Förutsättningar för arbetet med förorenade områden
Arbetet med förorenade områden anpassas efter regionala förutsättningar. Flera faktorer påverkar förutsättningarna som till exempel geologi, befolkningstäthet och industrihistoria. Även organisatoriska faktorer som till exempel tillgängliga resurser och samordning av arbetet påverkar.
Yttre förutsättningar
Till de yttre förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel geografiska förutsättningar som berggrund, jordmån, vattendrag och grundvattennivåer. Även demografi, exploatering och industristruktur räknas till de yttre förutsättningarna.
Geologiska och hydrologiska förhållanden
Berggrundens sammansättning i Västmanland innebär att det i vissa delar av länet finns bakgrundshalter som är förhöjda, exempelvis av arsenik, kadmium, kobolt och koppar. De höga halterna förekommer framförallt i områden med malmförekomster. Jordens genomsläpplighet är avgörande för hur lätt föroreningar sprids till omgivningen. I länet finns framför allt olika typer av morän med varierande genomsläpplighet och mera täta lerjordar.
I länet finns det cirka 600 sjöar med en yta större än en hektar och cirka 200 mil vattendrag. De stora grundvattenförekomsterna i länet är lokaliserade till rullstensåsar. På vissa håll i länet finns även uttagsmöjligheter av grundvatten i berggrunden.
Klimateffekter
Ett framtida klimat med ändrade mönster för nederbörd och stigande havsnivåer kan komma att medföra ökad risk för översvämningar och skred. Detta kan i sin tur innebär förhöjd risk för spridning av föroreningar i mark och till vatten i utsatta områden.
Industristruktur
Västmanland är ett av Sveriges mest industritäta län. Bergsbruket och järnhanteringen har betytt mycket för länets industrihistoriska utveckling. Bruken kom under 1500- och 1700-talen ofta att ingå i stora stål- och skogsföretag med gruvor, järnverk, skogsbruk, lantbruk, vattenkraft och anslutning till järnväg. Gruvorna i Norberg, Engelsbergs bruk och Sala silvergruva tillhör några av de mest kända anläggningarna.
I länets södra delar har industrin varit lokaliserad främst till städerna, med produktion inom metallindustri och senare elektrisk utrustning som huvudnäring. Förutom den tongivande metallindustrin så har mejerier, tegelbruk, kemiska tvättar, sågverk, kvarnar och handelsträdgårdar förekommit i mer eller mindre hela länet.
Föroreningssituationen i Västmanland
Länets norra och mellersta delar karaktäriseras av föroreningar orsakade av gruvdriften med tillhörande bruksområden. Gruv- och bruksverksamheten har bland annat skapat upplag av gruvavfall och slaggprodukter som gett upphov till en föroreningsbild som domineras av metaller. Föroreningarna påverkar miljön och kan utgöra en hälsofara för människor. Gruvavfall och slagg har ofta använts som anläggningsmaterial i exempelvis de bruksområden som växte fram. Föroreningar från dessa områden bidrar till den regionala föroreningsbelastningen då föroreningarna sprids med vatten till närliggande vattendrag. Ett exempel är Kolbäcksån som rinner från Dalarna genom Västmanland och mynnar ut i Mälaren vid mälarfjärden Galten. Kolbäcksån är påverkad av flera hundra års gruv- och bruksverksamhet och där föroreningar kan hittas ansamlade i sediment och vatten. Ån har varit en viktig energikälla för industrierna i de områden där den rinner igenom, såsom Fagersta, Västanfors, Ramnäs, Surahammar och Hallstahammar. Nya föroreningar tillkommer hela tiden till Kolbäcksån genom läckage från de gamla gruv- och bruksområden som finns i närheten av ån. Många andra vattendrag är också påverkade av föroreningar.
I länets södra delar präglas miljön av industristäderna vid Mälaren. Föroreningsbilden är heterogen, bland annat har en utbredd användning av olika avfettningsmedel skapat en komplex föroreningsbild med klorerade kolväten i grundvattenförekomster. Avfettningsmedel har bland annat varit vanligt förekommande inom industrier där metaller ytbehandlades och inom kemiska tvättar.
I länet finns flera vattenområden som är utsatta för en hög sammanlagd föroreningsbelastning. En stor del av Bergslagens ytavrinning når i slutändan Mälaren, som är dricksvattentäkt för drygt två miljoner människor. Flera av de vattenförekomster i länet som inte uppnår eller riskerar att inte uppnå god status är påverkade av områden som misstänkts vara föroreningsskadade.
Organisatoriska förutsättningar
Till de organisatoriska förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel tillgängliga resurser och samverkan med kommuner, myndigheter och andra aktörer.
Organisation (internt)
Arbetet med föroreningsskador bedrivs inom Länsstyrelsen på Avdelningen för natur och miljö, Enheten för miljöskydd. På enheten arbetar gruppen för förorenade områden (FO-gruppen) med handläggning av både ärenden som finansieras av statliga medel och tillsynsärenden. Förorenade områden vid pågående verksamheter handläggs ofta gemensamt av FO-gruppen och de miljöskyddshandläggare som har tillsynsansvaret för anläggningen.
FO-gruppen fungerar också som uppgiftslämnare och internt stöd vid handläggning av andra typer av ärenden där förorenade områden berörs, som planärenden, vattenärenden och naturvårdsärenden. Förorenade områden och sanering av dessa aktualiseras ofta i samband med planläggning eller ändrad markanvändning av ett område.
Samverkan (externt)
Länsstyrelsen har flera kontaktmöjligheter med kommunerna genom till exempel samverkansträffar, utbildningar, e-postnätverk och kommundialoger. Vid plansamråd informerar Länsstyrelsen om identifierade förorenade eller potentiellt förorenade områden för det aktuella området
Det finns en nära samverkan med länsstyrelserna i Dalarna, Gotland, Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro. Samverkan bedrivs under namnet Mälsam. Träffar sker vid några tillfällen per år och däremellan hålls distansmöten för informationsutbyte och diskussion. Inom tillsynsvägledning finns ett formaliserat samarbete och Mälsam håller i utbildningar för länens kommuner vid flera tillfällen under året.