om du är osäker.

Vissa områden behöver skötsel - andra inte

Alla Natura 2000-områden bevaras inte på samma sätt. En del behöver aktiv skötsel eller restaurering. Andra områden behöver mindre förändringar eller lämnas helt orörda. Varje Natura 2000-område har därför en unik bevarandeplan som beskriver hur området ska skötas och vad det är som ska skyddas. Behovet av åtgärder bestäms av:

  • vad som ska skyddas
  • hur känsligt området är
  • vilket skydd som redan finns.

Vem ansvarar för vad?

Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000. Länsstyrelserna ansvarar för skötsel, skydd och tillsyn. Länsstyrelserna tar även fram förslag på nya områden. Det ska vara de områden som har de högsta naturvärdena och som på bästa sätt bidrar till nätverket. Under processen har länsstyrelsen samråd med markägare och berörda myndigheter. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen. Tillsyn gällande skogliga åtgärder svarar Skogsstyrelsen för medan kommunerna ansvarar för sina reservat och Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) för åtgärder som berör försvaret.

Ny publikation från Naturvårdsverket som sammanfattar rapporteringen till EU enligt art- och habitatdirektivets artikel 17 (juli 2020).

Sverige har en variationsrik natur med storslagen fjällmiljö, myllrande våtmarker, vattendrag och sjöar, kust och hav, skogar och odlingslandskap, alla med ett rikt växt- och djurliv. Den här fantastiska biologiska mångfalden tas ofta för given och ibland som en lyx, men oavsett vilket är det en förutsättning för vår överlevnad.

2019 rapporterade Sverige statusen till EU för perioden 2013–2018 för de naturtyper och arter i Sverige som är listade i art- och habitatdirektivet. Den berättar att 20 procent av naturtyperna och 40 procent av arterna mår bra. Den biologiska mångfalden är hårt trängd i såväl Sverige som i andra EU-länder.

Den här rapporten sammanfattar Sveriges rapportering och innehåller beskrivningar av status för naturtyper och arter, påverkan, hot och trender.

Rapporten ger kunskap om tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige med hjälp av de arter och naturtyper som är listade i EU:s art- och habitatdirektiv. Rapporten visar hur naturmiljöerna i Sverige förändas, och sammanfattar den senaste kunskapen om vilka faktorer som driver dessa förändringar. Även exempel på hur vi genom restaurerings- och skötselåtgärder kan hejda förlusten av biologisk mångfald tas upp.

Rapporten "Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv" på Naturvårdsverkets webbplats. Länk till annan webbplats.

Biotopskydd

Biotopskyddsområden är mindre mark- och vattenområden som utgör livsmiljöer för:

  • hotade djur- och växtarter
  • särskilt skyddsvärda djur- och växtarter.

Inom ett biotopskyddsområde får det inte förekomma verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön.

Många småbiotoper i odlingslandskapet har höga natur- och kulturvärden. De utgör livsmiljöer för många arter och underlättar spridningen av växter och djur mellan större naturområden. Många av dessa arter var förr vanliga, men har genom jordbrukets rationalisering allt svårare att klara sig ute i odlingslandskapet. Det finns två olika former av biotopskydd:

  • generellt biotopskydd 
  • biotopskydd beslutat i det enskilda fallet.

Generellt biotopskydd

Regeringen har beslutat att vissa typer av biotoper är så värdefulla att de ska ha ett generellt biotopskydd. Det betyder att de har ett skydd per automatik och får inte skadas.

Exempel på biotoper som skyddas av det generella biotopskyddet:

  • alléer
  • källor med omgivande våtmark i jordbruksmark
  • odlingsrösen i jordbruksmark
  • pilevallar
  • småvatten och våtmarker i jordbruksmark
  • stenmurar i jordbruksmark
  • åkerholmar.

Med jordbruksmark menas här mark som används som åker, äng eller betesmark. Länsstyrelsen får medge dispens om det finns särskilda skäl.

Särskilt biotopskydd

Förutom de biotoper som är generellt skyddade kan Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen eller kommunen fatta beslut om biotopskydd i det enskilda fallet. Exempel på naturmiljöer som kan få skydd genom ett enskilt beslut är små skogsmarksområden, rikkärr, naturbetesmarker eller naturliga bäckfåror. Biotopskyddsområden bildade på detta sätt är alltid markerade i terrängen.

Tillträdesförbud för skydd av djur och växter

Tillträdesförbud används för att skydda djur- eller växtarter i ett avgränsat område under en viss tid på året. Detta innebär oftast att allmänheten inte får gå in i området under den här perioden. Det är framförallt häckningsplatser för störningskänsliga fågelarter som vi försöker skydda med tillträdesförbud.

Landskapsbildsskydd

Landskapsbildsskydd finns till för att skydda värdet av framförallt den visuella upplevelsen av ett landskap. Skyddet reglerar till exempel bebyggelse och vägar. Det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att utföra åtgärder som kan ha negativ effekt på landskapsbilden i dessa områden.

