Jönsaskogen

Granskog på ris- och mossklädd mark

Jönsaskogen. Foto: Rolf Wedding

Naturreservatet Jönsaskogen består av ett vildmarkspräglat gammelskogsområde i kanten av Kilsbergen. Här finns gott om fuktkrävande svampar, lavar och mossor såväl som sällsynta fågar.

Bergslagsbygd

Namnet på den närliggande byn Hällshyttan vittnar om traktens historia av bergshantering inom den så kallade Lekebergslagen. Områdets stora höjdskillnader och många vattendrag skapade goda förutsättningar för att anlägga både hyttor och hammarsmedjor. I många torp och backstugor runt hyttorna bodde människor som levde på att framställa stora mängder träkol samt frakta kol, järn och malm till och från hyttor och smedjor. I reservatet finns spår efter koltillverkning i form av minst en kolbotten. Strax intill nordöstra reservatsgränsen ligger lämningar efter backstugan Asphöjden, som enligt uppgift var bebodd fram till några år in på 1900-talet. Skogen utnyttjades under bergsbrukstiden intensivt till främst koltillverkning men även skogsbete, men har därefter huvudsakligen lämnats utan skogliga åtgärder och utvecklats till ett naturskogslikt tillstånd.

Varierad gammelskog

Jönsaskogen utgör en del av ett större sammanhängande naturskogsartat skogsområde med stor rikedom av bland annat fuktkrävande kryptogamer, det vill säga svampar, mossor, lavar, ormbunkar med flera som förökar sig med sporer istället för frön. Områdets örtrika granskogstyper är särdeles värdefull, inte minst för att den är ovanligt i länets övriga skyddade naturområden. Reservatet består av ett långsmalt gammelskogsskifte som rymmer flera skogstyper. De höglänta delarna, inte långt från tjärnen Tväggelåten, är domineras av gles tallskog. Medan högstammig skuggfuktig granskog sluter sig på sluttningarna mot sydöst. Flera åsar sträcker sig genom området i nordsydlig riktning. Mellan dessa finns sumpskogsstråk. Vid de bördigaste sluttningarna i den nedre bäckdalen är granskogen rejält utvuxen. De högsta granarna når här över 30 meter. Lövträd förekommer sparsamt i området, varav asp är vanligast och det finns flera riktigt grova aspar i området. Vid Asphöjden finns ett par grövre lönnar och i fuktigare partier växer björk och klibbal. Även trädens ålder varierar stort i reservatet. De äldsta träden befinner sig någonstans i 180-årsåldern och det finns gott om död ved. Exempel på sällsynta arter som är funna inom området är knärot, spillkråka, tretåig hackspett och svampen stjärntagging.

Föreskrifter

I naturreservatet är det förbjudet att:

  • borra, hacka, spränga, gräva, rista, måla eller på annat sätt skada berg, jordytan, sten eller block, eller att flytta eller bortföra sten eller block,
  • framföra motordrivet fordon annat än på bilvägar,
  • fälla, bortföra eller på annat sätt skada levande eller döda, stående eller omkullfallna träd och buskar,
  • elda annat än på anvisad plats och då endast med medhavd eller av reservatsförvaltaren tillhandahållen ved,
  • skada vegetationen t.ex. genom att plocka eller gräva upp växter såsom ris, gräs, örter, mossor eller lavar och svampar,
  • störa djurlivet på annat sätt än vad som normalt förekommer vid bedrivande av jakt,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd samla in växter, djur, lavar eller svampar,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd sätta upp permanent tavla, skylt, affisch, eller därmed jämförlig anordning eller att snitsla spår,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd använda området för organiserad tävling eller övning, lägerverksamhet eller liknande,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd utföra vetenskapliga undersökningar eller bedriva miljöövervakning som innebär markering, insamling, fångst eller annan påverkan på naturmiljön.

Men det är tillåtet att:

  • plocka bär, matsvamp och blommor för eget behov, dock ej fridlysta eller rödlistade arter.

Serviceinformation

Kontakt

Fakta

Kommun: Lekeberg
Beslutsår: 2018
Areal: 15,4 hektar
Markägare: Enskild
Reservatsbildare: Länsstyrelsen
Reservatsförvaltare: Länsstyrelsen
Natura 2000: området ingår i EU:s nätverk av skyddad natur, Natura 2000