Restaurering av Kävsjön och Häradsösjön

Kävsjön och Häradsösjön ligger i Store Mosse nationalpark. För knappt tvåhundra år sedan sänkte man sjön för att få tillgång till mer jordbruksmark. Idag, när marken nära sjön inte längre betas eller slås, växer den igen. Det tycker inte vadarfåglarna om, som gärna vill se långt där de häckar. I flera år har länsstyrelsen arbetat för att minska igenväxningen och ett led i det är också att kunna reglera vattennivån i Kävsjön och höja vattennivån i Häradsösjön.

Historia

Livet på och kring Store Mosse var strävsamt och magert. Den blöta mossen var svår att bruka, svår att gå på och alltså, sett ur dåtidens perspektiv, en onödigt hopplös mark. Idag vet vi att våtmarker är viktiga, både som kolsänkor men också för biologisk mångfald eftersom här finns växter, svampar och djur som har anpassat sig till just dessa miljöer.

För att få mer åker- och betesmark tappade man delar av området på vatten genom att gräva kanaler. Det var fortsatt svåra marker att bruka och man fick ibland använda snöskor till både hästar och människor för att kunna gå ut och slå. Men nöden har ingen lag, och det var värt arbetet för de extra strån det gav till djuren. Sedan en lång tid tillbaka brukas inte längre dessa områden och de växer långsamt igen med pors, björk och andra buskar. Randmiljön har gått från att vara ett paradis för många fåglar till att bli ett igenväxt område där vadarfåglarna inte längre vill häcka.

Vadar- och andfåglarnas bekymmer

Store Mosse nationalpark är känd för sitt rika fågelliv. Myrmarksfåglar som ljungpipare, grönbena, ängspiplärka, dvärgbeckasin, gluttsnäppa, skedand, brunand, orre och trana häckar här under vår- och sommarmånaderna. Under vår och höst är Kävsjön en viktig rastlokal för gäss och svanar.

Efter att man sänkt de båda sjöarna lockade de öppna strandängarna till sig ett rikt fågelliv. När slåttern och betet upphörde och strandängarna växte igen minskade mängden fåglar. Många and- och vadarfåglar vill nämligen ha utsikt från sin häckningsplats för att inte riskera att bli överraskade av vare sig fyrfota eller flygande rovdjur. Samtidigt vill de inte vara så nära strandkanten att de kan få sina bon dränkta om vattennivån stiger.

Vid restaureringen av sjöarna prioriteras främst de arter som omfattas av EU:s fågeldirektiv. I bevarandeplanen för Natura 2000-området Store Mosse gäller det i första hand storlom, sångsvan, brun kärrhök, småfläckig sumphöna, trana, brushane, dubbelbeckasin och grönbena. Förutom dessa nämns också årta, skedand, vattenrall, mindre strandpipare, dvärgbeckasin och gulärla. Förhoppningsvis kommer restaureringen även att gynna skrattmås, vilket är till nytta även för de andra fåglarna eftersom många tycker om att häcka i skydd av skrattmåsarnas skränande kolonier. Där är det inte lätt för ett rovdjur att komma nära obemärkt!

Några årtal

• 1965 - Kävsjön blev naturreservat, och redan från början planerade man för att en dag kunna restaurera sjön
• 1974 - Kävsjön och stora delar av Store Mosseområdet pekades ut som internationell värdefull våtmark enligt våtmarksdirektivet, Ramsar. Detta främst beroende på dess betydelse som häcknings- och rastplats för fåglar
• 1982 - bildades Store Mosse nationalpark
• 1995 - blev Store Mosse ett Natura 2000-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv
• 2015 - en ny skötselplan fastställdes för nationalparken. De tidigare skötselplanerna medgav inga ingrepp eller restaureringsinsatser för att behålla en bra rast- och häckningsmiljö för fåglar
• 2019 - det hålls samråd kring restaureringen av Kävsjön och Häradsösjön
• 2021 - länsstyrelsen ansökte om tillstånd hos Mark- och Miljödomstolen för de planerade restaureringsåtgärderna
• 2023 - de faktiska åtgärderna kom igång efter mitten på augusti då området inte längre var fågelskyddsområde (fram till 1 mars 2024 då det blir fågelskyddsområde igen).

Så går restaureringen till

Målet är inte att återställa området så som det var innan sjösänkningen, dels för att det skulle ha för stora effekter på omgivningen utanför nationalparken, och dels för att man har beslutat att det framför allt är fågellivet som ska gynnas. Det vi vill uppnå i Häradsösjön är att höja vattenståndet och låta det som idag är små pölar bli en större vattenspegel. I Kävsjön ska vattennivån kunna regleras. Vissa år kommer vi att fördröja den naturliga avsänkningen efter vårfloden så att sjöns höga nivå blir kvar längre in på sommaren. Då kommer strandvegetationen att dränkas och pors och andra igenväxningsväxter kommer förhoppningsvis att hållas tillbaka. De flesta år kommer dock sjön att variera precis som innan restaureringen.

Det går en grävd kanal mellan Häradsösjön och Kävsjön. Kanalen kommer att pluggas igen i inloppet och vattnet kommer efter det att ledas om till den gamla utloppsfåran.

I Kävsjöns grävda utflöde, Fläsebäcken, har vi byggt en fördämning. I samband med det behövdes flera problem lösas. Ett var att underlaget vid dämmet är flygsand, det vill säga ett material som mycket lätt flyttas av vatten. För att inte kanterna skulle eroderas bort byggde vi sarger genom sanden. Ett annat problem är att ett dämme effektivt hindrar fiskvandring. För att fiskarna ska kunna fortsätta sina vandringar som tidigare har vi byggt ett omlöp precis bredvid dämmet.

I Kävsjön kommer det också att byggas ett antal konstgjorda öar eftersom vissa fåglar gärna häckar omgivna av vatten.

Fåglar och människor

Det är många som vandrar in i nationalparken med kikare runt halsen, sugna på att se fåglar. Restaureringen görs i första hand för fåglarnas skull, men det hindrar inte att vi där det går tar hänsyn även till fågelskådarna. Förhoppningsvis kommer båda parter att bli nöjda!

Storlom, trana med unge, dubbelbeckasin och brushane. Foto: Kenneth Johansson.