Naturvårdsbränningar
På 1600-talet brann ungefär en procent av Sveriges skogsyta varje år. I takt med att svedjebruket har försvunnit och vi har blivit bättre på att släcka har skogsbränderna minskat. Arter som har utvecklats i samklang med bränd skog får svårt att klara sig.
Därför är brand bra
Efter en brand blir skogen ljusare och varmare. Solens strålar når ner till marken, och sotade stammar drar till sig värmen. Granar tål inte brand särskilt bra. Tallar däremot, klarar ofta brand på grund av att de har tjockare bark, djupare rötter och sin krona högre upp. Mängden granar minskar alltså vid en brand, och det ger mer utrymme till tallar och lövträd. Brand skapar också döda och döende träd. Det gynnar ett tusental arter som riskerar att försvinna på grund av bristen på död ved. Ett hundratal arter är direkt beroende av brand. Exempel på sådana arter är rökdansfluga och brandskiktdyna.
Svedjenävans frön gror efter att de har värmts upp efter en förbipasserande brand.
Vildbränder är svårsläckta
Bränder som sprider sig okontrollerat kallas för vildbränder. Svårsläckta vildbränder kan uppstå om elden kommer lös när mark och luft är torr, vinden stark och det finns mycket lättantändligt bränsle i skogen. Åsknedslag kan tända i marken men i de allra flesta fall tar sig elden aldrig.
Vildbränder kan ställa till med stor skada på människors egendom och också bli en fara för människor och övrig natur. Eftersom de är svårsläckta riskerar de att sprida sig över stora områden. Det brinner sällan i skogen idag och därför samlas mycket lättantändligt material, så kallat finbränsle, och i och med det ökar risken för stora vildbränder.
Naturvårdsbränningar och eldningsförbud
För att gynna de brandberoende arterna och minska andelen gran i vissa områden genomför länsstyrelsen naturvårdsbränningar. En naturvårdsbränning är en lugn och kontrollerad brand som utförs av speciellt utbildad personal. Det är alltid snudd på eldningsförbud när bränningarna genomförs. Det beror på att det då är lagom torrt i luft och mark. Är det för blött kan det inte brinna, och är det för torrt är riskerna för stora. Säkerhetsarrangemangen är stora kring naturvårdsbränningar, och säkerheten går alltid först.
Så går det för djuren
Det är mycket stök i ett område innan en bränning vilket gör att de flesta djur lämnar området i god tid. Gnagare, ormar och grodor gömmer sig i hålor och gångar djupt nere i marken dit elden inte når. Enstaka groddjur, fågelbon och insekter som myror, är de som riskerar att råka illa ut. Vår fauna och flora är formad av regelbundna bränder. Strax efter att elden har slocknat börjar små och stora djur att återta området.
Noggranna förberedelser
Det är många och stora förberedelser inför varje naturvårdsbränning. Allra först tittar man ut områden som är bra att bränna. För att ett område överhuvudtaget ska bli aktuellt måste det såklart gynnas av brand och kunna brinna. Sedan tittar man på terrängen och omgivningen. Finns det bra ställen att hämta vatten på? Finns det naturliga stopplinjer, som till exempel vägar, blöta marker eller ett vattendrag? När ett område bedömts lämpligt på alla sätt gör man en bränningsplan där det till exempel står hur vädret ska vara, hur slangar ska dras, var vatten ska hämtas, hur området ska spärras av och så vidare. Man gör även en kommunikationsplan där det står vilka man ska kontakta och när. Den täcker allt från intern kommunikation på plats till kontakt med räddningstjänst, SOS, brandflyg och eventuella närboende.
Innan den planerade bränningsdagen ska slangar läggas ut, vattenpumpar placeras ut och testas och vissa träd fällas. När det slutligen är dags samlas personalen på morgonen och går igenom rutinerna och gör de sista förberedelserna. Under bränningen kommunicerar personalen via Rakel, ett digitalt kommunikationssystem som fungerar även där det är dålig täckning. Oftast tänder man först på eftermiddagen. Det beror på att luftfuktigheten sjunker från morgonen och är som lägst under tidig eftermiddag för att sedan öka igen. Av säkerhetsskäl tänder man inte förrän luftfuktighetskurvan har vänt uppåt. Om vädret vänder under dagen och förutsättningarna ändras kan bränningen blåsas av i sista stund, men förhoppningsvis samarbetar vädret så att bränningsledaren kan göra klartecken.
Dags att tända
När alla parametrar stämmer, alla brandslangar är trycksatta och testade tänds en punkt i ena hörnet av området. Först tänder man bara enstaka punkter, samtidigt som områdets ytterkant säkras med vatten och hackor. Senare tänder man i linjer och alltid så att elden får sprida sig sakta mot vinden. Bakom eldlinjen dör elden sedan ut mot avbränd mark. Hela tiden kan man styra hur intensiv branden ska vara beroende på vind, fuktighet och terrängförhållanden.
I början tar man det försiktigt, men när det finns ordentligt med avbränd mark som elden backar mot och bra stopplinjer längs kanterna kan man tända större områden åt gången. Just i det skedet kan det upplevas som en kraftfull brand. Hur intensivt man väljer att tända beror på vilket mål man har med bränningen. Ibland ska det bara brännas över snabbt utan att träd dör och ibland vill man att elden ska nå mer på djupet. Hela tiden vattnas ytterkanterna och speciella spanare är ute och tittar efter glöd som följer med röken upp i luften och riskerar att ramla ner utanför bränningsområdet. Händer det letar man upp glöden och släcker den.
När det är ordentligt avbränt åt det håll elden blåser kan man låta det brinna mer intensivt.