Landskapsbildsskydd är en äldre skyddsform som inte finns i miljöbalken. Den håller successivt på att ersättas med andra skyddsformer.

Naturminne

Särpräglade naturföremål såsom träd, flyttblock och liknande kan skyddas som naturminne. Naturminnen är antingen punktobjekt eller har en yta mindre än ett hektar. Men det finns även större områden, vissa på tiotals hektar, som berörs av äldre beslut före 1965.

Naturvårdsavtal

Naturvårdsavtal är frivilliga avtal som kan tecknas mellan Länsstyrelse och markägare. Ambitionen ska vara att områdets naturvärden ska bevaras och utvecklas på lång sikt. Markägaren kan själv bestämma hur lång avtalstiden ska vara. Den får vara som mest 50 år. Även Skogsstyrelsen kan teckna naturvårdsavtal med markägare.

Naturvårdsavtal kan tecknas för olika miljöer, som till exempel skog, limniska och marina miljöer, odlingslandskap och våtmarker. Dessutom kan naturvårdsavtal användas för att bevara hotade arter.

Naturvårdsavtal är ett flexibelt skyddsinstrument som syftar till ökad delaktighet och engagemang. Den huvudsakliga inriktningen och prioriteringen för naturvårdsavtal ska syfta till att bevara biologisk mångfald. Kulturmiljövärden och värden för rekreation är också av vikt.

Grunderna till naturvårdsavtalet finns främst i jordabalken. Ett avtal innebär att fastighetsägaren avstår från viss användning av ett område för att bevara de naturvärden som finns.

Det finns en stor möjlighet till flexibilitet i användandet av naturvårdsavtal vad gäller bland annat syfte och tid. Både kortare och längre avtal kan förekomma beroende på fastighetsägarens och myndighetens önskemål, men som längst kan ett avtal tecknas för 50 år. Avtalet kan ses som ett komplement till övriga befintliga skyddsinstrument.

Naturvårdsavtal ska användas så att myndigheten tillsammans med fastighetsägaren verkar för att ett områdes naturvärden utvecklas och bevaras långsiktigt.

Ersättningen för naturvårdsavtal i skogsmark beräknas på områdets virkesvärde, minus avverkningskostnader (det så kallade rotnettot) och tiden som avtalet tecknas för (1,2 procent av rotnettot per år).

Det innebär till exempel att för ett 50-årigt avtal får du som markägare ungefär 60 procent av rotnettot i ersättning. Dessutom tillkommer en engångsersättning på 8000 kr vid tecknandet av avtalet. Det finns också möjlighet att ingå skötselavtal för åtgärder som ska utföras för att nå syftet med skyddet.

Ramsarområde

Skydd av värdefulla våtmarker enligt Ramsarkonventionen (The Ramsar Convention on Wetlands). Målet är att bevara de speciella biologiska värden som finns i grunda vegetationsrika områden.

Konventionen omfattar hållbart nyttjande och bevarande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda havsområden, Världens naturliga våtmarker och vattenmiljöer är mycket värdefulla och har även många funktioner till nytta för människan.

Våtmarkskonventionen (Ramsarområden), Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Riksintresse för naturvård

Riksintressen är ett verktyg i samhällsplaneringen för hur olika områden ska bevaras eller användas. Ett område av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturmiljö har ett skydd mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön.

Strandskydd

Strandskydd gäller vid havet, vid insjöar och vattendrag i hela landet. Strandskyddet finns till för att allmänheten ska ha tillgång till strandområden och för att bevara goda livsvillkor för djur och växter.

Det skyddade området är i vanliga fall 100 meter från strandkanten, både in på land och ut i vattnet. Länsstyrelsen kan ändra gränsen för strandskyddet, både genom att utöka eller minska det.

Om du vill bygga eller ändra något inom strandskyddat område, behöver du söka dispens. I de flesta fall gör du det hos kommunen.

Inom ett strandskyddsområde får du inte:

  1. uppföra nya byggnader
  2. ändra byggnader eller ändra byggnaders användning eller utföra anläggningar och anordningar om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt
  3. utföra grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i första och andra punkten
  4. vidta åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Exempel på förbjudna åtgärder är att:

  • uppföra nya byggnader eller tillbyggnader
  • ändra byggnaders användning från till exempel förråd till gäststuga
  • sätta ut trädgårdsmöbler, anordna grillplatser eller uteplatser utanför tomtplats/hemfridszon
  • anlägga bryggor eller trädäck
  • anlägga till exempel gräsmatta och plantera trädgårdsväxter utanför tomtplats/hemfridszon
  • schakta eller fylla ut inför byggande.

Tomtplats och hemfridszon

Tomtplats eller hemfridszon är det område där markägaren kan hävda en privat zon/trädgård, där allmänheten inte har rätt att vistas. Vanligtvis utgörs den av området närmast bostadshuset. Utanför tomtplatsen eller hemfridszonen gäller allemansrätten, även om området ingår i fastigheten.

