Hörksälven södra

Naturreservatet Hörksälven södra består av en del av vattendraget Hörksälven med omgivande naturskogar. I älven lever den sällsynta och hotade flodpärlmusslan och dess livskamrat öringen.

Värdefullt vattendrag

Vattendraget Hörksälven är en älv som hyser höga biologiska värden. Bland de känsliga och krävande arter som lever under vattenytan kan särskilt nämnas flodpärlmussla och öring. Hörksälven är ett av de kvarvarade vattendrag i länet där flodpärlmusslan reproducerar sig. För att dessa hotade arter ska trivas och föröka sig är det viktigt att deras livsmiljöer bevaras och vid behov restaureras eller nyskapas. Både musslan och öringen trivs bäst i naturligt meandrande vattendrag med syrerika grusbottnar och hög andel sten, block och döda träd. Det är också viktigt att vattendraget är beskuggat av uppvuxen skog eftersom båda arterna är känsliga för höga vattentemperaturer. Eftersom flodpärlmusslan är beroende av öring för sin spridning är det viktigt att det saknas vandringshinder för öring i vattendraget, annars riskerar nämnda arter att bli genetiskt isolerade. Lake och stensipa är två andra hotade fiskarter som återifinns i älven.

Flodpärlmusslan är beroende av öringen

Flodpärlmusslan är känd för att den kan bilda pärlor inuti skalet som skydd kring sandkorn eller små parasiter som skaver. Musslan är beroende av öringen för sin fortplantning och kräver även en mycket god vattenkvalitet för att trivas. Millimeterstora larver från musslan hakar sig fast som parasiter på öringens gälar och lever där i 9-11 månader. Den lilla larven har då utvecklats till en liten, liten mussla och släpper taget för att gräva ned sig på bäckens botten. Efter 15-20 år är musslan könsmogen och kan föröka sig. Den äldsta flodpärlmussla som hittats i Sverige var inte mindre än 280 år gammal. Förr i tiden fiskades flodpärlmusslan hårt i jakt efter pärlor, men musslan är numera fridlyst och fisket förbjudet sedan 1994.

Gammelskogens arter

Hörksälven omges av värdefulla skogsmiljöer och våtmarker. I gammelskogens variationsrika miljö trivs en mängd olika växter och djur som har svårt att klara sig i våra storskaligt brukade skogar. Här möter du träd av olika åldrar såväl som olika trädslag och gott om döda träd. I de döda träden trivs olika vedlevande insekter och svampar. Av insektslarverna i den döda veden låter sig hackspettar och andra fåglar sig väl smaka, som exempelvis den sällsynta tretåiga hackspetten. Närheten till vatten och här och var rörligt markvatten skapar ett fuktigt klimat som får många mossor att trivas. Bland områdets mossor kan bland annat vedtrappmossa, skogstrappmossa och platt spretmossa nämnas. För den som har en lupp med sig är olika lavar spännande att utforska. Här finns bland annat garnlav och vedskivlav. Även svampfloran rymmer en hel del rariteter. Granticka hittas på döende eller döda granar medan svart taggsvamp och dofttaggsvamp hittas på marken. I den torrare och mer talldominerade sandbarrskogen finns motaggsvamp. Många av områdets många arter gynnas även av att området bitvis är kalkpåverkat vilket den utfällning av kalktuff som finns på vissa håll längs med älvens strandkant indikerar.