Mål, strategi och prioritering för arbetet med förorenade områden

Målet med miljöarbetet i Sverige är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som ett riktmärke finns 16 nationella miljökvalitetsmål. Ett av dessa är ”Giftfri miljö”. Det innebär att miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i, eller utvunnits av samhället, och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.

För att förtydliga miljökvalitetsmålen och det miljötillstånd som ska nås finns preciseringar. En av preciseringarna för Giftfri miljö innebär att förorenade områdena ska vara åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön. Åtgärder bör i första hand genomföras i områden med mycket stor risk för hälsa eller miljö.

Det övergripande nationella målet är att alla områden med mycket stor eller stor risk för människors hälsa eller miljön (riskklass 1 och 2) ska vara åtgärdade till år 2050.

Nationella tillsynsstrategin

Den nationella strategin för miljöbalkstillsynen är ett verktyg för att uppnå en effektiv och likvärdig tillsyn. Strategin gäller i fyraårsperioder. Den nuvarande gäller 2022–2025. Strategin syftar till att främja tillsyn inom områden som ur ett nationellt perspektiv är extra angelägna under strategins period. Ett av tillsynsområdena är förorenade områden. Två fokusområden har fastställts för perioden:

• Tillsyn av prioriterade förorenade områden med riskklass 1 och 2.
• Anmälan om avhjälpandeåtgärd enligt 28 § i Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

För varje fokusområde finns effektmål och preciseringar.

Länsstyrelsen har fastställt regionala miljömål för perioden 2021–2030 för att förtydliga de nationella miljömålen och preciseringarna. Ett av målen är giftfria kretslopp där två delmål rör förorenade områden:

• År 2030 är minst 25 procent av områdena med riskklass 1 och 2 åtgärdade.
• Kronobergs län har gjort det nationella övergripande målet till sitt bevakningsmål. Det nationella målet lyder: år 2050 har alla områden med mycket stor risk eller stor risk för människors hälsa eller miljön åtgärdats (riskklass 1 och 2).
  

Naturvårdsverket har utvecklat en metod för att prioritera de mest angelägna objekten. Arbetet med förorenade områden sker stegvis. Efter varje steg gör tillsynsmyndigheten en bedömning om man behöver gå vidare till nästa steg eller inte. Arbetet med förorenade områden drivs antingen via tillsyn, om det finns en ansvarig, eller statliga medel, om ansvarig saknas, eller en kombination av båda. Efterbehandlingsprocessen (EBH-processen) är i huvudsak densamma, oavsett om det finns en ansvarig eller inte, men arbetet för tillsynsmyndigheten skiljer sig åt.

Processen följer i huvudsak följande fyra steg:

1. Inventering
2. Översiktliga undersökningar
3. Huvudstudie
4. Åtgärdsförberedande undersökningar och åtgärder.

Inventering (MIFO fas 1)

Inventeringen följer Naturvårdsverkets vägledning ”Metodik för Inventering av Förorenade Områden” (MIFO). Metodiken är framtagen för att områden ska kunna riskbedömas på ett bättre och mer enhetligt sätt.

Det första steget är identifiering. Därefter inventerar man utifrån Naturvårdsverkets branschlista. Inventeringen sker med hjälp av uppgifter som samlas in vid arkivstudier, intervjuer och platsbesök. Objektet får då en riskklass. Riskklassen beror av föroreningarnas farlighet, föroreningsnivån, områdets spridnings­förutsättningar samt känslighet för människors hälsa och naturens skyddsvärde. Det finns fyra riskklasser:

• Riskklass 1: Mycket stor risk
• Riskklass 2: Stor risk
• Riskklass 3: Måttlig risk
• Riskklass 4: Liten risk

Inventeringsarbetet kan genomföras av Länsstyrelsen, kommunen eller någon annan aktör, exempelvis en miljökonsult eller den som bedriver miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen gör den slutliga bedömningen av vilken riskklass ett område får.

Översiktliga undersökningar (MIFO fas 2)

Översiktliga undersökningar innebär att ett fåtal prover tas i mark och grundvatten på de platser där inventeringsresultatet tyder på att det kan finnas föroreningar. Därefter gör man en förenklad riskbedömning samt en ny riskklassning av området. Eftersom man endast tar några enstaka prover är det av stor vikt att de tas på rätt platser. En historisk utredning av verksamheten bör därför alltid ligga till grund för de översiktliga undersökningarna. Där kan till exempel flygbilder samt intervjuer med personer som varit anställda på det aktuella bolaget ge värdefull information.

