Resultat från miljöövervakning i Stockholms län
Här presenterar vi egna analyser av resultat från den miljöövervakning som pågår i länet. Här finns även länkar till rapporter och faktablad som avhandlar alltifrån enstaka provtagningslokaler till länsomfattande sammanställningar.
I augusti 2016 undersöktes planktonsammansättningen i 20 sjöar i Stockholms län för att använda som mått på näringsstatus i vattnet. Tidigare har även kiselalger i vattendrag inventerats och analyserats som mått på miljötillståndet, och den senaste rapporten är från 2017.
Undersökningen av växt- och djurplankton visade att växtplanktonstatus
generellt överensstämde med näringshalten i sjöarna. Sambandet var dock inte lika tydligt som vad tidigare undersökningar visat. Sjöar med totalfosforhalter runt 30μg/l uppvisade tecken kopplade till övergödning. I 17 sjöar var totalbiomassan förhöjd, och i 8 var halten cyanobakterier stor. Endast 4 sjöar uppvisade bättre än god näringsstatus, och 2 klassades som dålig. Resterande fick klassningen måttlig näringsstatus. Ingen av sjöarna uppvisade extremt låga artantal av växtplankton, vilket indikerar att de inte är märkbart påverkade av försurning.
Provtagna sjöar i undersökningen år 2016.
Gällande djurplankton analyserades fyra sjöarna, varav två (Orlången och Garnsviken) visade höga förekomster av hjuldjur vilket indikerar näringspåverkan. Artsammansättningen påvisade samma tillstånd. Norrviken hade färre hjuldjur än 2014-2016 men förändrad artsammansättning, och indikerar fortfarande näringsrika förhållanden. Artsammansättningen verkar ha påverkats av förekomst av vandrarmussla (Dreissena polymorpha), då dess larver återfanns i stora mängder. Tidigare har larver även hittats i Garnsviken, men inte i denna undersökning. Sjön Turingen bedömdes som mindre näringspåverkad.
Kiselalger
2017 utfördes den senaste statusklassningen på kiselalger i Stockholms län i 13 vattendrag baserat på biomassa och artsammansättning. Två lokaler (Taxingeån och Åvaån) visade god status, på gränsen till måttlig. Bällstaån var den ända som visade otillfredsställande status. Resterande vattendrag uppfyllde kraven för måttlig status. Oxundaån hade därmed förbättrat sin statusklassning jämfört med året innan.
Sjöar undersökta för kiselalgsprovtagning 2016.
Till skillnad från undersökningen 2017 var missbildningsfrekvensen något högre, vilket kan tyda på förekomst av miljögifter. 2017 uppvisade 4 sjöar svag påverkan och två lokaler star påverkan, till skillnad från 2016 då endast 3 sjöar uppvisade svag påverkan.
Läs mer
Rapport 2015:25 - Kiselalger i Stockholms län 2015
Länk till annan webbplats.
Rapport 2016:14 - Kiselalger i Stockholms län 2016 Länk till annan webbplats.
Fakta 2017:17 - Kiselalger i Stockholms län 2017 Länk till annan webbplats.
Fakta 2017:5 - Undersökning av växt- och djurplankton i 20 sjöar 2016 Länk till annan webbplats.
Fakta 2015:10 - Kiselalger i Märstaåns avrinningsområde 2014 Länk till annan webbplats.
Övergödning av sjöar och vattendrag fortsätter att vara ett miljöproblem i Tyresåns avrinningsområde.
Halterna av näringsämnena fosfor och kväve är i stort sett oförändrade och fortsatt höga i de tätortspåverkade sjöarna och vattendragen sedan mitten av 2000-talets första årtionde.
Även andra mått på övergödning som klorofyllhalt och siktdjup i sjöar visa samma sak. Därför behövs fortsatta åtgärder mot övergödningsproblemen i Tyresåns tätortspåverkade delar.
De mest utsatta områdena ligger relativt högt upp i sjösystemet och påverkar därför även nedströms belägna delar negativt. De värst drabbade sjöarna är Orlången och Trehörningen-Sjödalen.
Om övergödningsproblemen i dessa sjöar åtgärdas kommer även flertalet av de nedströms belägna sjöarna att förbättras.
Diagrammet visar halter av växtnäringsämnet fosfor i Tyresåns mynning 1998-2015.
Kartan visar tillståndsklassning av näringsämnet fosfor i Tyresåns sjöar med data från åren 2010-2015.
