Goda exempel och vägledning

Ett långsiktigt mål med grön infrastruktur är att arbetet ska bidra till att nå miljömålen och göra skillnad i landskapet genom konkreta insatser. Både nationellt och regional skapas goda exempel att inspireras av.

Restaurering av strandängar och ekhagar i Nyköping

Återställande av vattendrag i Lögdeälven

Återställande av vattendrag i Klingavälsån och Fyledalen

Fjärilslandskapet i Jämtkrogen

Lokala exempel från Värmland

Här delar vi med oss av några exempel på insatser i Värmland som bidrar till arbetet med att stärka den gröna infrastrukturen.

Alla nedanstående arter presenteras närmare i text och bilder i boken Hotade arter i Värmland. Därutöver ger vi kompletterande information, ur ett nationellt perspektiv, i länkarna under respektive art.

Hotade arter i Värmland - publikation Länk till annan webbplats.

Raggbocken är en stor mörkbrun skalbagge med rödaktiga ben och gulbrun, lite raggig behåring på huvud och halssköld som har givit arten dess namn. Raggbockens larver utvecklas under flera års tid i grova tallågor som helst ska ligga soligt och varmt. Det moderna skogsbruket som dels inte tillåter tallarna att bli tillräckligt gamla, dels skapar tätare skogar där solen inte når ner till marken har missgynnat arten under lång tid. I delar av sydvästra, norra och nordöstra Värmland finns några av de viktigaste områdena för arten i hela Sverige. Länsstyrelsen arbetar tillsammans med Skogsstyrelsen och skogsnäringen inom åtgärdsprogrammet för skalbaggar på äldre tallved där raggbocken ingår.

Information om naturvårdsbränningar Länk till annan webbplats.

Raggbock - folder (PDF) Länk till annan webbplats.

Åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre död tallved (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Strandsandjägaren är en snabb skalbagge som lever på sandiga stränder, både längs älvar och vid havet. Arten är beroende av naturlig erosion och sedimentation men när dessa processer hindras av älvarnas reglering växer strandsandjägarens miljöer igen. Den enda kvarvarande förekomsten i Värmland är inom ett litet område längs Klarälven söder om Ekshärad, men Länsstyrelsen arbetar inom ett åtgärdsprogram för att skapa förutsättningar för bevarande av arten.

Åtgärdsprogram för bevarande av strandsandjägaren (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Den bruna gräsfjärilen är Värmlands landskapsinsekt och tillsammans med Dalarna har Värmland den rikaste förekomsten i hela Norden. Arten trivs i det småskaliga jordbrukslandskapet, särskilt på skogsängar där omgivande träd skapar ett vindskyddat landskap och tillgången till nektar är fortsatt god. Risken är dock att många av dessa ängsmarker växer igen vid upphörd hävd eller planteras med skog och då inte längre är lämpliga miljöer för fjärilarna.

Brun gräsfjäril - artfakta på SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Många är de insekter som pollinerar blommor, träd och inte minst våra grödor. Bin, humlor, blomflugor, fjärilar och skalbaggar hör till de vanligaste. Många bin och humlor har svårt att klara hela sin livscykel i ett monotont jordbrukslandskap då de är beroende av småbiotoper och nektarväxter hela säsongen. Minskande populationer har konstaterats på många håll och därför arbetar Länsstyrelsen dels med pollinatörer som grupp, dels med en del sällsynta bin som har speciella krav på sin miljö.

Vilda pollinatörer

Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Flodkräftans naturliga utbredning omfattar södra Sverige upp till mellersta Värmland men arten har under lång tid fått hjälp med spridningen av kräftfiskeintresserade människor. Efter utsättning av den amerikanska signalkräftan som bär på den för flodkräftan dödliga kräftpesten (en algsvamp) så har flodkräftorna försvunnit från nästan hela utbredningsområdet, med bara spillror av beståndet kvar. Länsstyrelsen arbetar inom åtgärdsprogrammet för flodkräfta med att vända den negativa trenden.