För samtliga objekt som hamnat i riskklass 1 (mycket stor risk) bör en översiktlig undersökning genomföras. Även objekt som hamnat i riskklass 2 (stor risk) bör undersökas. Det är dock många objekt som hamnar i denna riskklass, tillsynsmyndigheten behöver därför prioritera bland dessa.

Huvudstudie

I huvudstudien avgränsas föroreningar i mark och grundvatten (och eventuellt i sediment). Detta innebär att undersökningarna är omfattande. Huvudstudien ska även innehålla en fördjupad riskbedömning samt en åtgärdsutredning med ett antal åtgärdsalternativ. Den ska också innehålla en riskvärdering. Riskvärderingen innebär att olika åtgärdsalternativ vägs mot varandra med hänsyn till bland annat miljönytta och ekonomi.

En huvudstudie bör utföras vid de objekt som hamnat i riskklass 1 (mycket stor risk) efter de översiktliga undersökningarna. Enstaka objekt i riskklass 2 (stor risk) kan bli aktuella.

Åtgärdsförberedande undersökningar och åtgärder

Innan själva åtgärden så gör man åtgärdsförberedelser. Det omfattar bland annat planering och projektering av åtgärderna samt framtagande av en anmälan om efterbehandling eller en tillståndsansökan.

Det finns många olika sätt att efterbehandla ett förorenat område. Vilken åtgärd som är mest lämplig bedöms från fall till fall. Saneringar är oftast mycket kostsamma. Den vanligaste åtgärden är att man gräver upp och transporterar bort de förorenade massorna. Transporten sker till en deponi eller en anläggning där man behandlar eller renar massorna. Man kan också rena massorna på plats med olika metoder. Valet av åtgärd beror på vilken typ av förorening det rör sig om och förutsättningarna på platsen.

I de fall där det finns en ansvarig bör denne stå för kostnaderna och handla upp utredningar och åtgärder. Länsstyrelsen eller kommunen driver detta i sitt tillsynsarbete. Om en ansvarig saknas eller vid delfinansiering med statliga medel bör kommun eller statlig myndighet vara huvudman.

Prioriteringsgrunder i Kronobergs län

Den övergripande strategin för efterbehandlingsarbetet grundar sig på de riktlinjer och urvalskriterier som Naturvårdsverket har tagit fram. Syftet är att se till att de mest prioriterade förorenade områdena i landet åtgärdas. Urvalskriterierna är vägledande när statliga medel behövs för att undersöka eller åtgärda ett område.

Länsstyrelsen har även tagit fram en strategi och handlingsplan för tillsyn, som fokuserar på de förorenade områden där vi är tillsynsmyndighet. Handlings­planen innehåller beslutade aktiviteter, mål och tidplan. Den utgör även ett viktigt underlag för behovsutredning, tillsynsplan och uppföljningar. Enligt handlingsplanen är den huvudsakliga styrande prioriteringsgrunden prioriteringslistan över de mest förorenade områdena i länet. Vi kan även arbeta med andra objekt enligt dessa prioriteringsgrunder:

• Objekt med föroreningar som har hög prioritet i miljöarbetet på grund av hälso- och miljöfarlighet eller motsvarande, exempelvis PFAS, bly, arsenik och dioxin.
• Objekt med föroreningar som tidigare inte varit kända som miljö- och/eller hälsofarliga (och därför kan ha en lägre riskklass)
• Objekt i anslutning till vattenförekomster som bidrar till att inte god status kan uppnås.
• Objekt som brådskar ur ansvarssynpunkt, tex. vid risk för nedläggning eller konkurs.
• Objekt där samordning av ”EBH-arbetet” är kostnadseffektivt med avseende på miljönytta, nyttjande av innovativ teknik med mera. Exempelvis genom att arbeta med en viss bransch eller inom ett visst geografiskt område.
• Objekt där det finns en engagerad huvudman.

Kommunerna kan ha egna handlingsplaner och prioriteringsgrunder för de objekt där de har tillsynen.

De första tio områdena är rangordnade, övriga presenteras utan inbördes ordning.

De mest prioriterade förorenade områdena i Kronobergs län.