Trots genomförda åtgärder mot tillförsel av näringsämnen är övergödning fortfarande ett miljöproblem i delar av Tumbaåns tätortspåverkade avrinningsområde. För näringsämnet fosfor är halterna i sjöar och vattendrag relativt oförändrade sedan mätningarna inleddes 1997. Halterna av näringsämnet kväve visar en säkerställd minskning i flera av vattendragen. Detsamma gäller totalhalterna av organiskt kol (TOC). Den tydligaste trenden är att vattnets motståndskraft mot försurande ämnen har ökat under perioden.
Vattenkvaliteten i sjöarna visar ingen tydlig förbättring ifråga om siktdjup eller mängden planktonalger (klorofyllhalt) som kan antas påverkas av tillgången på näringsämnet fosfor. I vattendragen syns framför allt en haltminskning av organiskt kol (TOC), som inte tycks vara kopplad till vattenkvaliteten i sjöarna.
Tumbaåns avrinningsområde omfattar delar av Botkyrka, Södertälje och Salems kommuner och har sedan lång tid en övergödningsproblematik, med huvudsaklig påverkan från tätort och jordbruk.
I avrinningsområdets högre belägna delar är övergödningsproblematiken mest påtaglig. Detta gäller framför allt Flaten, Flatenån och Älvestabäcken som har höga halter av näringsämnen. Även Uttran, Segersjön och Aspen har övergödningsproblem som behöver åtgärdas. Tullingesjön och Albysjön längst ned i systemet har bra vattenkvalitet även om belastningen av näringsämnen till dessa behöver minska ytterligare.
Fortfarande kvarstår ett stort åtgärdsbehov för att ytterligare minska belastningen av näringsämnen i de delar av Tumbaåns avrinningsområde som har stor påverkan från tätortsområden. I det fortsatta åtgärdsarbetet bör högsta prioritet ges till Flaten, Flatenån, Uttran och Älvestabäcken som har de högsta halterna av fosfor och kväve, samtidigt som de belastar nedströms belägna sjöar och vattendrag med dessa näringsämnen.
Karta över de vattenförekomster i Tumbaåns avrinningsområde som ingått i övervakningen. De sjöar som ingår är Flaten (1), Uttran (3), Segersjön (6), Kvarnsjön (7), Aspen (14), Tullingesjön (16) och Albysjön (18).
Sedan 2003 har Oxundaåns avrinningsområde miljöövervakats. Det är ett stort avrinningsområde som innefattar de större sjöarna Vallentunasjön, Fysingen, Norrviken, Oxundasjön och Edssjön, samt ett antal mindre sjöar och vattendrag som kopplar samman systemet. Flera av vattenförekomsterna har tidigare uppvisat övergödningsproblematik, och flera åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten har utförts i området.
De trender som syns efter provtagningar 2017 är att Fysingens siktdjup och totalfosforhalt är något sämre än tidigare. Anledningar till att siktdjupet försämras kan vara ökad nederbörd som medför humusämnen, eller
ökad avverkning i området. Överssjön uppvisade de högsta halterna klorofyll samt totalfosfor under 2017, och Edssjöns halter var även de förhöjda. Oxundasjön uppvisar höga halter bundet fosfor under sommaren men även höga halter miljögifter i sediment och fisk. Vallentunasjön fortsätter uppvisa tecken på övergödning, och visar tillsammans med Norrviken tecken på internbelastning av fosfor. Dock uppvisar Vallentunasjön mycket sämre siktdjup, och har sämst status i systemet gällande denna parameter. Snuggan, Rösjön och Käringsjön är relativt opåverkade. Rösjön och Fjäturen är de enda som uppnår hög status gällande siktdjup, även om Norrviken ligger på gränsen.
Läs mer
Sjöar och vattendrag i Oxundaåns avrinningsområde 2017 av Oxunda Vattensamverkan
Pdf, 8.4 MB.
Åtgärdskarta av Oxunda Vattensamverkan
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Vatteninformationssystem Sverige (VISS) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
2018 kom ett nytt miljöövervakningsprogram ut för Bällstaån av Bällstaågruppen. Det är det andra programmet rörande statusen för ån, som varken uppnår god ekologisk eller kemisk status.