Flodkräfta - arter och livsmiljöer (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

Åtgärdsprogram för flodkräfta - publikation (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

Flodpärlmusslan är en fascinerande varelse med en spännande livscykel där larven lever som en parasit på gälarna hos lax och öring. Den förekommer i klara rinnande vattendrag med bottnar av sten, grus och sand och kan under rätt förhållanden bli över 250 år gammal. På grund av många olika faktorer som försurning, vandringshinder för värdfiskarna och förändringar i bottenförhållanden har arten minskat kraftigt och är nu både fridlyst, rödlistad och upptagen i EU:s livsmiljödirektiv. Länsstyrelsen arbetar inom ett åtgärdsprogram för att säkra de kvarvarande bestånden och skapa möjligheter för musslorna att spridas.

Öjenäsbäcken

Åtgärdsprogram för flodpärlmussla (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

Flodpärlmusslan - arter och livsmiljöer (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

Vänerlaxen vandrar från Vänern upp i sjöns tillflöden för att leka och ursprungligen fanns fem stammar i olika tillflöden men nu är det endast två kvar, Klarälvslax och Gullspångslax. Laxen har höga krav på vattendragens kemi, morfologi och att de saknar hinder för den vandrande fisken. Kraftverk och andra dammar samt den förändring som flottningen medförde i vattendragen har reducerat laxstammen till en bråkdel av vad den tidigare var och Länsstyrelsen arbetar med att återställa laxens habitat och underlätta vandringen.

Två länder – én elv – Långsiktig återuppbyggnad av det vilda och långvandrande laxbeståndet (tvalanderenelv.eu) Länk till annan webbplats.

Åtgärdsprogram för flodpärlmussla (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

Lax - arter och livsmiljöer (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

I Värmland är öringen en tämligen allmän fisk i mindre och medelstora skogsvattendrag och sjöar men storvuxen vandrande öring är betydligt mer sällsynt, eftersom den ofta hindras i sin vandring av vattenkraftverk och andra dammar. Öringen i Vänern leker i norra Klarälven och har samma problem med konnektivitet som laxen. Andra kända stammar av storvuxen, sjövandrande öring finns i Värmeln och Glafsfjorden.

Öjenäsbäcken

Öring - arter och livsmiljöer (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

Aspen är en karpfisk som, liksom lax och öring vandrar från stora sjöar upp i vattendrag för att leka och därmed möter fiskarna även samma problem med vandringshinder. Regleringen av vattendragen förändrar även bottnarna i de vattendrag dit fiskarna kan nå. Länsstyrelsen arbetar inom ett åtgärdsprogram för att bevara aspen i värmländska vatten.

Asp - arter och livsmiljöer (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

Den större vattensalamandern uppmärksammas främst under våren när den leker i gamla gårdsdammar i jordbrukslandskapet eller i fisktomma tjärnar ute i skogslandskapet. Resterande delar av året lever de ett undanskymt liv i hög grad på land, där de under dagen gömmer sig under murkna trädstammar och i diverse markhåligheter inklusive sorkgångar bland gräs. Arten har minskat på grund av att våtmarker dikats ut och dammar fyllts igen och tillsammans med skogsavverkning alltför nära tjärnarna och inplantering av fisk, är detta fortfarande ett hot mot salamandrarna.

Asp - arter och livsmiljöer (Havs- och vattenmyndigheten) Länk till annan webbplats.

De sandödlepopulationer som lever i Värmland idag är relikter från en varmare tid och de är beroende av att de sandtallskogar där de lever är öppna och varma. På grund av igenväxning och beskuggning var ödlorna illa ute under 1990-talet men sedan dess har ett intensivt bevarandearbete skapat goda förutsättningar för arten på Brattforsheden och Sörmon. Det finns ett åtgärdsprogram för sandödlan och Länsstyrelsen arbetar vidare.

