Dumpning av avfall
Det är förbjudet att dumpa avfall i Sveriges vatten. Du kan få dispens från förbudet endast i undantagsfall.
Att dumpa avfall inom Sveriges sjöterritorium är förbjudet eftersom det kan skada vattenmiljön. Trots förbudet kan Länsstyrelsen, och i vissa fall Havs- och vattenmyndigheten, ge dispens för dumpning i vatten om det kan ske utan att människors hälsa och miljön riskerar att skadas.
Flest ansökningar om dispens för att få dumpa avfall handlar om muddermassor från underhållsmuddring av hamnar eller snömassor från land.
Dispens i undantagsfall
Länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten kan ge dispens för dumpning i vatten om det kan ske utan att människors hälsa och miljön riskerar att skadas. Länsstyrelsen i respektive län prövar dumpningsärenden i länets inlands- eller kustvatten. Länsstyrelsen prövar de dumpningsärenden som avser inlandsvatten, kustvatten och i havet innanför territorialvattengränsen (12 nautiska mil från baslinjen). Dispensprövningen är avgiftsbelagd.
Havs- och vattenmyndigheten är ansvariga för dumpningsdispenser längre ut i havet. I samband med tillståndsprövning av en vattenverksamhet kan Mark- och miljödomstolen besluta om dispens från dumpningsförbudet.
Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram en vägledning om dumpningsdispens som är ett bra stöd för att underlätta handläggning av dumpningsdispenser, men också för dig som ska ansöka om dispens. Det finns bland annat information om vad en ansökan som gäller dispens från dumpningsförbudet bör innehålla.
Handläggning av en dumpningsdispens, Havs- och vattenmyndigheten
Länk till annan webbplats.
Bestämmelser om förbud mot dumpning samt om dispensmöjlighet i vissa fall finns i kapitel 15, paragraferna 27 och 29 i miljöbalken.
Föroreningar i muddermassor och snö
Muddermassor från hamnar är ofta förorenade med tungmetaller, organiska tennföreningar (bland annat TBT) som tidigare fanns i båtbottenfärger och förbränningsrelaterade substanser som PAH.
Snömassor från gator och torg innehåller normalt föroreningar från trafiken, till exempel salter och bly.
Tillsyn över dumpning
Länsstyrelsen har tillsammans med Kustbevakningen det operativa tillsynsansvaret för dumpning av muddermassor eftersom det sker från sjö- eller luftfartyg.
Kommunen har det operativa tillsynsansvaret för dumpning av snö eftersom snö vanligtvis dumpas från en kaj, det vill säga från land.
Dumpning, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Ansök om dumpningsdispens
Börja med att formulera din ansökan.
Skicka ansökan med e-post till stockholm@lansstyrelsen.se eller via post till
Länsstyrelsen Stockholm
Box 22067
104 22 Stockholm.
När ansökan kommit in skickar Länsstyrelsen Stockholm ut faktura för avgiften på 2 900 kr.
En ansökan om dispens från dumpningsförbudet ska bland annat innehålla en redogörelse för hur dumpningen kan ske utan risk för människors hälsa eller miljön. Förutsättningar för att kunna få dispens:
- muddermassorna får inte vara förorenade
- dumpningsplatsen ska var lämplig för dumpning.
Kan du eller någon annan använda massorna på land? Många massor kan till exempel användas som utfyllnader och olika anläggningsändamål. Muddermassor är en typ av avfall, men är ofta finkorniga och kan med fördel användas som jordförbättring eller till och med till odlingsjord om föroreningshalterna är låga. Varje dumpning har en negativ påverkan på naturmiljön genom grumling och överlagring av befintlig botten. De ska därför i första hand ska återvinnas eller deponeras på land.
- Fastighetsbeteckning för platsen där du ska muddra och markering i karta där mudderplatsen är markerad.
- Uppgifter om den volym muddermassor du vill dumpa.
- En beskrivning av massorna. Ange vad massorna består av, sedimentens kornstorlek, föroreningshalter (se rubrik Sedimentprovtagning nedan) samt organisk halt och torrvikt.
- Beskrivning av provtagningsmetoden, provdjupet i sedimentet, antal prov, foton på sedimentkärnor och en provtagningskarta.