En stor belastning på ån är föroreningar och näringsämnen från dagvatten som rinner av hårdgjorda ytor, men stora sträckor av ån kräver även fysisk förbättring. Den fysiska miljön påverkar fisket negativt. Bräddningar och felkopplingar kan vara en av källorna till höga halter av näringsämnen, och även bakterier. Kväve och fosfat har visat en nedåtgående trend, men inte ammonium. Halterna av koppar och zink har visat sig förhöjda, och koncentrationen av löst aluminium har höjts sedan 2012, medan flera andra metaller har nedåtgående trender. Halterna PFOS, TBT, PAH, PCB, PFHxS, oktyl- och nonylfenol är höga och god kemisk status uppnås inte.
Proverna på kiselalger i ån visar på otillfredsställande till måttlig status, och bottenfaunaprovtagningarna har varierat men klassades 2014 som otillfredsställande.
Länsstyrelsen i Stockholms län är ansvarig för provtagning av kiselalger, vattenföring och vattenkemi.
Läs mer
Fakta 2013:2 – Bällstaåns vattenkvalitet 1997-2012 Länk till annan webbplats.
Miljöbarometern - Bällstaån Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Norrström är östra Mälarens viktigaste utlopp till Östersjön och beläget i centrala Stockholm. Dessutom upptar Norrströms avrinningsområde en mycket stor yta med varierande påverkan på vattenkvaliteten från exempelvis tätorter, industrier och jordbruk.
Karta över Mälarens östra delar med mätstationerna utpekade, från Fakta 2015:19.
Den senaste utvärderingen av miljöövervakningsdata från östra Mälaren och Norrström är från år 2015. Den visar att vattnets kvalitet har förändrats i vissa avseenden under perioden 1996–2014.
Halterna av näringsämnet fosfor har minskat under denna tid, men det tycks inte ha haft effekt på mängden alger (mätt som klorofyll a) i vattnet.
Samtidigt har siktdjupet försämrats, vilket beror på att vattnet har blivit något brunare. Detta märks främst genom stadigt ökande totalhalter av organiskt kol (humusämnen) som tillförs från omgivande skogsmark.
Totalhalter av organiskt kol (TOC) i Norrström åren 1996–2014, från Fakta 2015:19.
Detta kan kopplas till den samtidiga ökningen av vattnets motståndskraft mot försurning, som återspeglar ett minskat nedfall av försurande ämnen, bland annat svaveloxider. Detta kan även följas i form av minskande halter av sulfat i vattnet under perioden.
Skogsmarkens återhämtning från försurning leder till att humusämnen från nedbrutna växtdelar inte binder lika hårt till partiklarna i marken, utan sköljs lättare ut i vattendragen. I kombination med pågående klimatförändringar (varmare temperaturer och mer nederbörd) blir effekten att både nedbrytningen och utlakningen till vattnet av dessa ämnen ökar och att vattnet blir brunare.
Eftersom Mälaren är en dricksvattentäkt kan ett brunare vatten ställa till med problem för vattenverken i framtiden.
Läs mer
Miljöbarometern – Mälaren-Riddarfjärden Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Två olika analyser visar att länets sjöar och vattendrag sedan 1990-talet fått ökad motståndskraft mot försurning samtidigt som halterna av organiskt kol ökat, vilket ofta medfört brunare vatten.
Detta kan förklaras med att nedfallet av försurande ämnen minskat under en lång tid. En minskad försurning av den omgivande skogsmarken innebär att organiskt kol (bland annat brunfärgade humusämnen) lättare läcker ut till vattendragen. Denna effekt förstärks troligen av de pågående klimatförändringarna som lett till ökande temperaturer och förändrad nederbörd, vilket i sin tur ökat nedbrytningen och utlakningen av organiskt material.
I de tätorts- och jordbrukspåverkade övergödda sjöarna har totalhalterna av näringsämnet fosfor minskat. Samtidigt har halterna av växtpigmentet klorofyll a, som är ett grovt mått på växtplanktons biomassa, ökat allmänt i länets sjöar. Detta har skett trots uppenbart minskad tillgång på näringsämnet fosfor under perioden.
Detta till synes motstridiga resultat behöver inte innebära att växtplanktons biomassa ökat, utan kan avspegla en fysiologisk anpassning till det sämre ljusklimat som ett brunare vatten resulterar i genom att mängden pigment i algerna ökar. I merparten av länets vattendrag, men inte i sjöarna, har halterna av näringsämnet kväve minskat som ett resultat av åtgärder mot övergödning.
