Forsakar med Lillaforsskogen

Som ett landskap ur en Astrid Lindgren-bok. Forsakar är en djup ravin med flera forsande vattenfall, omgiven av en trolsk och sägenomspunnen bokskog. Det övre fallet har en fallhöjd på 7,4 meter och det nedre, som är delat av en avsats, har en total fallhöjd på 10,6 meter. Avsatsen, ”karet”, har gett upphov till namnet Forsakar. 2006 utvidgades reservatet norrut och kom därmed att omfatta även Lillaforsskogen, en fuktig och näringsrik ask- och almdominerad ädellövskog med flera bäckar.

En djup ravin i skogen

Den trolska ravinen vid Forsakar är enligt sägnen ett verk av jättar. Vetenskapen menar istället att ravinen mejslats ut av stora mängder vatten från smältande inlandsisar. Vattenmassorna bröt tvärs genom längsgående bergsryggar, till exempel vid Pysslingakyrkan och Pysslingaberget. På andra ställen hann vattnet inte nöta sig genom berget och där finns idag vattenfall.

Carl von Linné besökte Forsakar på sin Skånska resa 1749 och imponerades av den djupa ravinen: ”Floden hade gravit sig så djupt, att sidorna stodo branta och höga som kyrkomurar.”

Övre fallet och nedre fallet

Det övre fallet har en fallhöjd på 7,4 meter och det nedre, som är delat av en avsats, har en total fallhöjd på 10,6 meter. Avsatsen, ”karet”, har gett upphov till namnet Forsakar.

Bland pysslingar och småkryp

Det finns många historier om sagoväsen vid Forsakar. Vid vattenfallen spelar näcken och i skogen lockar skogssnuan unga män att gå vilse. Vid Pysslingaberget och Pysslingkyrkan bor troll och pysslingar.

Men man behöver inte tro på pysslingar och småtroll för att få syn på märkliga småkryp. Våren 1942 hittade zoologiprofessor Per Brinck flera bokskogslöpare. Det är en stor skalbagge som Linné påstod fanns i Sverige på 1700-talet, en uppgift som ansågs tvivelaktig ända tills Brinck fann den vid Forsakar nästan 200 år senare. Bokskogslöparen är ovanlig och rödlistad i Sverige. Vid Forsakar finns många andra ovanliga organismer, särskilt bland insekter och små snäckor. En hotad snäcka som finns i reservatet är lamellsnäckan.

Bevarad mångfald

I naturreservatet får naturen i huvudsak utvecklas fritt. Därför avverkas nästan inga träd, och de flesta träd som blåser omkull får ligga kvar för att gynna den biologiska mångfalden. Mängden gammal och död ved i reservatet gör att de fyra hackspettsarterna gröngöling, spillkråka, större hackspett och mindre hackspett trivs i reservatet. Längs med bäckfåran i ravinen har man chans att se strömstare, som har en av sina få skånska häckningslokaler i Forsakar, samt forsärla. Gärdsmyg är en annan vanlig syn nere i ravinen.

Lillaforsskogen

2006 utvidgades reservatet norrut och kom därmed att omfatta även Lillaforsskogen – en fuktig och näringsrik ask- och almdominerad ädellövskog med flera bäckar. Området kallades förr för ”Killehagen” och nyttjades som ängsmark, något en del vidkroniga träd i skogen vittnar om. I Lillaforsskogen har man funnit 46 mossarter, varav 8 är så kallade signalarter som indikerar att skogen är skyddsvärd.

Besökstips

På grund av risken för fallande träd och grenar avråds besökare från att använda stigen som går i ravinens botten. Många av träden i de höga ravinbranterna är angripna av röta vilket gör att de kan falla eller brytas av utan förvarning.

Den rödvita markerade stigen som följer ravinkanten är en trevlig promenad. Stigen passerar på södra sidan av ravinen en utsiktsplattform. Här du kan se nedre fallet ovanifrån.

Höga branter finns på flera platser längs stigen så iaktta försiktighet och ha barn under uppsikt.