Yttre Munkhyttan

Naturreservatet Yttre Munkhyttan omger det sedan tidigare bildade fjärilsreservatet Munkhyttan.

En plats för hotade fjärilar

Området domineras av skogsmark, i huvudsak barrskog på småkuperad terräng. Här finns en stor variation av träd i olika åldrar, inslag av lövträd såväl som både öppnare och slutnare miljöer. I de lägsta partierna slingrar sig Munkhyttebäcken fram. Reservatet har därför goda förutsättningar att hysa livsmiljöer för de hotade fjärilsarterna asknätfjäril, väddnätfjäril och sotnätfjäril. Asknätfjäril är en fjärilsart som Sverige har ett särskilt internationellt ansvar för att bevara och i Sverige finns idag endast mycket små och sårbara populationer kvar i tre län. Örebro län har därvid ett mycket stort ansvar för artens bevarande både nationellt och på EU-nivå. Ett liknande resonemang kan föras beträffande väddnätfjäril, som även den har minskat starkt i Sverige under 1900-talet och vars utbredningsområde nu är starkt begränsat.

Yttre Munkhyttan har till stora delar likartade naturmiljöer som det angränsande kommunala naturreservatet Munkhyttan.

Mer information om naturreservatet Munkhyttan

Inte bara fjärilar som trivs

Yttre Munkhyttan har också höga naturvärden kopplade till andra naturtyper och artgrupper. I Munkhyttebäcken lever öring och skogen som omger bäcken har en viktig funktion som vindskydd till de solbelysta fjärilsytorna. Delar av skogen har idag också höga naturvärden knutet till gammal skog och delvis också till kalkbarrskog. Bland noterade arter i skogsbestånden kan nämnas spillkråka, järpe, knärot, ask, tibast, violgubbe, svart taggsvamp, gul taggsvamp, orange taggsvamp, doftaggsvamp, dropptaggsvamp, blodsopp, ullticka och kötticka är exempel på krävande arter i skogsmarken. Naturreservatet omfattar också våtmarker och översilningsmarker med krävande arter såsom loppstarr, ängsstarr, mossnycklar, granspira och kärrjordtunga.

Bergsbrukets spår i landskapet

Munkhyttan har en historik av mänsklig aktivitet som kan spåras långt bak i tiden. I området finns gott om lämningar efter hyttor, masugnar, torp, kolbottnar och olika odlingsspår. Genom 14 C- datering kan man exempelvis se att de hyttor i reservatsområdet funnits där sedan åtminstone 1300-1400-tal. Både järnhanteringen och människorna som levt och verkat i området under lång tid har naturligtvis präglat området och dess natur. Från äldre kartmaterial kan vi utläsa att det för 100-150 år sedan varit mycket mer öppna områden, inte minst alla odlingsmarker som försett människor och boskap med mat. När verksamheterna upphörde i området har många av dessa öppna marker planterats med skog eller lämnats att växa igen. Men håll utkik, för den med uppmärksam blick finns många historiska spår att läsa i landskapet kring Munkhyttan.