Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Förhindra spridning och bekämpa i tid

De invasiva främmande arterna utgör en risk för utarmning av den biologiska mångfalden och det är därför viktigt att hindra deras spridning.

Naturvårdsverket har en portal med samlad information som stöd i arbetet med invasiva främmande arter och råd till allmänheten om hur spridning kan minskas. Där finns vägledningar till hur de olika arterna bekämpas och vad du kan göra för att minska spridningen.

Samlad information om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Den invasiva arten Gul Skunkkalla. Foto: Nils Carlsson

Invasiva arter i Skåne

Länsstyrelsen har gjort en broschyr som berättar om 18 invasiva arter som har fått eller riskerar att få fäste i Skåne, inklusive kartor över arternas utbredning.

Invasiva arter i Skåne (broschyr)PDF

En av dessa är jättelokan (även kallad jättebjörnloka). Den har en växtsaft som orsakar brännskador när den reagerar med solljus. Blomställningarna har tusentals frön som sprider sig och de stora bladen skuggar allting runtomkring växten. Vid bekämpning av jätteloka ska man använda skyddskläder. Länsstyrelsen har tagit beslut om en regional strategi för bekämpning av jättelokan.

Parkslide - artfakta & rådPDF

Jätteloka - artfakta (broschyr)PDF

Jätteloka - strategiPDF

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Enligt EU-förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den så kallade unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Svensk lagstiftning

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som Regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Vägledning om regler och bestämmelser i EU-förordningen om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Kontakt