Kalkning av försurade vatten

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkning av försurade vatten, och rapporterar spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Vi beviljar även stadsbidrag till kalkning.

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkningsverksamheten i länet. Kalkningen baseras på regionala åtgärdsplaner som tagits fram utifrån Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer.

Vi beviljar även statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bidragen lämnas huvudsakligen till kommuner som ansvarar för genomförandet av kalkningen.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag hos Havs- och vattenmyndighetenlänk till annan webbplats

Försurning - ett stort problem i Blekinge

Blekinge är kraftigt påverkat av försurning. Detta beror till största delen på nedfall av försurande ämnen samt att berggrunden i större delen av länet är svårvittrad och därmed har liten förmåga att neutralisera surt nedfall. Det sura nedfallet leder till försurning av sjöar och vattendrag. Det är framförallt fisk och bottenfauna som kan skadas eller dö ut vid försurning av sjöar och vattendrag.

För att motverka försurningens negativa effekter på bland annat försurningskänsliga arter startade under 1980-talet kalkning i större skala i länet. I länet finns 20 åtgärdsområden och i varje åtgärdsområde ingår åtgärdsobjekt och målområden. Ett åtgärdsobjekt är en sjö, ett vattendrag eller en våtmark där kalk sprids. Ett målområde är den sjö eller vattendragssträcka där utförd kalkning syftar till att uppnå de uppföljningsbara biologiska och vattenkemiska målen. En sjö eller vattendragssträcka kan alltså vara både åtgärdsobjekt och målområde samtidigt. Det finns 142 målområden i länet, varav 112 är sjöar och 30 är vattendrag.

Idag sprids det årligen cirka 1800 ton kalk i Blekinge län. Kalken sprids i huvudsak i sjöar med hjälp av helikopter eller båt, men även på våtmarker och med hjälp av doserare i vattendrag.

Referenssjöar är okalkade sjöar där vattenkvalitet och biologi undersöks. Resultaten utvärderas och jämförs med resultaten från kalkade sjöar.

I Blekinge län finns tre nationella referenssjöar; Sännen, Svinarydssjön och Örsjön. För att förtäta det nationella nätet provtas sex regionala kalkreferenssjöar; Mossjön, Fersjön, Skäravattnet, Vitavatten (Backaryd), Vitavatten (Rösjö) och Hultasjön. Dessa ingick tidigare i den nationella provtagningen.

Undersökningarna omfattar:

  • Vattenkemi i sjöar (alkalinitet, Na, K, Ca, Mg, Cl, vätekarbonat, närsalter, Fe, Mn, Al samt några tungmetaller)
  • Provfiske i sjöar

Bottenfaunainventering i sjöars strandzon (litoral) och i vattendrag
Resultaten används för att beskriva det regionala tillståndet i okalkade vattendrag, små och mellanstora sjöar samt som jämförelse med motsvarande biologiska och vattenkemiska förhållanden i kalkade vatten. Dessa vatten utvärderas kontinuerligt av Länsstyrelsen för att följa försurningsutvecklingen. Resultaten nås via SLU:s hemsidalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kalkningens mål

Den långsiktiga planeringen av kalkningen sker i samarbete mellan länsstyrelserna och kommunerna. Det upprättas länsvisa åtgärdsplaner där bland annat kalkningsobjekt, kalkmängder och provtagningsprogram beskrivs.

För all kalkspridning finns utpekade motiv, vilka utgörs av de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurningen. Lax, öring, mört, flodkräfta, flodpärlmussla och fritidsfiske utgör de viktigaste. Nära hälften av de svenska bestånden av flodpärlmussla förekommer i kalkade vattendrag.

Kalkningens vattenkemiska målsättning är att det naturliga djurlivet inte ska påverkas negativt av försurning. Därför baseras målen på olika arters känslighet för låga pH-värden. I vattendrag med lax eller flodkräfta ska exempelvis pH inte vara lägre än 6,0. Det finns även gränsvärden för att undvika alltför mycket kalkning, så kallad överkalkning.

Metoder för kalkning

Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkning på våtmarker är ett effektivt sätt att höja pH i sjöar och vattendrag, men innebär samtidigt en negativ påverkan på myrarnas vegetation. Kalkdoseraren består av en silo samt utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden utdoserad kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet.

Kalkningens effekter övervakas via provtagning av vattenkemi samt en rad olika biologiska undersökningar. Elfiske i vattendrag och nätfiske i sjöar utgör viktiga delar av uppföljningen. Bottendjur är bra indikatorer på pH och ingår ofta i uppföljningen.

Bidrag för kalkning av vatten

Länsstyrelserna beviljar statsbidrag som vanligen uppgår till 85 eller 100 procent av kostnaden för kalkning.

Vad bidragsmedlen får användas till regleras i förordningen (1982:840 om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendraglänk till annan webbplats

Nationella kalkdatabasen

Länsstyrelsen rapporterar årligen spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Databasen förvaltas gemensamt av Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. I kalkdatabasen finns uppgifter om kalkmängder, kalktyper och spridningsplatser för kalkningar som utförts sedan början av 1980-talet.

Nationella Kalkdatabasenlänk till annan webbplats

Kontakt