Åtgärdsprogram för sandödla (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Skogar som till stor del består av lövträd är sällsynta i Sverige eftersom skogsbruket under lång tid har fokuserat på gran och tall. Det har medfört att många arter knutna till gamla lövträd och död lövved har minskat. Den vitryggiga hackspetten är akut hotad i Sverige men ett intensivt arbete som inkluderat både myndigheter och skogssektorn har kanske lyckats vända trenden, åtminstone något. Genom att arbeta med lövrika skogar gynnas även en mängd andra arter och Länsstyrelsens arbete inom ramen för åtgärdsprogrammet fortsätter.

Åtgärdsprogram för vitryggig hackspett (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Smålommen är en vildmarksfågel som häckar i fisktomma tjärnar och gölar, gärna ute på öppna myrar. Fåglarna är störningskänsliga och överger ofta häckningstjärnen om miljön förändras, till exempel när skogen avverkas alltför nära tjärnen. Eftersom fåglarna äter fisk är de även beroende av närliggande sjöar med god tillgång på småfisk som transporteras till ungarna. Smålommen är Värmlands landskapsfågel. Länsstyrelsen följer upp arten i vissa områden.

Den vackert lila fältgentianan växer på ogödslade ängs- och betesmarker och finns i två varianter, en som blommar tidigt och är anpassad till slåtter samt en senblommande som främst förekommer i betesmark. Ogödslade hävdade marker i jordbrukslandskapet har minskat enormt under 1900-talet och därmed är även fältgentianan hotad. Länsstyrelsen arbetar med att säkra skötseln av områden där arten fortfarande förekommer och restaurera igenvuxna marker inom ett åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogram för fältgentianor i naturliga fodermarker (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Hedtallskogar som växer på isälvsavlagringar är mosippans biotop, men dessa skogar håller på att förändras dels genom att frekvensen av naturliga skogsbränder har minskat, dels genom att det småskaliga bruket med svedjebruk, skogsbete och kolning har bytts ut mot ett storskaligt, modernt skogsbruk. Detta medför tätare och yngre skogar där solens värme inte längre når ner till marken och de små störningarna från tidigare mänskliga aktiviteter har upphört. Länsstyrelsen arbetar med bevarande och spridning av mosippan inom ramen för ett åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogram för mosippa (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Grönskäran är en storväxt blomma som trivs i störda miljöer nära vatten, som när kor trampar i strandkanten eller vid mänsklig störning i form av grävning eller muddring. Arten minskar eftersom den här typen av miljöer är mer ovanliga, förmodligen främst för att regleringen av sjöar och vattendrag har gjort att översvämningar och lågvatten som också kan skapa vegetationsfria ytor inte längre är lika vanliga.

Ävjepilörten är en lågvuxen ört som trivs på periodvis översvämmade stränder där slammiga bottnar friläggs vid lågvatten. Arten kan även förekomma där betesdjur trampar och blottlägger mark i strandmiljöer. Genom vattenreglering har frekvensen av både översvämningar och lågvatten minskat vilket påverkat växten negativt. Länsstyrelsen arbetar inom ramen för ett åtgärdsprogram med att vända den negativa utvecklingen.

Åtgärdsprogram för ävjepilört (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Gamla grova träd hyser ofta ett eget ekosystem och många är de arter som är beroende av dessa åldringar i landskapet. Allt från lavar, mossor och svampar till mer rörliga insekter och fåglar. De flesta arter har en begränsad spridningsförmåga och kan inte röra sig hur långt som helst mellan trädindivider som har rätt sorts kvaliteter för just den arten. Det är alltså avgörande att gamla träd i landskapet bevaras och att nya individer får chansen att bli riktigt gamla. Länsstyrelsen arbetar med att bevara värdefulla träd inom ramen för ett åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd (Naturvårdsverket) Länk till annan webbplats.

Kontakt