Läs mer
Fakta 2014:20 – Trender för vattenkvaliteten i länets sjöar Länk till annan webbplats.
Exploatering av stränder i Sverige 2013-2018
Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Det finns därför behov av att följa trender i strändernas exploateringsgrad. Inom miljöövervakningen utförs därför en landstäckande kartering av stränder för kommuner, län och hela landet som följs upp med cirka fem års intervall.
Fastlandskusten är den strandtyp som generellt är mest exploaterad av strandtyperna. En jämförelse mellan länen visar att Stockholms län, följt av Skåne län generellt har störst andel exploaterad strandzon inom 100 meter från strandlinjen för samtliga strandtyper förutom breda vattendrag där Blekinge län har den högsta exploateringsandelen. För sjöar, breda och smala vattendrag har länen Norrbotten, Jämtland och Västerbotten minst andel exploaterad strandzon inom 100 meter från strandlinjen.
Resultatet av analyserna för 2018 och 2013 visar en liten ökning i strandexploatering. De största exploateringsökningarna återfinns inom fastlandskustzonen.
Resultaten kommer från delprogrammet ”Exploatering av stränder”.
Se kartberättelse om strandexploatering i Sverige Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Länsstyrelsen bedriver miljöövervakning inom delprogrammen Fria Vattenmassan, Mjukbottenfauna samt Kustfisk. Mer information om programmen hittar du på sidan för miljöövervakning.
Analyserade och sammanställda resultat kan du hitta i:
- rapporten Havet. Här sammanställs resultat från aktuell miljöövervakning och forskning. Denna publikation kommer dock ersättas av en utökad webbsida under 2019. Äldre rapporter går att hitta på Havsmiljöinstitutets hemsida Länk till annan webbplats.,
- årsrapporten från Svealands kustvattenvårdsförbund Pdf, 4 MB.. Här samlas aktuella data, och den senaste rapporten är från 2018,
- SLU:s faktablad om övervakningen gällande kustfisk Länk till annan webbplats.,
- VISS Länk till annan webbplats., där det finns sammanställd data angående den synoptiska karteringen av fria vattenmassan.
Data från Länsstyrelsens regionala miljöövervakningen finns att hämta hos de nationella datavärdarna SMHI Länk till annan webbplats. (marina, fysikaliska och marinbiologiska data) och SLU Länk till annan webbplats. (fisk).
Mycket information finns samlad på Havs- och Länk till annan webbplats. Vattenmyndighetens hemsida Länk till annan webbplats.. Naturvårdsverket ansvarar för den marina övervakningen som gäller metaller och organiska miljögifter. Länk till annan webbplats.
Parametrar som luft- och vattenkvalitet påverkar även skog och mark i landskapet. Förändrad markanvändning påverkar också dagens landskap, och kan innebära ett hot mot skyddsvärda arter och biotoper.
Försurning av skogsmark beror främst på nedfall av svavel och kväve, samt skogsbruket. Läs mer om utvecklingen av lufthalter av svavel och kväve under ”Luftkvalitet”. Markvatten är det vattnet som finns i den omättade zonen under markytan. Svavelhalterna i markvattnet har minskat i Stockholms län, förutom vid Arlanda. Den syraneutraliserande förmågan i markvattnet (acid neutralising capacity, ANC) har generellt varit positiv. ANC beräknas som skillnaden mellan baskatjoner och starka anjoner. Detta innebär att nedfallet av svavel och kväve inte bidrar till försurningen av mark och vatten och att en långsam återhämtning av markens buffringsförmåga sker.
Någon tydlig trend för pH i markvattnet syns dock inte. pH kan påverkas av flera olika faktorer och varierar vanligen under året. I Stockholms län kan en ökande försurningsgradient ses från nordosttill sydväst. Variationer beror ofta på markegenskaper. Länet har framförallt i norr basiska jordarter som ger bra buffringsförmåga mot försurningseffekter.
Kväve kan både ha en övergödande och försurande effekt. Kvävenedfallet i länet har också minskat något över tid, men saknar en tydlig nedgående trend. Det torrdeponerade kvävet är svårt att uppskatta i mängd och kan variera kraftigt mellan olika lokaler. Kvävet i markvattnet har varit lågt, vilket indikerar att skogen tar upp det mesta för tillväxt. Mätningar från 2019 visar att kvävenedfallet inte har gett upphov till läckage av nitrat till markvatten i växande skog. Dock kan kväveutlakning förekomma i länets skogar som drabbats av störningar, till exempel stormskador eller barkborreangrepp.
