Rörträsks silängar

Rörträsks silängar, som ligger i byn Rörträsk i norra delen av Norsjö kommun, består av översilningsängar som visar hur jordbruk och boskapsskötsel i Norrlands inland kunde se ut under senare delen av 1800-talet. I Rörträsk lyckades man öka, kanske även fördubbla, skördevolymen av kreatursfoder genom konstgjord bevattning av de naturliga ängsmarkerna som ligger längs med Petikån.

Slåtter sker fortfarande på kulturreservatet.

Metoden med översilning av slåtterängar var mycket vanlig i Västerbottens inland under 1800-talet och fram till vallodlingens införande på 1900-talet. Tillgången på bra vinterfoder var en avgörande förutsättning för överlevnad i naturahushållningen.

En översilningsäng är en naturlig ängsmark som genom grävda diken tillförs vatten. Vattnet som sakta får rinna ut över slåttermarken gynnar växtligheten och ger upphov till en ökad skördevolym.

Diken, silfåror och akvedukt

I Rörträsk leddes vattnet i ett långt dike från en intilliggande bäck fram till slåtterängarna. Tillförseln av vattnet från bäcken reglerades genom mindre dammluckor som öppnades efter vårfloden och stängdes några veckor innan slåttern. Från huvuddiket fördelades, silades, vattnet ut över slåtterängarna genom mindre diken s.k. silfåror. För att även kunna bevattna marken på andra sidan Petikån leddes vattnet i en akvedukt över ån. Vatten från bäcken nyttjades också till att driva en skvaltkvarn, en slipsten och en spånhyvel.

Vattendriven spånhyvel som finns i reservatet.

Anläggningen i Rörträsk är unik då den i dag är det enda exemplet på en fungerande siläng som finns i Västerbottens län. Rörträsks silängar inrättades som kulturreservat 2002 och är länets första kulturreservat.