Aktuella vädervarningar i Norrbottens länJust nu är det flera varningsmeddelanden i länet. Läs mer om dem på SMHI:s webbplats.

Förutsättningar för arbetet

Arbetet med förorenade områden anpassas efter regionala förutsättningar. Flera faktorer påverkar förutsättningarna som till exempel geologi, befolkningstäthet och industrihistoria. Även organisatoriska faktorer som till exempel tillgängliga resurser och samordning av arbetet påverkar.

Yttre förutsättningar

Till de yttre förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel geografiska förutsättningar som berggrund, jordmån, vattendrag och grundvattennivåer. Även demografi, exploatering och industristruktur räknas till de yttre förutsättningarna.

Regionala förutsättningar

Till ytan är Norrbottens län det största i landet. Det täcker nästan en fjärdedel av Sveriges landareal, men inhyser endast tre procent av landets befolkning. Länet består av 14 kommuner och landskapet skiftar kraftigt mellan kustlandet, inlandet och fjällregio­nen. Norrbottens län har en unik situation med låg bakgrundsbelastning och relativt ostörda miljöer. Inom fjällregionen är bakgrundsbelastningen till och med extremt låg. En ren och ostörd miljö i kombination med ett extremt klimat kan medföra att vissa arter därmed är extra känsliga för påverkan. Det innebär att extra försiktighet bör iakttas vid bedömning av risker för negativ påverkan från punktkällor såsom förorenade områden och miljöfarliga verksamheter. Det rådande klimatet begränsar fält­säsongen eftersom marken är tjälad och snötäckt under stora delar av året.

Geologiska och hydrologiska förhållanden

Ur ett efterbehandlingsperspektiv har geologiska och hydrologiska förhållanden stor inverkan på hur föroreningar uppträder i dag och hur de kommer att uppträ­da i fram­tiden. Dessa förhållanden kan påverka föroreningars förekomstform, bindningsförmåga, nedbrytningstid och spridningsförmåga.

I Norrbottens län återfinns tre av Sveriges fyra skyddade nationalälvar, Torneälven, Kalixälven och Piteälven. Avrinningen i länet sker till över­vägande del via dessa nationalälvar samt Råneälven (riks­intresse) och Luleälven till Bottenviken.

Berggrunden består huvudsakligen av urberg, förutom i fjällkedjan där yngre sedimen­tära bergarter förekommer. I stora delar av inlandet dominerar siltiga morän­marker som generellt kan betecknas som normaltäta. Nedanför högsta kustlinjen kan moränmarkerna vara mer eller mindre hårt svallade varvid moränerna ytligt får en grövre samman­sättning och därmed större genomsläpplighet.

Sorterade sediment förekommer inom hela länet i form av isälvsavlagringar, älvsedi­ment och nedanför högsta kustlinjen även i form av marina och svallade avlagringar. Generellt sett har dessa avlagringar större genomsläpplighet, med undantag för finkorniga silt- och leravlagringar. Inom kustom­rådet förekommer siltiga svavel- och metallhaltiga sulfidleror (svartmocka) vilka har låg genom­släpp­lig­het. Dessa kan vid syresättning medföra svavelsyrabildning och därmed indirekt stora metalläckage.

Föroreningar kan blottläggas eller sprid­as till följd av naturliga processer. I Norr­botten är land­höjningen en viktig faktor som på sikt kan orsaka erosion av förorenade sediment och därmed ökad förore­nings­sprid­ning och exponering. Land­höjning kan även ge upphov till oxidation av de sulfidjordar som återfinns längs Norrbottenskusten. Det medför en pH-sänkning, vilket i sin tur kan påverka mobiliteten hos vissa typer av föroreningar.

Industristruktur

Industrialiseringen av Norrbottens län har präglats av storskalig exploatering av rika natur­tillgångar i form av malm, vattenkraft och skog. Länet har därmed spelat en viktig roll för Sveriges utveckling till industriland. Huvuddelen av Norrbottens basindustri är koncentrerad till kust­landet och malm­fälten i Kiruna och Gällivare.