Andelen gammal skog (äldre än 141 år) i Stockholms län är relativt hög och ligger på 12,2%. Det kan jämföras med medelvärdet för resten av Sverige, men något högre än det för hela Svealand (9,2%). Gammal skog är en viktig biotop för skogsväxter och djur, däribland många rödlistade arter. Ett åtgärdsprogram för skyddsvärda träd har upprättats av Naturvårdsverket. Fokus ligger på gamla träd i kulturlandskapet och framförallt grova ekar har identifierats som skyddsvärda. Även småbiotoper, gräsmarker och våtmarker inventeras för att identifiera viktiga miljöer i landskapet som
en del av den regionala miljöövervakningen.
Läs mer
Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län 2016-2017 Pdf, 5 MB. av IVL
Krondroppsnätet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Rapport 2016:7 - Särskilt skyddsvärda träd i Stockholms län Länk till annan webbplats.
Lista över åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper 2017 från Naturvårdsverket Pdf, 483.8 kB.
Rödlistan Pdf, 9.5 MB, öppnas i nytt fönster. av SLU
ArtData-banken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Skogsdata 2018 Pdf, 8.6 MB. av SLU
Luftföroreningar kan påverka både miljön och människors hälsa negativt. Barn, äldre och sjuka är extra känsliga mot skadliga luftföroreningar. Svaveldioxid och kväveoxider kan även leda till försurning i skogsmark där avrinning riskerar att ske till sjöar och vattendrag och bidra till försurning eller övergödning. I länet mäts luftkvalitet i både tätorter och urbana miljöer.
Svaveldioxid
Svaveldioxid har minskat kraftigt i Stockholms län sedan 1960. De ligger idag på ungefär en femtedel av vad som uppmättes 1990, och minskat med 99% sedan 1960. Tidigare kom den största andelen svaveldioxid från resten av Europa och deponerades här med regnvatten. Numera står regionala industriella processer och förbränning för den största delen av utsläppen. I Stockholms län har vi sett urbana punktkällor samt fartygstrafiken som tydliga påverkanskällor längs Östersjökusten. År 2015 infördes strängare svavelkrav för fartyg vilket förväntas resultera i minskade halter av svaveldioxid vid kustnära platser i södra Sverige. Miljökvalitetsnormen för svaveldioxid klarades med god marginal i Stockholm år 2020 och följs sedan många år tillbaka.
Kvävedioxid
Kvävedioxidhalterna minskade under 1990-talet, men utvecklingen stannade av på grund av ökad användning av dieselfordon mellan åren 2005–2007. Dieselandelarna har börjat minska tack vare strängare utsläppskrav och elektrifiering av fordonsflottan. I Stockholms innerstad klarades miljökvalitetsnormen för kvävedioxid vid alla fasta mätstationer i staden under år 2020. Den stora trafikminskningen på grund av coronapandemin och goda meteorologiska förhållanden var bidragande till lägre uppmätta halter vid mätstationerna.
Marknära ozon
Ozonhalter i bakgrundsmiljö överskrider inte den lagstadgade miljökvalitetsnormen för ozon och växtlighet. Preciseringen inom miljömålet Frisk Luft för ozon och växtlighet överskreds dock med stor sannolikhet vid höglänta områden i kustzonen under år 2020. Målet ligger på 10,000 μg /m³ vilket markerar gränsen för påverkan på växtlighet. Ozonhalter vid Svenska Högarna var högre än genomsnittet för kustnära zoner i södra Sverige och överskred preciseringen inom miljömålet.
År 2020 överskreds miljökvalitetsnormen till skydd för människors hälsa för marknära ozon i stadsmiljö. Normvärdet överskreds under nio dygn vid den urbana mätstationen Torkel Knutssonsgatan i Stockholms innerstad. Det är det högsta antal dygn med överskridanden sedan år 2006. De höga ozonhalterna i stadsmiljö beror på att trafikens utsläpp av kväveoxider i Stockholm har minskat till följd av skärpta utsläppskrav. Halterna av ozon i urbana miljöer reduceras när trafikens utsläpp av kvävemonoxid reagerar med ozon för att bilda kvävedioxid.
Läs mer
Luften i Stockholm, årsrapport 2020 från SLB Länk till annan webbplats.
Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige 2019 från IVL Länk till annan webbplats.
