Södra Fingerboda

I naturreservatet Södra Fingerboda möter du en gammal barrskog med bäck- och ravinmiljöer. Att skogen växer på sandmark gör den extra intressant, inte minst för att det här trivs många ovanliga svampar och mossor och den sällsynta mellanlummern.

Varierad skogsmiljö

Södra Fingerboda hyser en variation av naturtyper, från mager, varm och ljusöppen sandtallskog till bördiga, svala och skuggiga blandskogsmiljöer. En bäck slingrar sig fram i reservatet på sin väg ut i Järleån. Vattnet har skurit sig ner i den porösa sanden och bildat en djup ravin. Huvuddelen av området är opåverkat av storskaliga skogsbruksåtgärder men så här mitt i Bergslagen har skogen knappast stått helt orörd. Här och var minner stubbar om äldre tiders plockhuggningar och kolbottnar från träkolsframställning vittnar om bergsbrukets stora behov av träkol. På Häradskartan från 1860-talet är i stort sett hela nuvarande reservatsområdet barrskog. I närheten av Mariedal, som förr hörde till gården Eriksberg, är några enstaka mindre ytor markerade som äng. Några hundratal meter öster om reservatet fanns vid samma tid även ett fattighus. Södra Fingerboda ligger mellan naturreservaten Skärmarbodabergen i söder och Dalbotorpsravinerna i norr.

Naturreservatet Dalbotorpsravinerna

Naturreservatet Skärmarbodabergen

Värdefull sandbarrskog

En stor del av marken i området består av sand som hamnade här efter den senaste inlandsisen. Kombinationen sandig mark och gamla barrträd är en populär livsmiljö för många svampar, både de som växer på marken och på levande eller döda träd. Växterna mosippa och grönpyrola liksom svamparna lakritsmusseron och vintertaggning är typiska arter man kan stöta på i en sandbarrskog. De är så kallade signalarter och fungerar som indikatorer på att närmiljön har höga naturvärden. Skogstypen sandbarrskog utgör en av våra mest hotade naturtyper. Behovet av skydd är också extra stort eftersom Sverige har ett utpekat internationellt ansvar att bevara naturtypen, då vi i jämförelse med övriga Europa har förhållandevis gott om sandbarrskogar.

Hem för många kräsna arter

En varierad skog innebär också en stor mångfald av livsmiljöer där en stor mängd av olika växter och djur kan hitta just sin specifika livsmiljö. Det är därför inte så konstigt att den uppmärksamme kan stöta på ett flertal krävande och sällsynta arter i reservatet. Vad sägs om vedsäckmossa, vedtrappmossa, stubbspretmossa, långfliksmossa och grön sköldmossa? Eller marksvampar som svart taggsvamp, orange taggsvamp och motaggsvamp? Kanske får du syn på några av områdets rara blommor som knärot, linnea och förstås sandtallskogens specialiteter mosippa och grönpyrola. Dessutom finns här en riklig förekomst av den sällsynta och krävande växten mellanlummer, som annars endast återfinns på ett fåtal andra platser i länet. I en skog där skogen får leva och dö i sin egen takt hittar du också döda träd, både stående och liggande. Men att kalla dem döda är en sanning med modifikation, för en rad skalbaggar, mossor och lavar är beroende av de döda träden. Inuti veden lever skalbaggslarver som bland annat bronshjon, björksplintborre och mindre märgborre. Och svampar hittas inte bara på marken, utan det finns en mängd arter som istället lever direkt på levande eller döda trädstammar, som exempelvis ullticka, brandticka, vedticka och tallticka.