Lekebruket

Lekebruket grundades av hertig Karl och var i gång under 18 år i slutet av 1500-talet. Bruket låg vid hertigens gård Lekeberga. Vid bruket fanns masugnar, smedjor, borrhus och kvarn.

Produktionen

Verksamheten vid bruket varade från 1572 till 1589, med uppehåll 1585–1587. De mest produktiva åren var mellan 1575 och 1582. Som mest var sex masugnar i bruk under samma år.

Malmen hämtades från flera olika gruvor. Av dem var Hässelkullagruvan, i trakten av Vintrosa, brukets viktigaste malmkälla.

Vid bruket producerades tackjärn, varav ungefär hälften omvandlades till osmundjärn. Även det vidareförädlades i smedjorna, både för att sändas vidare till andra kungsgårdar och för egna behov.

En stor del av järnhanteringen var kopplad till vapenproduktion. Av gjutjärn tillverkades eldrör, kanonkulor och svavelkrukor.

Lekeberga gård

Vid sidan om bruket bedrev gården åker- och ängsbruk samt omfattande boskapsdrift. Utöver kött gav boskapen bland annat hudar för att tillverka skor och blåsbälgar.

Arbetarna

För att tillgodose brukets stora behov av ved och kol fick bönder i Öster- och Västernärke utföra dagsverksarbeten. Omkring hälften av dem skedde vid gruvor och hälften vid Lekebruket och Lekeberga gård. Där utfördes bland annat vedhuggning och kolning, samt malmbokning. Vid bruket arbetade även tyskar och dalkarlar.

När verksamheten var som störst arbetade runt 100 personer, både män och kvinnor, vid Lekebruket och på Lekeberga gård. De skulle alla utfodras, vilket skedde med hjälp av naturaskatter från bönder i form av bland annat smör, kött och spannmål.

Nedläggning

I slutet av 1580-talet omfördelades resurser till andra projekt inom hertig Karls furstendöme, såsom slottsbygget i Örebro och svavelbruket i Dylta. Det innebar att antalet dagsverken blev för få för att få ihop tillräckligt med ved och kol. Kvaliteten på järnet sjönk och slutligen avstannade produktionen helt. En anledning till omfördelningen kan ha varit att det 25-åriga kriget mot Ryssland gick in i en lugnare fas under 1580-talet.

Efter nedläggningen övergick Lekeberga gård i privat ägo. Det utvecklades till ett säteri med fortsatt vattenverksamhet, bland annat med kvarn och såg.