Häckeberga

Ett böljande landskap med lummiga lövskogar och blommande betesmarker är två av de saker som kännetecknar Häckebergas naturreservat. Området innehåller såväl kvarnrester som kungaspår

I Häckebergas naturreservat möter urbergshorsten Romeleåsen det sydskånska slättlandskapet. Resultatet är en höjdskillnad på 100 meter och ett mosaikartat område med stor mångfald. Här finns både äldre bokskog och betesmarker. Utöver det ryms även barrskog och hasseldominerade områden. I skyn syns den röda gladan ofta glidflygande.

Dvärgseradellans område

Häckebergas betesmarker är både sandiga och torra. Det gynnar flera växter. En av de ovanligaste arterna är ärtväxten dvärgseradella. Även skogen har ovanligare arter. I partierna med gamla bokträd finns den hotade läderbaggen. Skalbaggen är cirka tre centimeter lång och är beroende av trämjölet som bildas inne i döda lövträd. Trämjölet eller ”mulmen” är en smulig blandning som dels består av finfördelad multnande ved från trädet, dels av insektsbajs och döda djur och växter.

Kvarnlämningar

Genom reservatet slingrar sig Höje å. Invid ån har en gammal övergiven fiskedamm på senare tid blivit en grodrik våtmark. Bland annat lövgrodan finns här. Ån i sig omges av al, ask och hägg. Vid åns kanter finns även ruiner från Häckebergas gamla kvarn, Vattenmöllan. Ett stycke bort finns ytterligare en kulturlämning. Spåren kommer från en gammal väg som Karl XI med sina trupper använde när de marscherade mot 1670-talets krig mot Danmark.