Jönshyttan

I naturreservatet Jönshyttan skyddas en varierad och artrik skog med gott om spår efter äldre tiders bergsbruk.

Gamla gården i Jönshyttan består av en grandominerad blandskog med ett stort inslag av asp och björk.Bergrunden består till stora delar av kalk, vilket bidrar till områdets rika växtlighet. Svart trolldruva, underviol och vårärt är exempel på några av området kalkgynnade växter i skogen. Här växer även den ståtliga orkidén guckusko. Genom områdets lägsta delar i en tydlig dalform rinner ett litet vattendrag eller bäck med namnet Hemmansbäcken. Intill bäcken finns även ett litet rikkärr, det vill säga ett kärr som är rikt på kalk. Närvaron av kalk gynnar vissa växter och djur. Vi vet inte riktigt om det beror på att dessa arter gillar kalk eller bara är tåligare. Kalken gör nämligen tillvaron lite tuffare genom att binda näring och göra jorden och vattnet basiskt. Kärret och bäcken bidrar till hög och jämn luftfuktighet i de kringliggande skogsbestånden.

På de skogklädda sluttningarna finns gott om asp, varav flera gamla grova aspar. På deras stammar växer olika sällsynta lavar som dvärgtufs, korallblylav och skinnlav. I det gamla kalkbrottsområdet finns stora lodytor av kalksten där ett stort antal kalkgynnade mossor hittat sin favoritväxtplats. Här finns även chans att se skogsfåglar som järpe, tjäder, talltita, tofsmes, spillkråka och stjärtmes. Det finns gott om döda träd i området, till glädje för vedlevande svampar som barkticka, kandelabersvamp, honungsticka, rävticka och veckticka.

Bergslagsbygd

Här i området finns det gott om spår efter äldre tiders bergsbruk. Flera gruvhål och uppbrutna skrevor i berggrunden vittnar om brytning av både järnmalm och kalksten. Båda behövdes i hyttan vid framställningen av järn. Men även husgrunder, kolupplag, varphögar, kärrvägar, en dammvall med kanal är också kopplade till verksamheten. Delar av området har troligen även används som skogsbete åt boskapen under lång tid.