Ozonmätnätet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Stockholm Luft- och Bulleranalys (SLB) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Våtmarker har ett eget miljöövervakningsprogram för att följa dess utveckling och den biologiska mångfalden knuten till dessa områden. I Stockholm startade våtmarksinventeringen (VMI) 1989, och utfördes av länsstyrelsen i samarbete med Naturvårdsverket.
Data från dessa går att hitta på miljödataportalen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Resultat från 1981–2005
Resultaten från den första nationella inventeringen visade att 1,6% av Stockholms yta täcks av 640 stycken inventerade våtmarker. Detta betyder att våtmarkerna är många, men små. Detta utgör ett av problemen för Stockholms skyddsarbete gällande våtmarker. Den största delen består av myrvåtmarker, följt av strandvåtmarker. Myrarna utgörs främst av topogena kärr och svagt välvda mossar, medan strandvåtmarkerna är mer diversa. Stockholms län var ett av de länen med högst andel påverkade våtmarksförekomster. Totalt registrerades 80 rödlistade artförekomster vid fältinventeringar.
Nationella satellitinventeringen av öppna myrar
I projektet satellitbaserad övervakning av våtmarker jämfördes satellitdata över myrar för att utvärdera graden av igenväxning mellan 1999–2009. Produkten blev en karta där de förändrade områdena klassades till potentiell eller säker förändring, vilket indikerar omfattningen av förändring i myrens sammansättning.
Andel "Säker förändringsindikation" per "Analyserad myr" per 10km x 10km ruta, från satellitbaserad övervakning av våtmarker.
REMIIL
Den största miljöövervakningssatsningen av länsstyrelsen i Stockholm gällande våtmarker är REMIIL. Det är en uppföljning av småbiotoper, gräsmarker och våtmarker, som bygger på flygbildstolkning och fältinventering av slumpade 3km*3km rutor.
Rapporten från 2009-2014 visar att Stockholms län ingår i myrtypsregionen ”tallmosse-strandvåtmark”. Övervakningen görs tillsammans med länsstyrelserna i länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län i den regionala miljöövervakningen av myrar. Flera resultat kan till en början innan större datamängder samlats in bara utläsas för regionen som helhet och visar inte speciellt hur förhållandena är i Stockholms län, se länk till resultatrapporten nedan.
Läs mer
Rapport 5925 - Nationell slutrapport för våtmarksinventeringen (VMI) i Sverige Pdf, 8 MB. av Naturvårdsverket 2009
Myllrande Våtmarker på sverigesmiljomal.se Länk till annan webbplats.
Rapport 5668 - Myrskyddsplan för Sverige (Objekt i Stockholms län) Pdf, 2.3 MB. av Naturvårdsverket 2007
Kallkällor är grundvatten som tränger fram när marken mättas av vattnet. Dessa källor lämpar sig mycket bra för provtagning, då man får ett grundvattenprov utan att störa vattnet.
2017 års rapport på undersökta källor i Stockholms län undersökte vattenkvaliteten i ett urval av källor i anslutning till grundvattenförekomster. De som under provtagningsåren uppvisat förekomst av miljögifter kan ses i tabellen nedan.
Källförekomst | Påverkan |
|---|---|
Göstas källa (Tullingeåsen-Ekebyhov) | Klorerade |
Gustavsborg (Stockholmsåsen-Byle) | PFAS/PFOS över vändatrend |
Göstas källa (Tullingeåsen-Ekebyhov) | Låga halter PFOS |
Hammarby källa (Stockholmsåsen-Upplands Väsby) | Klorerade lösningsmedel under vändandtränd, PFOS/PFAS över vändantrend |
Johanneskällan (Täby-Danderyd) | Låga halter PFOS och PFOA |
Kallbrunn (Stockholmsåsen-Källbrunn) | PFAS över riktvärde |
Lindhormsnäs (Uppsalaåsen-Lindormsnäs) | Dikloreten vid ett tillfälle 2013 |
Mellanbergskällan (Handen) | Klorerade lösningsmedel |
Sandemar (Sandemar) | Bekämpningsmedel och klorerade lösningsmedel |
Västra Saltsjön (Södertäljeåsen-Södertälje) | Bekämpningsmedelsrester |
Flera av dessa uppvisade endast låga eller tillfälligt förhöjda halter av miljögifter som ofta låg under vändatrend. Flera källor var påverkade av t.ex. salt, men dessa tas inte upp i tabellen.