- En beskrivning av dumpningsplatsen. Ange koordinater och markera platsen i ett sjökort med koordinater. Motivera varför du valt dumpningsplatsen. Beskriv vad botten består av, hur djupt det är och redogör för om det är en ackumulationsbotten eller ej (den informationen kan finnas hos Sveriges geologiska undersökning).
- Utredning av andra alternativ såsom landdeponering, nyttiggörande av massorna eller möjliga alternativa dumpningsplatser. Länsstyrelsen anser att avfall i första hand ska återvinnas eller deponeras på land.
- Planerad tidpunkt för dumpning samt uppgift om hur lång tid aktiviteten beräknas ta.
- Redogör för förväntade konsekvenser på naturmiljön från dumpningen och vilka skyddsåtgärder du planerar för att minimera påverkan. Dumpning påverkar alltid naturmiljön genom grumling och överlagring av befintlig botten.
Sedimenten måste klassas som rena för att få dispens. Om det finns misstanke om att massorna som ska dumpas är förorenade så måste provtagning göras för att fastställa innehållet av föroreningar.
- Föroreningar finns oftast i de översta sedimentlagren (0–30 cm) men kan även finnas djupare ner i sedimenten. Motivera vilka djup ni provtar. En tumregel är att förorenade finkorniga sediment som leror innehåller mer miljögifter än grovkorniga sediment som exempelvis sand. Föroreningshalten i sedimenten beror också på sedimentens organiska halt. Många föroreningar binder till organiska partiklar vilket gör att ett sediment med en hög organisk halt ofta har en högre halt av föroreningar bundet till sig. Ytan på partiklarna spelar också roll, ju större yta, desto större chans att föroreningar fastnar.
- Vad man bör analysera i sedimenten beror på vilken verksamhet (industriell eller annan) som har bedrivits eller bedrivs i närområdet. Länsstyrelsen eller kommunen har ofta kunskap om detta.
- Antal prov och provtagningsdjup ska anpassas till förhållandena på platsen och representera hela muddringsvolymen både i yt- och djupled.
- Proven ska tas som proppar och minst 2 djup per prov ska analyseras (proven ska inte blandas till s.k. blandprov). Ett tips är att ta ut och spara fler prover från provtagningstillfället än vad som ska analyseras i ett första skede, ifall det skulle behövas kompletterande analyser.
Analysmetoder och provtagning skall följa svensk standard eller annan godkänd metod.
- Analyserna skall utföras av ackrediterat laboratorium.
- Förutom halter av föroreningar ska sedimentprovets organiska kolhalt (TOC) alltid redovisas.
Dokumentera provtagningen ordentligt på följande sätt:
- ange sedimentparametrar, typ av sediment
- foton på de sedimentkärnor som skickas på analys
- visa kartor där tagna prover är markerade.
En rekommendation (ej krav) är att ta lite fler prover som kan sparas som reserv för eventuell senare analys. I vissa fall kan det första analyserade provet är tvetydigt eller hamnar på gränsen för vad som är tillåtet för dumpning.
- Följande PCB-kongener: PCB 28, PCB 52, PCB 101, PCB 118, PCB 138, PCB 153 och PCB 180 samt summan av dessa (PCB 7).
- Följande kongener av polycykliska aromatiska kolväten, det vill säga PAH-kongener: antracen, benzo(a)pyren, fluoranten, naftalen, indeno(1,2,3-c,d)pyren, benzo(b)fluoranten, benzo(k)fluoranten, benzo(g,h,i)perylen, fenantren, pyren, bens(a)antracen och chrysen. (Varje enskild PAH-substans ska analyseras separat. Annars finns det en risk för att man vid utvärdering baserar summan på andra PAH än de som avses. Dessutom varierar toxiciteten mellan olika PAH.)
- Följande tungmetaller: arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), bly (Pb) och zink (Zn).
- Följande organiska tennföreningar: tributyltenn (TBT), dibutyltenn, monobutyltenn och trifenyltenn.
- Irgarol och diuron.
TOC-halt (sedimentets organiska kolhalt) ska alltid redovisas. Är ni osäkra
på provtagningsområde och vilka föroreningar som bör analyseras? Kontakta gärna Länsstyrelsens handläggare.