Norrbottens näringsliv präglas såväl historiskt som idag av stora råvarubaserade industrier inom branscherna gruvindustri, metall­in­dustri och träindustri. En betydande del av länets nuvarande efterbehandlingsbehov kan kopplas till dessa branscher.

På senare år har föroreningsläckage från vittrande gruvavfall uppmärksammats allt mer. Det handlar främst om gruvavfall i form av anrikningssand och gråberg från sul­fid­malms­brytning. Från upplag av sulfidhaltigt gruvavfall kan det ske en spridning av metaller till mark och vatten. Dessutom finns stor potential för långvariga metall­utsläpp i fram­tiden. Genom att vidta lämpliga skydds- och efter­behand­lings­åtgärder kan metallspridningen begränsas. I Norrbotten finns denna proble­ma­tik i anslutning till bland annat Aitikgruvan, Lavergruvan och Nautanens gruvfält.

Träskyddsverksamhet har bedrivits vid ett flertal sågverk i länet. Den tidigare verksamheten har ofta medfört att mark och grundvatten förorenats med arsenik, krom, koppar, kreosot, klorfenoler och dioxin från spill i hanteringen av impregne­rings­vätskor och i samband med hantering och lagring av impregnerade virkesprodukter.

Norrbottens stora yta har medfört att behovet av transporter på både väg och järnväg varit relativt omfattande och därmed även hanteringen av drivmedel. På många platser har det skett drivmedelsspill i anslutning till bensin­stationer, oljedepåer och enskilda pumpanläggningar samt vid tankplatser inom bangårdsområden

Organisatoriska förutsättningar

Till de organisatoriska förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel tillgängliga resurser och samverkan med kommuner, myndigheter och andra aktörer.

Länsstyrelsens operativa tillsyn över verksamheter som orsakar föroreningsskador bedrivs främst av handläggare på Länsstyrelsens enhet för Mark- och vattenskydd. Länsstyrelsen får årligen pengar i form av sakanslag från Naturvårdsverket för att bedriva tillsyn över förorenade områden. Syftet med sakanslaget är bland annat att kunna öka antalet privatfinansierade efterbehandlingsåtgärder så att det framtida behovet av bidragsfinansiering minskar. Arbetsuppgifterna omfattar bland annat att ge stöd och vägledning till verk­sam­hets­utövare som genom­för egna invente­rin­gar, undersökningar och åtgärder. Andra arbetsuppgifter är också att granska redovisningar, stödja branschhandläggare i efterbehandlingsfrågor samt att vid behov rikta krav mot verksamhetsutövare. Vidare bevakar miljöhandläggarna att frågor om föro­re­na­de områden lyfts fram i samband med granskning av planärenden samt vid prövning av miljöfarlig verksamhet.

Samverkan med övriga länsstyrelser och Naturvårdsverket sker i samband med nationella handläggar­träffar. Länsstyrelsen deltar även i nätverket Renare Mark som är en ideell förening med målsättning att skapa en mötesplats där olika aktörer kan utbyta erfarenheter och skaffa sig kunskap. Sedan 2007 finns en regional avdelning för norra Sverige, Renare Mark Norr.

I Norrbotten finns 14 kommuner som alla har tillsynsansvar över förorenade områden enligt 2 kap. 31§ 3 p. miljötillsynsförordningen (2011:13). Tillsynsansvaret omfattar även inventering av förorenade områden. Vid undersökningar och saneringar av förorenade områden som bekostas med statliga medel är det i regel kommunerna som är huvudmän. Har en kommun av någon anledning inte möjlighet att ta på sig den rollen kan huvudmannaskapet överlåtas till Sveriges Geologiska Undersökning (SGU).

SGI är en förvaltningsmyndighet med ett övergripande ansvar för de geotekniska och miljögeotekniska frågorna i landet. SGI erbjuder på uppdrag av Naturvårdsverket länsstyrelsen och kommunerna kostnadsfri rådgivning med expertkunskap kring förorenade områden i form av ett korttidsstöd.

Kontakt

Förorenade områden Norrbotten