Örkelljunga kommun

Örkelljunga kommunområde omfattar de tre socknarna Rya, Skånes Fagerhult och Örkelljunga, samtliga i Norra Åsbo härad.

Topografisk beskrivning

Området karaktäriseras av kuperad terräng där skog och mossmarker dominerar. Jordmånen är till övervägande del av nordostmoräntyp och därför mindre bördig. Odlingsmarkerna uppvisar en småskalig ägostruktur och ligger tämligen spridda. Sjöar och vattendrag förekommer i mångfald. Speciellt sjörik är den nordöstra kommundelen.

Det förhistoriska kulturlandskapet

Örkelljunga kommunområde har att döma av de fåtaliga fasta fornlämningarna och lösfynden endast till en ringa del tagits i anspråk för bosättning under förhistorisk tid. Fornlämningsregistret upptar bara en enda känd förhistorisk boplats. Denna hårrör från stenåldern och har påträffats i Örkelljunga socken. Boplatsens flintverktyg pekar på att både stenålderns jakt- och fiskeinriktade stammar och dess jordbruksbaserade folk uppehållit sig i trakten. Spridda fynd av bland annat flintyxor har också gjorts. Fasta fornlämningar från andra skeden av förhistorisk tid inskränker sig till ett röse och en rest sten. Av betydligt större omfattning är förekomsten av slaggvarpar, vilka finns spridda i stora delar av kommunen. De vittnar om en primitiv järnhantering där järnet utvanns ur myrarna. Trots att inga fynd från järnåldern ger belägg för en mer omfattande bosättning har det i bygden funnits tillräckligt befolkningsunderlag för att under tidig medeltid bilda tre socknar och att uppföra gedigna stenkyrkor.

Jordbruksbygden från medeltid till 1800-talets skiftesreformer

Förutom fornlämningar kan även ortnamn berätta ont en tidig bosättning i bygden, vilket tillsammans med den ringa förekomsten av fornlämningar skulle kunna tyda på att trakten endast haft en marginell betydelse. Ortnamn med efterleden -torp, ofta utvecklat till -arp, började komma i användning under vikingatid och var sedan i bruk långt fram i tiden. Namntypen som betecknar nybygge, nyodling år rikligt företrädd. Ofta förekommer även namn med efterleden -hult, vilket anger röjning i skogsbygd och anses höra samman med en kolonisation under medeltiden och i vissa fall även under 1500-1600-talen.

Äldre källmaterial omtalar att det i Örkelljunga socken under medeltiden skall ha funnits en befästning. Den är sedan länge försvunnen. Kommunområdet tillhör inte de godsdominerade bygderna i Skåne. Endast Lärkesholm vid sjön med samma namn kan räknas ha utgjort en mer betydande gård. Egendomen som gästades av bland annat Linné har senare ombildats till en stiftelse. Genom kommunområdet har under århundraden lett ett viktigt vägstråk. På vissa partier såsom väster om Örkelljunga och söder om Fagerhult har av strategiska skäl anlagts skansar. Lämningar efter dessa är synliga än idag. Kulturlandskapet genomgick under flera sekler inga större förändringar. Bebyggelsen har legat spridd och mellan de små byarna och ensamgårdarna utbredde sig vidsträckta områden med mossmarker och skog. Odlingen torde ha haft karaktär av en- eller tvåsäde och upptagit tämligen små åkerarealer medan hag- och ängsmarkerna förekommit i större omfattning. Ett karaktäristiskt inslag i de vattenrika trakterna var de många skvaltkvarnarna som spelade en viktig roll i självhushållningens tid.

Jordbruksbygden efter skiftet. Den industriella bygden

Det sena 1700-talet och 1800-talets förra hälft medförde ett flertal förändringar som resulterade i omgestaltningar av bebyggelsemönstret och kulturlandskapet. Bidragande orsaker var befolkningsökningen, skiftesreformerna, nya jordbruksmetoder och effektivare redskap. Större odlingsarealer togs upp, nya bebyggelseenheter, däribland torp, växte upp på tidigare öde marker, nya vägar anlades. Befolkningsökningen innebar att de medeltida kyrkorna blev för trånga. Mot den bakgrunden byggdes Örkelljunga kyrka till i två etapper, dels under 1790-talet dels under 1840-talet. I Rya övergavs den gamla kyrkan och en ny i tegelgotik uppfördes på 1870-talet vid Eket några kilometer norr därom. Även i Skånes Fagerhult ersattes den tidigare kyrkan av en helt ny byggnad, tillkommen 1899-1900.

Med järnvägen Åstorp-Värnamo 1894-99 koncentrerades bebyggelse och hantverk till de nyanlagda stationerna utmed banan. Industrier etablerades och Örkelljungas roll som centralort förstärktes. Förutom en skogsbaserad industri har även textilindustrin varit framträdande Sedan några decennier tillbaka pågår en förändring av det agrara kulturlandskapet. Tidigare åker-, betes- och ängsmarker planteras igen med skog eller växer igen med sly. Gårdar överges eller förvandlas till fritidshus. I utkanten av tätorterna breder bostadsbebyggelsen ut sig på den äldre odlingsmarken. En expansion av landsvägstrafiken har medfört att transporten per järnväg minskat och 1968 lades järnvägen ned. Därigenom har de mindre stationsorterna förlorat mycket av sin forna betydelse.

Om kulturmiljöprogrammet

Kulturmiljöprogrammet är från 2006 och är ett regionalt kunskapsunderlag för tjänstepersoner på kommuner, Trafikverket, konsulter och andra utövare i det skånska landskapet. Texterna upprättades kring 2003 så detaljfel kan numera förekomma, kontakta oss gärna i så fall.

Om kulturmiljöprogrammet

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Anneli Hulthén

Besöksadress

Östra Boulevarden 62 A, Kristianstad eller Södergatan 5, Malmö

Postadress

205 15 Malmö

Organisationsnummer

202100-2346

Följ oss