Naturvårdsbränningar

Syftet med att genomföra kontrollerade naturvårdsbränningar i skog är att bevara unik natur för kommande generationer och öka och bevara den biologiska mångfalden i barrskogen som är den vanligaste naturtypen i stora delar av Sverige.

Den naturliga påverkan av bränder i de svenska barrskogarna har minskat de senaste 150 åren. Det gör att många brandgynnade arter och ekosystem är hotade idag.

Bränningarna görs framförallt i barrskog med mest tall. De gynnar arter och naturmiljöer som behöver glesa skogar, brandfält och döda träd. Efter en brand blir skogen mer öppen, ljus och varm. Området får många nya döda träd, något som det är ont om i dagens skogar och som många arter är beroende av. 

En naturvårdsbränning genomförs på ett lugnt och kontrollerat sätt, med kort varsel när vädret är lämpligt, i perioden maj-september. Varje bränning genomförs under en dag, men eftersläckning och efterbevakning fortsätter i flera dagar innan alla glödhärdar är släckta. Efter bränningen är området svart och sotigt under en period, och vi avråder från besök den första tiden på grund av risken för fallande träd och grenar. Redan nästa vår brukar dock grönskan vara tillbaka.

Inbjudan till fältbesök inför upphandling

Länsstyrelsen planerar att upphandla naturvårdsbränningar i två områden i Torsby kommun i början av 2023. Upphandlingen kommer troligtvis att ske under vintern när områdena kan vara svåra att nå på grund av snö. För att göra det möjligt för intresserade entreprenörer att göra fältbesök i områdena innan snön kommer lägger vi här ut kartor över de två områdena.

Om du har frågor om områdena är du välkommen att höra av dig till oss. Kontaktuppgifter finns längst ned på denna sida.

Hynnmon, Natura 2000-området Västersjön

Området är cirka 24 hektar stort, närmaste vattentillgång är i Östersjön, cirka 1 200 meter från bränningsområdet. Gränserna kan komma att justeras. Det finns inga i nuläget kända skyddsobjekt i området utöver några fornlämningar.

Ruskåsen, Natura 2000-området Åskakskölen

Området är cirka 13,5 hektar stort. Tillgången på vatten är ett frågetecken. Den bäck som löper längs området östra kant kan möjligen hålla tillräckligt med vatten. Länsstyrelsen överväger en tillfällig dämning av bäcken och/eller att anlägga en mineraljordsträng längs södra gränsen som bedöms som mest problematisk. Förutsättningarna kommer förmodligen vara klarare när upphandlingen kommer ut.

Se upp för fallande träd efter naturvårdsbränning

Efter en naturvårdsbränning står många träd ostadigt eftersom rötterna brunnit av. Vi avråder starkt från besök i själva bränningsområdet. Brända träd ramlar oväntat och ljudlöst, vilket kan innebära livsfara. Varningsskyltar finns vid de stigar som går in i området, och vi ber att ni respekterar avspärrningar.

Planerade naturvårdsbränningar

Just nu har vi inga fler planerade naturvårdsbränningar under 2022.

Genomförda naturvårdsbränningar under 2022

Länsstyrelsen genomförde en naturvårdsbränning i Ösjöskogen, Årjängs kommun, under 2022. Utöver detta har Skogsstyrelsen genomfört en naturvårdsbränning i naturreservatet Segerstads skärgård.

Ösjöskogens naturreservat

Naturvårdsbränningar görs för att restaurera skogsstrukturen i tallskogar som påverkats av skogsbruk innan reservatsbildningen, och för att gynna sällsynta arter som till exempel tretåig hackspett, raggbock och mosippa.

EU stöttar med projektpengar

Via fonden LIFE stöttar EU med pengar för skötsel i Natura 2000-områden. Vissa naturvårdsbränningar som Länsstyrelsen gör ingår i detta.

LIFE Taiga, lifetaiga.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., ökar och bevarar den biologiska mångfalden i den vanligaste naturtypen i stora delar av Sverige, västlig taiga.

LIFE Vänern (avslutat projekt) röjer fågelskär, öppnar upp gräsmarker och gör naturvårdsbränningar för att gynna fåglar och andra värden knutna till skärgårdslandskapet.

Länsstyrelsen Värmland har arbetat med naturvårdsbränningar sedan 1997

Eld är ett viktigt verktyg i skötsel av naturreservat. Målsättningen för de flesta bränningarna har varit att skapa livsmiljöer för arter som behöver blottade jordytor, döda träd, solvärmd mark och glesa tallskogar. Denna typ av bränningar gör skogen glesare och ökar tillgången på döda och skadade träd, samtidigt som många äldre tallar överlever branden.

Klicka på länkarna nedan för att hitta mer information från respektive bränning.

Brännan, Årjängs kommun 2012 och 2017

Bärön, Karlstads kommun 2018

Fräkensjömyrarna, Hagfors kommun 2019

Harvelsön, Grums kommun 2015

Kittelfältet, Filipstads kommun 2015 och 2020

Lisselberget, Torsby kommun 2013

Stormyren, Torsby kommun 2020

Västersjön, Torsby kommun 2015 och 2020

Frågor och svar

En naturvårdsbränning är en planerad skogsbrand i ett avgränsat område. Syftet är att gynna och bibehålla höga naturvärden.

