Solgruvestugan i Vintjärn

Solgruvestugan i Vintjärn är en mycket välbevarad gruvarbetarbostad från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Stugan ger en ovanlig inblick i livet som gruvarbetare. Den byggnadsminnesförklarades 2004.

Upptäck Vintjärn och Järnets väg

Solgruvestugan är ovanligt välbevarad. Planlösningen och den fasta inredningen är till stor del oförändrad och ger därför en pedagogisk inblick i livet som gruvarbetare på 1800-talet.

I Vintjärn kan du också upptäcka närliggande miljöer med koppling till järnhanteringen. Vintjärn är nämligen startpunkt för det som idag kallas för Järnets väg. Än idag går det att följa spåren av järnhanteringen som är kopplad till gruvverksamheten i Falun. Järnets väg går från Vintjärn där järnmalmen bröts, via bruken i Svartnäs, Åg och Korså, till Falun, där det färdiga stångjärnet slutligen kom för försäljning eller användning i gruvan. De bevarade industriminnena är trevliga utflyktsplatser som berättar om Bergslagens historia.

Vandra i gruvarbetarnas spår

2013 invigdes flera vandringleder längs Järnets väg. Lederna är skyltade och berättar om gruvdriften och bruksmiljöerna i området. Upplev gruvdriftens historiska miljöer samtidigt som du njuter av naturens stillhet.

Gruvdriften

1725 upptäcktes järnfyndigheter i Vintjärn av Olof Andersson från Gräsbackatorp. Under 250 år bröts sedan järnmalm i området. Idag finns en minnessten med Olof Anderssons namn på platsen. Det som finns kvar idag av gruvverksamheten i Vintjärn är bland annat trälaven, centralschaktet och en transformatorbyggnad i slaggsten. Gruvområdet ligger strax öster om Solgruvestugan.

Eftersom järn var en viktig resurs vid Falu gruva köpte Stora Kopparberget andelar i gruvan i Vintjärn redan 1731. Länge fraktades järnmalmen med häst och släde vintertid från Vintjärn, innan järnvägen till Ågs bruk anlades under andra halvan av 1800-talet. Tack vare tågtransporter kunde verksamheten utvidgas, och gruvdriftens storhetstid var under 1920-talet. Då bodde nästan 400 personer i Vintjärn. Gruvan var aktiv fram till 1979, då den stängdes ned helt.

Gruvarbetarstugan

På fastigheten finns endast en byggnad, den så kallade Solgruvestugan. Den utgörs av ett mycket välbevarat bostadshus för åtta gruvarbetarhushåll. Stugan, som är uppförd i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, är timrad i två våningar och har ett sadeltak. Fasaderna är klädda med panel som sannolikt tillkommit under 1800-talet. Byggnaden har symmetriskt uppbyggda fasader indelade med knutlådor och fönsteraxlar. Taket är täckt med lertegel, men har tidigare varit täckt med pärt. På båda gavlarna finns uthusbodar av stående plank, som är sammanbyggda med huvudbyggnaden.

Inuti består byggnaden av fyra symmetriskt placerade rum med en genomgående farstu på vardera av de två våningsplanen. Byggnadens planlösning är i huvudsak bevarad. Här finns spisrum för åtta gruvarbetarhushåll med ingång från farstun. I nedervåningen har dock spisrummen slagits ihop till två enrumslägenheter, det skedde sannolikt i slutet av 1800-talet. Inredningen är välbevarad, vilket inkluderar spisar, snickerier och ytskikt.