Läs mer
Fakta 2017:6 – Kallkällor vid grundvattenförekomster i Stockholms län Länk till annan webbplats.
Rapport 2010:19 – Källor i Stockholms län Länk till annan webbplats.
Rapport 2004:25 – Källor i Stockholms län Länk till annan webbplats.
Var fjärde år genomförs en miljöhälsoenkät av Folkhälsomyndigheten om befolkningens exponering och upplevda besvär av miljöfaktorer som inomhusmiljö, luftföroreningar, buller och solljus. Varannan gång riktar sig enkätundersökningen till vuxna och varannan gång till barn. Följande resultat baseras på miljöhälsoenkäten från 2015.
Trender 2007–2015
Rapporten visar på flera områden i länet där hälsan har blivit bättre, även om färre personer klassar sin hälsa som god. Denna siffra har minskat från 76% till 72%. Färre personer rapporterade solskador (50%) och användande av solarium (7,6%), vilket kan leda till hudsjukdomar som malignt melanom (hudcancer). Andelen som upplevde störning av buller minskade också från 13%–11%. Cirka 4,5% upplever att det stör deras sömn.
Stockholmarna uppvisar generellt ökade allergibesvär, förutom när det kommer till kvalster och mögel. Rapporterad pollenallergi har ökat från 30%–35%, pälsdjursallergi från 19%–22%, födoämnesallergi hos kvinnor från 16%–18%. Totalt uppger 45% någon form av allergibesvär. Detta leder till flera besvär som sänker hälsa samt livskvaliteten, t.ex. sömnsvårigheter och snuva. Detta kan komma att bli ett växande hälsoproblem på grund av längre pollensäsonger.
Rökning har minskat i länet, och antalet personer som utsätts för passiv rökning har minskat från 8,3% till 3,4% sen 2007. Rökning minskar också hos ungdomar.
Framtida hälsa
Ett av de största hoten mot framtida hälsa hos länets invånare är vägtransporter genom staden som leder till både buller och luftföroreningar. Med en växande population krävs också fler bostäder på platser som tidigare ansetts vara olämpliga på grund av buller.
Ökade temperaturer och nederbörd förväntas också i framtiden. Ökade temperaturer kan leda till försämrad livskvalitet och ökade dödsfall hos äldre, medan ökad nederbörd och översvämningar kan leda till extrem stress och påverka vattenkvaliteten.
Läs mer
Folkhälsomyndighetens folkhälsodata Länk till annan webbplats.
Miljöhälsorapport 2021 Länk till annan webbplats. från Folkhälsomyndigheten.
Miljöhälsorapport 2017 Stockholms län Pdf, 6.9 MB, öppnas i nytt fönster. från Centrum för arbets- och miljömedicin (Region Stockholm)
Inventeringar av Mälarens fågelfauna startade 2004 som ett led i övervakningen av sjöns miljötillstånd. Resultatet är även ett nödvändigt underlag för en klok förvaltning av Mälaren i frågor som rör friluftsliv, naturskydd och bebyggelseplanering. Övervakningen är även viktig på nationell nivå då Mälaren innehåller en betydande andel av Sveriges häckande fåglar, speciellt när det gäller arterna storskarv, fisktärna och gråtrut. Miljöövervakningen bedrivs i samarbete mellan Mälarens vattenvårdsförbund och länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län och Västmanlands län.
Storskarven - en kontroversiell fågelart
Storskarv är en kontroversiell fågelart som finns i Mälaren. Aktuella frågor är skyddsjakt, fåglarnas skador på fisk och fiskeredskap samt artens expansion. Arten har expanderat sedan etableringen i Mälaren år 1994, men expansionen stannade av åren 2007–2014. En uppgång noterades 2017 men beståndet är nu tillbaka på medelnivåer för inventeringsperioden och 2021 räknades 2 079 aktiva bon fördelade på sammanlagt 14 kolonier. Största kolonin är nu Lindskär-Måsskär i Brofjärden, Upplands-Bro kommun, vilken innehöll sammanlagt 439 bon 2021. Stockholms län hyser nu cirka 30% av Mälarens skarvar.