Så snart elden dragit förbi släcker man glöden i ytterkant och ett par meter in i brandområdet. Längre in i området får det gärna fortsätta glöda. Ofta finns det träd eller områden av träd som man vill spara och dessa vattnas extra och skyddas med barriärer som är svåra för elden att ta sig över.
Hur lång tid den aktiva bränningen tar beror på hur stort område som ska brännas och på hur bra förutsättningarna är. Är det till exempel på gränsen till för fuktigt tar det mycket längre tid. Målet är att området ska vara avbränt innan den fuktiga nattluften slår till eftersom det då blir mycket svårt att tända.
Så snart elden dragit förbi släcks ytterkanterna ordentligt för att glöden ska hålla sig inom området och inte smita.
Efterarbete
Direkt efter bränningen är området sotigt och det glöder på många ställen. Under natten bevakas kanterna så att elden inte kryper ut ur området. Sedan låter man oftast området glöda vidare ett par dagar innan man aktivt går in och släcker alla glödbränder. Innan man börjar rulla ihop slangar ska brännan vara kall, det vill säga det ska ha gått tre dygn från senast kända glöd. Ibland kan man låta en specialutbildad glödhund gå över området för att nosa reda på eventuella djupt liggande glödar. Slutligen samlar man in allt materiel och sätter upp varningsskyltar.
Dagen efter bränning är området mycket sotigt och det ryker från enstaka glödar.
Varning för fallande träd
Träd vars rötter har brunnit av ramlar snabbt och tyst. Därför är det mycket viktigt att man inte går in i ett avbränt område den första tiden. Helst ska det ha höststormat innan man börjar röra sig i brandområdet. I höstblåsten faller de träd som inte står stadigt. Det är såklart också mycket sotigt en lång tid efter bränningen.
Utbildning
När länsstyrelsen genomför naturvårdsbränningar bjuds alltid räddningstjänster och andra speciella intressenter in att vara med. Vildbränder är som sagt svåra att släcka och kräver andra metoder än klassisk brandbekämpning. När brandmän och andra är med under våra kontrollerade bränningar lär de sig mycket om hur brand fungerar ihop med skog och hur man bäst stoppar den.
Brandskiktdynan är en svamp som utvecklar fruktkroppar i branddödade björkar. Foto: Johan Rova.
Life2Taiga
Länsstyrelsen i Jönköpings län har tillsammans med sexton andra länsstyrelser, Naturvårdsverket och finska Metsähallitus gått samman i ett EU-projekt som heter Life2Taiga. Projektet är sexårigt och kommer att pågå till och med 2028. Tack vare Life2Taiga kommer flera tusen hektar skog av naturtypen västlig taiga över hela Sverige att få nytt liv genom brand. I och med att vi går samman kan vi också utbyta erfarenheter och effektivisera arbete och inköp.
Namnet Life2Taiga är en ordlek. Det har funnits en liknande projektperiod innan som hette LifeTaiga. Life är en EU-fond som medfinansierar projekt som stöttar miljö-, klimat-, energi- eller naturvårdsprojekt. Ordet Taiga kommer av att den naturtyp (barrblandskog) som restaureras genom bränning kallas för västlig taiga. Life2Taiga blir om man översätter det "liv till taiga", samtidigt som 2:an visar att det är en fortsättning på det förra Taiga-projektet.
Life2Taiga is a nature conservation project funded by the European Commission’s LIFE-fund. The project is ongoing between 2022 and 2028, and includes 19 partners. In Sweden, 17 County Administrative Boards and the Swedish Environmental Protection Agency are participating, together with Metsähallitus in Finland. The total budget is 23,5 million €, whereof 67 % is financed by the EU.
The project objective is to restore the habitat type Western Taiga, which makes the boreal forest around the northern hemisphere. Especially, we want to improve the conservation status for the pine dominated fire-adapted forests. These forests have developed a rich biodiversity due to a frequent fire regime historically. Modern monocultural forestry practices have drastically reduced heterogeneity in the Western Taiga. Many rare and threatened plants, fungi, insects and birds have specialised on living in the environment created by the fire, such as more dead wood in several decaying stages, warm sunlit wood and exposed sandy soils where they can live and germinate. The regeneration of new pine and deciduous trees is facilitated, and the shadowing spruces are burnt away by the fire. During the coming century, the pine forests will be more open, vibrant and rich of species.
However, no-one wants wildfires that are out of control and these are mostly put out by the fire brigade. Therefore, we conduct controlled, also called prescribed fires, where we can select places in the landscape where the fire will give the highest benefit to species and habitat restoration. We also choose locations where borders are easy to establish to prevent the fire from spreading and where there is good supply of water. The fires are conducted by staff trained in fire management under circumstances of high security and careful planning.
Life2Taiga will conduct 215 prescribed fires on 3400 hectares in total. In some forests where it is difficult to conduct safe and efficient burning, fire-mimicking measures will be tested. The prescribed fires will take place in 165 Natura 2000 areas in Sweden and Finland, which are set aside as nature reserves.
In addition to the conservation activities, the project will have a large focus on communicating what we are doing to landowners, neighbouring people, forest visitors, the general public and a wide range of stakeholders. We will collaborate with fire services, forest companies, restoration contractors, the Swedish Civil Contingencies Agency and other authorities, reindeer herding communities and neighbouring countries to share our methods and improve the knowledge on fire behaviour in forests. There will be both thematic conferences, field excursions and demonstration burnings. In several of our burned areas, we will place hiking trails with information signs and visitor facilities and create exhibitions on forest fire in naturums in Sweden and Haltia Visitor Centre in Finland.
