Imälvens dalgång

I naturreservatet Imälvens dalgång skyddas två mindre delar av vattendraget Imälven samt omgivande strandskogar. I älven lever den sällsynta och hotade flodpärlmusslan och dess symbiospartner öringen.

En fristad för sällsynt mussla

Imälven är hör till en av de mest orörda älvarna i Örebro län. Med orörd menar vi att vattendragets sträckning och flöde inte påverkats i någon större grad av oss människor. De flesta vattendrag bär annars spår efter dämmen eller är rensade eller rätade för att passa våra behov. Ett naturligt vattendrag slingrar fram i landskapet med ett vattenflöde som varierar efter årstid och nederbördsmängd. Detta är några av de viktiga faktorer som gör älven till en värdefull livsmiljö för flera känsliga och krävande arter. Till dessa hör bland annat flodpärlmusslan som lever i symbios med fisken öring. Bland växterna hittar vi sällsyntheter som hårklomossa och klotgräs. En bit uppströms naturreservatet ligger naturreservatet Imälvens ängar

Naturreservatet Imälvens ängar

Artrik strandskog

Skogen som omger älven utgörs av sammanhängande ädellövskogar, triviallövskogar och naturskogsartade grandominerade barrskogar. Sammanhängande större partier av ädellövskog, det vill säga skog med så kallade ädla lövträd som bland annat alm, ask, ek och lönn, är mycket ovanligt i Bergslagen. Typiskt för en skog som får sköta sig själv är att träden får leva och dö i sin egen takt och att de döda träden ligger kvar och sakta förmultnar. Förekomsten av döda träd längs älven är en viktig näringskälla för många av vattendragets arter. Inte minst för de mikroorganismer som flodpärlmusslan lever av. Älven genererar en hög och jämn luftfuktighet vilket tillsammans en riklig mängd döda träd skapar goda förutsättningar för olika arter av fuktighetskrävande mossor, lavar och svampar. Bland några av områdets sällsynta arter kan nämnas bitter taggsvamp. I skogar där det finns gott om döda träd trivs även många hackspettar, då de hittar gott om smaskiga larver i de döda trädens stammar. Att det här också finns gott om lövträd gör att även den mindre hackspetten trivs i området.