Resultat av boräkning
Fram till 2014 gjordes en begränsad landstigning på ett 20-tal öar för att räkna bon, ägg och ungar. 2005–2008 koncentrerades boräkningen till gråtrutskolonier. Mellan 2009 och 2014 var målarten fisktärna. Under 2014 registrerades på så sätt 307 fisktärnebon med ett genomsnitt på 1,73 fåglar per bo. Vid boräkningen räknas också döda fåglar för att följa upp den förhöjda dödligheten hos framför allt gråtrutar som noterats sedan 2002 i västra Mälaren. Resultaten visade på nära naturliga dödlighetstal i Mälaren.
Resultat vid 2020 års inventering av fågelskär
Under 2020 räknades sammanlagt 6 915 fåglar av 30 arter (exklusive storskarv) som bedömdes häcka på fågelskären. De fem talrikaste arterna var fisktärna (2 322), gråtrut (1 505) skrattmås (1 143), fiskmås (662) och vigg (273).
Antalet noterade fisktärna var återigen på samma höga nivå som 2018 års rekordnotering. Toppnoteringar gjordes även för snatterand (60) och småskrake (67). Sämre gick det för fiskmåsen som tappade cirka en tredjedel av sina antal från föregående år. Andra arter som hade lägre noteringar än föregående år var bland annat silltrut (45) och kanadagås (65). En ny art för inventeringen registrerades, nämligen svarttärna.
Läs mer:
Fakta 2021:8 - Fågelskär i Mälaren 2020 Länk till annan webbplats.
Fakta 2021:10 - Storskarven i Mälaren. Utveckling av beståndet 2004-2021 Länk till annan webbplats.
För att få veta mer om inventeringsmetod och syftet bakom dessa rapporter, läs om Övervakning av fåglar i Mälaren på Länsstyrelsens miljöövervakningssida.
Både Mnemosynefjäril och Asknätsfjäril har klassats som starkt hotade (EN) enligt senaste rödlistan. De har hittats på enstaka lokaler i Sverige, varav Norrtälje är en. Båda omfattas av åtgärdsprogram för hotade arter, s.k. ÅGP.
Asknätsfjäril
Asknätsfjärilen (Euphydryas maturna) är hotat av uttorkning i landskapet, bl.a. som konsekvens av dikning, samt av nedgången av värdarterna ask och olvon i landet. År 2017 hade populationen gått upp kraftigt till nivåer som inte setts sedan 2009. En trolig anledning skulle kunna vara att flera hyggen skapats inom dess utbredningsområde, varpå askens förekomst ökat. På en lokal hade förekomsten av asknätsfjäril försvunnit, och på ett fåtal hade populationerna gått ner. Det kopplas till igenväxning och nedgång av ask och olvon.
Diagrammet visar antalet påträffade larvkolonier under inventeringarna mellan åren 2006 och 2017. För åren 2012 och 2013 inventerades enbart 17 av lokalerna och kan därmed inte jämföras med resterande års inventeringsresultat.
Möjliga åtgärder för att gynna förekomsten av asknätsfjäril är röjning och frisättning av värdplantor. Områden som skapar konnektivitet mellan populationerna prioriteras.
Mnemosynefjäril
Mnemosynefjärilen (Parnassius mnemosyne) har gått ner kraftigt i antal sen 1900-talet och finns endast på tre lokaler i Sverige; Medelpad, Blekinges kustland och Upplands kustland, som omfattar Norrtäljes populationer.
Igenväxning och fragmentering av landskapet utgör de största hoten mot arten. Populationen 2017 var stabil jämfört med året innan, vilket var positivt då väderförhållandena varit ogynnsamma.
Diagram över det maximala antalet observerade individer av mnemosynefjäril under ett tillfälle vid lokal 1.
Diagram över det maximala antalet observerade individer av mnemosynefjäril under ett tillfälle vid lokal 2.
En av de tidigare lokalerna, lokal 3, uppvisade inga tecken på att populationerna återkoloniserat. Dock har den potential för att bli en passande lokal om åtgärder som betning och röjning utförs. Då populationerna ökat under de senaste åren skulle en utökning av inventeringsområdet göras.
Läs mer
Fakta 2016:20 - Miljöövervakning av asknätfjäril 2016 Länk till annan webbplats.
Fakta 2017:16 - Miljöövervakning av asknätfjäril (Euphydryas maturna) Länk till annan webbplats.
Rapporter från miljöövervakningen
Rapporter från de senaste åren samt efterfrågade äldre rapporter hittar du under publikationer. Övriga rapporter kan du beställa i pdf-format genom att kontakta oss på stockholm@lansstyrelsen.se.