Karåsen

I naturreservatet Karåsen skyddas delar av ett spännande ravinlandskap. De två vattendragen Svartälven och Lerälven har genom årtusenden skulpterat fram områdets branta sluttningar. Även skogen i området är spännande, inte minst de artrika brinkskogarna.

Karlskogaravinerna

Genom sina höjdskillnader av djupt nedskurna raviner och tvärbranta nipor är Karåsen det mest särpräglade ravinområdet i Örebro län. Svartälven och Lerälven är centrala för områdets utmärkande drag. Inte minst genom att vattendragen som förenas här, eroderat sig djupt ned i sina mäktiga avlagringar av finkorniga sediment allteftersom landhöjningen tilltagit och de branta älvstränderna växt fram. Karakteristiskt för området är också de smala men förhållandevis djupa sidoravinerna som på tvärs löper ned i huvuddalgången. Dessa kan beskrivas som bäckraviner eller örtrika bäckdråg där rännilar av antingen kristallklart grundvatten eller lite mer färgat ytvatten porlar fram i botten av dälderna. Genom sitt läge vid högsta kustlinjen liknar bildningarna de stora ravinsystemen i norra Sverige och vid Brattforsheden i Filipstad. Karlskogaravinerna där Karåsen ingår är därför bland de främsta objekten av sitt slag i mellersta och södra Sverige.

Brinkskogar

Svartälven och den tillrinnande Lerälvens periodvisa översvämningar ger upphov till näringsrika lövsvämskogar och frodiga älvängar längs sträckor där vattnet svämmar över. Båda vattendragen liksom rännilarna i botten på de tvärt sluttande bäckravinerna, utlöser ibland erosion eller skredaktivitet i de branta slänterna. Dessa återkommande störningar gynnar tillväxten av lövträd, som är snabbare att etablera sig än barrträden. Skogen närmast närmas älvbrinkarna är därför glesare och rymmer många partier med allmänna inslag av asp, gråal, björk, lönn och ovanligt höga andelar av rönn och sälg. Buskskiktet är på många håll framträdande med bland annat krypande hägg, måbär, olvon och try.

Äldre skogsbete

En bit från älvbrinkarna blir granarna allt fler och övergår snart i en högrest granskog. Många av de sidlänta skogsmiljöerna vid Karåsen utgör historiska rester av utmark där ravinsidorna nyttjats främst för bete för de närliggande gårdarnas boskap. Även om betet upphörd under 1900-talets senare hälft är skogen ännu påfallande rik på lövträd och gråalen mycket utbredd i sin igenväxningsfas. Tack vare den besvärliga terrängen har betydande en stor del av skogen vid Karåsen klarat sig undan genomgripande skogsbruk. Därför möter vi idag en i hög grad variationsrik skogsmiljö i området. Här finns träd i många olika åldrar och trädslag, såväl som döende och döda träd. Det skapar gott om olika livsmiljöer för en lång rad växter och djur som inte klarar sig i vårt modernt brukade skogar.

Paradis för fuktälskande arter

Den ständiga närvaron av rinnande vatten bidrar i hög grad till att området har en sällsynt hög och jämn luftfuktighet. Detta tillsammans med den rika tillgången på döda träd, både barrträd och lövträd, gör att vi hittar en stor mängd olika mossor, lavar och svampar i området. Gammelgranlav, gulnåhlav och skinnlav samt stubbspretmossa, trubbfjädermossa och vedtrappmossa är några exempel. Bland svamparna i området hittar vi flera sällsyntheter, där ullticka, rynkskinn, rävticka och stor aspticka är några av de svampar som växer på döda träd. Medan bombmurkla och smal svampklubba är några av områdets rariteter bland marksvamparna. För den som spanar efter lite ovanligare kärlväxter hittas här bland annat skogsklocka, trollfibbla, strutbräken, svart trolldruva och underviol.