Vignässkogen

Vignässkogens naturreservat ligger cirka 300 meter över havet och har fått sitt namn från den fäbod som tidigare låg strax nordväst om området. Det är en fin naturskog med omväxlande gran, brandpräglad tallskog och blandskog med grova aspar.

Artrik granskog

I naturskogen finns stor mängd död ved i form av lågor (liggande döda träd) i olika grovlekar och nedbrytningsstadier. Det gör att många olika arter trivs i området. Vedsvampar som rosenticka, gränsticka, granticka, rynkskinn och ullticka har hittats i reservatet. Den sällsynta skalbaggen större barkplattbagge är funnen på grova omkullfallna granar.

Under fäbodtiden gjorde de betande djuren skogen glesare. De grova asparna är troligen ett arv från den öppna skogen och eventuellt från en tidigare skogsbrand. På en brandstubbe har setts spår (brandljud) efter hela fem olika bränder. 

Gammal asp gillas av många

De äldre asparna är betydelsefulla för skogens biologiska mångfald eftersom det finns många mossor, svampar, lavar och ryggradslösa djur som enbart lever på asp. Asptickan, som är en vanlig angripare på levande aspar, rötar kärnan på träden och gör det lätt för hackspettarna att hacka ut sina bon i stammen. Aspen blir efterhand ihålig och kommer sedan under många år att utgöra en ypperlig livsmiljö för många arter.

Brandpräglad gammal tallskog

I sydost dominerar brandpräglad gammal tallskog, bitvis på hällmark med rikligt inslag av torrakor och lågor från tall. Här finns också inslag av grova björkar, aspar och många brandspår. Längst österut växer äldre granskog med enstaka tallöverståndare. Hänglavar förekommer rikligt.

Omkring Fäbodmyran i nordväst finns tallskog med stor andel gamla tallar, död tallved och en del äldre granar. Våtmarken är av fattig typ och är bitvis skogbevuxen med äldre tallar och björk.