Vind i kombination med snöfall på kalfjället i Västerbottens länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuell vädervarning.

Kalkning av försurade vatten

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkning av försurade vatten, och rapporterar spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Vi beviljar även statsbidrag till kalkning.

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkningsverksamheten i länet. Kalkningen baseras på regionala åtgärdsplaner som tagits fram utifrån Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer.

Vi beviljar även statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bidragen lämnas huvudsakligen till kommuner som ansvarar för genomförandet av kalkningen.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Kalkningens mål

Den långsiktiga planeringen av kalkningen sker i samarbete mellan länsstyrelserna och kommunerna. Det upprättas länsvisa åtgärdsplaner där bland annat kalkningsobjekt, kalkmängder och provtagningsprogram beskrivs.

För all kalkspridning finns utpekade motiv, vilka utgörs av de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurningen. Lax, öring, mört, flodkräfta, flodpärlmussla och fritidsfiske utgör de viktigaste. Nära hälften av de svenska bestånden av flodpärlmussla förekommer i kalkade vattendrag.

Kalkningens vattenkemiska målsättning är att det naturliga djurlivet inte ska påverkas negativt av försurning. Därför baseras målen på olika arters känslighet för låga pH-värden. I vattendrag med lax eller flodkräfta ska exempelvis pH inte vara lägre än 6,0. Det finns även gränsvärden för att undvika alltför mycket kalkning, så kallad överkalkning.

Metoder för kalkning

Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkning på våtmarker är ett effektivt sätt att höja pH i sjöar och vattendrag, men innebär samtidigt en negativ påverkan på myrarnas vegetation. Kalkdoseraren består av en silo och utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet.

Kalkningens effekter övervakas via provtagning av vattenkemi samt en rad olika biologiska undersökningar. Elfiske i vattendrag och nätfiske i sjöar utgör viktiga delar av uppföljningen. Bottendjur är bra indikatorer på pH och ingår ofta i uppföljningen.

Bidrag för kalkning av vatten

Länsstyrelserna beviljar statsbidrag som vanligen uppgår till 85 eller 100 procent av kostnaden för kalkning.

Nationella kalkdatabasen

Länsstyrelsen rapporterar årligen spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Databasen förvaltas gemensamt av Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. I kalkdatabasen finns uppgifter om kalkmängder, kalktyper och spridningsplatser för kalkningar som utförts sedan början av 1980-talet.

Webbplatsen Nationella Kalkdatabasen Länk till annan webbplats.

Behovet av kalk minskar i Västerbotten

Minskad försurning tillsammans med förbättrad kalkning har inneburit att kalkförbrukningen i Västerbotten minskat. 1994 spreds drygt 40 000 ton. Nu uppgår förbrukningen till knappt 10 000 ton. Även antalet kalkade sjöar och vattendrag har minskat.

Försurning i länet

  • Försurningen i länet beror huvudsakligen på utsläpp som sker i övriga Europa och från den internationella sjöfarten. I länets östra del kommer merparten av nederbörden från sydost och är därför surare än i länets västra del.
  • Länets östra del har tidigare legat under havet. I grunda havsvikar avsattes finkorniga sediment som delvis innehåller svavel. Landhöjningen har inneburit att dessa områden frilagts. Till följd av den svarta färgen kallas dessa jordar för svartmocka. Om luftens syre tränger ner i marken sker en oxidation som frigör svavelsyra och gör avrinnande vatten mycket surt. Detta kan ske naturligt efter torka, men också vara en effekt av dikning, sjösänkningar eller grävningsarbete. I kustnära jordbruksbygder är många vattendrag kraftigt försurade till följd av dikning i sura sulfatjordar.

Återställer vattenmiljöer

För att få en så bra effekt som möjligt av kalkningen arbetar Länsstyrelsen med att återställa den fysiska vattenmiljön. De viktigaste åtgärderna är att ta bort vandringshinder som människan skapat, till exempel dammar och vägtrummor, samt att återställa de forssträckor som rensades för timmerflottningen.

Restaurering av sjöar och vattendrag

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Helene Hellmark Knutsson

Besöksadress

Storgatan 71 B

Postadress

901 86 Umeå

Följ oss