Länsstyrelserna arbetar med naturvårdsbränningar i skyddad natur (nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden) som en av flera viktiga skötselmetoder för att gynna och bibehålla höga naturvärden. Även privata skogsägare och skogsbolag arbetar med naturvårdsbränningar.

Vissa arter är beroende av branden som störning, brandens värme eller bränd ved för sin överlevnad.

Skogsbranden är en storskalig ”störning” som gynnar många djur, svampar och växter. Strukturen i skogen förändras och skogen blir mer öppen, ljus och varm. Skogsbrand skapar mycket döda träd, vilket det i dagens skogar råder stor brist på.

Cirka 1000 arter i Sverige riskerar att försvinna på grund av att det finns alldeles för lite liggande och stående döda träd. Cirka 100 arter av insekter och svampar är beroende av brand för sin överlevnad.

En naturlig skogsbrand startar till exempel av ett åsknedslag och med största sannolikhet när det är extremt torrt i markerna. För att få den förväntade effekten på vegetation och mark sker naturvårdsbränningar
vid liknande förhållanden. På så vis kan naturvården bäst efterlikna naturliga brandförhållanden och få bästa möjliga naturvårdsnytta.

Brandgynnade arter har anpassat sig till brandens ekologiska effekter på olika sätt. Unika specialiseringar är vanligt.

Brand gynnar tallen. Tallens grova bark och den höga kronan skyddar trädet mot lågornas framfart. Branden skapar glesa ljusa skogar där träd kan växa sig grövre än i en tätvuxen skog. Lövträd får möjlighet att föryngra sig när ny mark blottas.

Svedjenävans frö kan ligga i ”dvala” i många år och börjar gro först när temperaturen når 40º-50º C, fröet klarar temperaturer på uppemot 100 º C. Skalbaggen grov tallkapuschongbagge utvecklas under barken på brandskadade tallar och granar. Större svartbagge utvecklas även den under barken, men på solexponerad död björk. Den sotsvarta praktbaggen känner av värmestrålning på långt håll genom IR-känsliga sinnesorgan som sitter på
magen och kommer antagligen flygande till brandområden för att para sig. Rökdansflugan känner ”lukten” av brandrök på flera mils avstånd genom sina antenner.

Inför en naturvårdsbränning är det viktigt att ha kunskap om fågellivet i det aktuella området. På detta sätt erhålls kontroll över häckande fåglar och andra extra känsliga arter och vid behov omplaneras naturvårdsbränningen. De fåglar som kan flyga flyger iväg om en fara dyker upp. Andra djur flyr om det börjar brinna.

Vissa individer kanske inte överlever en brand - men generellt kan sägas att nyttan med bränder i skog idag är långt större eftersom väldigt många arter gynnas eller är helt beroende av brand i skogen. De arter som missgynnas av en brand är dessutom långt mindre hotade än de arter som gynnas av brand i skogen. Viltstammarna ökar ofta efter en brand eftersom de gynnas av att lövträd och buskar börjar spira.

Vissa arter missgynnas av att det brinner i skogen, men graden varierar med tiden från branden från art till art. Möjligheten till återetablering varierar också med tiden för olika arter. Exempel på arter som missgynnas av en brand i skogen är ekorre, järpe, tofsmes, linnea, ekbräken och gran.

En naturvårdsbränning är en riskverksamhet som kräver noggrann planering och ett säkerhetsarbete. Inget får gå fel! Bränningen sker under kontrollerade former och brandområdet måste ha säkra brandgränser – vatten, myrmarker, vägar eller upphuggna brandgator. Väderförhållandena måste vara optimala.

Bränningsledaren har en kompetent personalgrupp, där alla har sina specifika ansvarsområden. Vid en bränning är experter inkopplade och räddningstjänsten i området hålls kontinuerligt informerad. Vid vissa bränningar används helikopter eller flygplan som flyger över området och kontrollerar branden.

Efterbevakningen är viktig och så länge det behövs finns personal på plats som säkerställer att branden inte får fäste på nytt. Det kan glöda och pyra i myrstackar eller i stubbar i många dagar efter en brand.

En naturvårdsbränning är en kontrollerad brandinsats som ska efterlikna en naturlig skogsbrand, som oftast inträffar när blixten slår ner i extremt torr mark. För att bränningen ska kunna genomföras måste det vara precis rätt väderförhållanden, vilket kan ske med mycket kort varsel. Därför är det inte möjligt att informera om att en bränning ska se långt i förväg, det beror helt på vädret. Boende i närområdet blir alltid informerade i god tid.

Det är väldigt liten risk att skadas av röken som kommer från en bränning i naturen. 1177 skriver så här: ”Att andas in rök är aldrig nyttigt, men rök från skogsbränder är inte lika farlig som till exempel rök från brinnande plast. Särskilt känsliga personer kan få tillfälliga besvär av rök från skogsbränder, men risken att få bestående skador är liten.”

Frågor och svar vid skogsbrand, 1177 Länk till annan webbplats.

Kontakt

Naturvård, Länsstyrelsen Värmland

Telefon: 010-224 70 00