Öby kulle

På Öby kulle finns rester av den medeltida kungen Magnus Ladulås borganläggning.

En bortglömd ruin

Högst upp på Öby kulle finns en stenkällare med en vall runt. Källaren har delvis förstörts av den grustäkt som skett och idag är den bevarade delen av källaren svår att se eftersom den är bevuxen med sly. Fler husgrunder och terrasseringar, även de svåra att se, finns på kullens västra sida. De synliga spåren noterades först under det tidiga 1900-talet i samband med Riksantikvarieämbetets landstäckande fornminnesinventering. Lämningarna tros vara kopplade till den medeltida kungamakten. Ingen arkeologisk forskningsgrävning har skett. Länge var platsen i det närmaste bortglömd, men under 2020-talet har länsstyrelsen låtit genomföra en georadarundersökning och en laserscanning av Öby kulle.

Synliga och osynliga lämningar

Av undersökningarna framgår att den källarförsedda byggnaden har en utsträckning av minst 17 x 12 meter och omges av en stor, närmast halvcirkelformad gårdsplan som är cirka 60 meter lång i nord-sydlig riktning. I slänten finns tre, eller möjligen fyra, möjliga husgrunder under markytan. En av terrasseringarna kan vara platsen för ett stolpburet hus, ett så kallat långhus, med en storlek av cirka 18 x 5 meter. Denna typ av byggnad är främst känd från förhistorisk tid, men förekommer även i äldsta medeltid.

Magnus skriver brev

Under medeltiden var det svenska kungadömet i hög grad en kringflyttande verksamhet och kungen reste runt med sitt följe mellan olika kungsgårdar. Åren 1275 och 1276 utfärdade den dåvarande kungen, Magnus Ladulås, två brev. Det ena anger ”nerboahs” som plats för utfärdandet, och det andra ”in insula nerboahs”. Det latinska ”in insula nerboahs” motsvarar i svensk översättning ”på ön norrbyås”. Gården norr om Öby kulle heter än i dag Ön och kullen med byggnadslämningarna Öby kulle. Det är ingen tvekan om att det ena av breven, och troligen även det andra, är utfärdat antingen vid gården Ön eller vid Öby kulle.

Kungens borg?

Öby kulle är beläget vid en forntida knutpunkt där den östvästliga vattenleden Täljeån, som från Hjälmaren ledde in till de bördiga bygderna i Västernärke, mötte den gamla, nord-sydliga landsvägen utmed åsen ner mot Östergötland. Vid denna knutpunkt tronar Öby kulle upp sig som en tydlig markör i landskapet. Den som befann sig på kullen kunde på långt avstånd se vilka som rörde sig i landskapet. Faktiskt påminner platsen Öby kulle mycket om platsen för Örebro. Där möts också en viktig vattenväg (Svartån) och en åsbildning (Örebroåsen, där Drottninggatan och Storgatan finns idag) och där anlades i medeltid ett försvarstorn - numera utbyggt och omvandlat till slott.

Vad fanns då vid Öby kulle? Många borgar som byggdes under tidig medeltid var till största delen byggda i trä, ibland med ett centralt torn i sten, eller som ett större hus på stengrund med övre våningar i trä. Runtom fanns ett flertal träbyggnader som fyllde olika funktioner för borgens försörjning och försvar. Det är en sådan borganläggning vi får tänka oss.