På platser med höga värden är strandskyddet utvidgat till maximalt 300 meter. På andra platser är strandskyddet borttaget, till exempel inom planlagda områden i tätorter eller vid små sjöar och vattendrag.

Karta

Länsstyrelserna har tillsammans med Naturvårdsverket och Lantmäteriet tagit fram information om var strandskyddet gäller i respektive län i form av en karta.

De blåstreckade markeringarna visar var strandskydd kan råda.

Karttjänst med strandskydd i Dalarna Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Länsstyrelsen kan i vissa enskilda fall upphäva strandskyddet. Då krävs att specifika förutsättningar är uppfyllda. Exempelvis kan strandskyddet upphävas vid en liten sjö eller ett litet vattendrag. Då krävs att sjöns storlek uppgår till omkring en hektar eller mindre eller att vattendragets bredd är omkring två meter eller smalare. Det krävs också att områdets betydelse för att tillgodose strandskyddets syften är liten.

Vattenskyddsområde

Vattenskyddsområden finns till för att skydda vårt dricksvatten mot föroreningar. De kan skydda både ytvatten och grundvatten och är ett viktigt verktyg för att bevara dricksvatten med bra kvalitet till framtiden.

Varje vattenskyddsområde har sina egna skyddsföreskrifter som reglerar vad du får och inte får göra inom områdets gränser. Alla Sveriges vattenskyddsområden och deras föreskrifter finns i Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur.

Kartverktyget Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Så inrättas ett vattenskyddsområde

Vattenskyddsområden bildas oftast genom att en ansökan skickas in till Länsstyrelsen eller kommunen som efter handläggning fattar beslut om att bilda vattenskyddsområdet. Det är möjligt att inrätta ett vattenskyddsområde för en vattentillgång som kan komma att nyttjas som vattentäkt i framtiden.

Vägledning för inrättande och förvaltning av vattenskyddsområden, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Checklista och vägledning för beslut om vattenskyddsområden, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Bestämmelser om vattenskyddsområden finns i:

7 kap 21-22 och 30 §§ miljöbalken (MB)

31 kap miljöbalken (MB)

23-27 §§ Förordning (1998:1252) om områdesskydd enlig miljöbalken (FOM)

Innan ansökan lämnas in bör samråd hållas med Länsstyrelsen och kommunen samt med särskilt berörda såsom markägare.

I ansökan redovisas sedan hur samråden har gått till, vilka synpunkter som framkommit och hur synpunkterna har beaktats i ansökan.

Ansökan om att fastställa ett vattenskyddsområde med föreskrifter görs enligt miljöbalkens 7 kap § 21-22.

Vad ansökan måste innehålla anges i 23 § FOM.

Tänk på att ansökan om att bilda ett vattenskyddsområde bör redovisa:

  • Syftet med att bilda ett vattenskyddsområde,
  • Vilka risker som föreligger för vattentäkten
  • Hur dessa risker redan idag fångas upp med gällande lagstiftning och
  • Vilka ytterligare regleringar som behövs för att skydda vattentäkten. Det är dessa ytterligare regleringar som lämnas in som förslag till vattenskyddsföreskrift om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området

Beslut om vattenskyddsområde ska ta hänsyn till enskilda intressen enligt 7 kap 25 § FOM.

Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras enligt miljöbalkens 31 kap 4 § pkt 5.

Vattenskyddsområden och föreskrifter kan efter en tid behöva revideras på grund av ny kunskap, nya risker, ny lagstiftning och förändrad samhällsstruktur. Om vattenskyddsområdet behöver utökas och/eller hårdare föreskrifter krävs så måste en ny ansökan om fastställelse av vattenskyddsområdet göras.

Tillsyn och tillsynsvägledning i vattenskyddsområde hos Havs- och Vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Ett vattenskyddsområde är ett område där ett dricksvattenintresse behöver extra skydd, utöver vad som redan regleras genom den vanliga lagstiftningen. Grundregeln är att den myndighet som beslutar om att inrätta ett vattenskyddsområde också är tillsynsmyndighet över att föreskrifter inom området följs.

I Dalarnas län har Gagnef, Malung-Sälen, Säter och Ludvika kommuner tagit över tillsynen över vattenskyddsföreskrifterna.

Dispens från vattenskyddsföreskrifterna får meddelas enligt miljöbalken 7:22 och 7:26 om det finns särskilda skäl och om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte.

Ibland krävs tillstånd eller anmälan enligt vattenskyddsföreskrifterna. Dessa bör tas som ett eget särskilt beslut med stöd av vattenskyddsföreskriften.

Hänsyn till en dricksvattentäkt, oavsett om den har ett vattenskyddsområde eller inte, ska tas enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken 2:1 och enligt miljöbalkens miljökvalitetsnormer för vatten 5:4.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Helena Höij

Besöksadress

Åsgatan 38

Postadress

791 84 Falun

Organisationsnummer

202100-2429

Följ oss