Hammars backar-Kåsebergaåsen naturvårdsområde

Naturvårdsområdet Hammars backar-Kåsebergaåsen sträcker sig drygt en mil längs den östra delen av den skånska sydkusten. Mot havet reser sig en brant klintkust som höjer sig trettiotalet meter över slätten bakom och vid Kåseberga finns en av landets märkligaste och mest fantasieggande fornlämningar – Ales stenar.

Kåsebergaåsen bildas

Kåsebergaåsen byggdes upp för ca 15 000 år sedan, när den senaste inlandsisen sakta smälte av. Havet har sedan dess, under årtusenden, ätit sig inåt land och skapat de branta klinterna medan sanden förts österut av strömmarna.

Markerna längs denna kuststräcka var förr äng och betesmark. Innanför åsen låg vidsträckta våtmarker med mossar och kärr. Under 1800-talet dikades våtmarkerna ut och odlades upp, medan de brantare delarna och kustslänten mot havet förblev betesmark.

Sandstäppens växter

Kåsebergaåsen är till största delen uppbyggd av kalkrik sand, med inslag av grus och block. Genom rasen i branterna och av betesdjurens tramp kommer hela tiden ny, kalkrik sand i dagen. Dessa soliga och näringsrika blottor är betydelsefulla för flera växter. På åsen finns den i Sverige mycket ovanliga naturtypen sandstäpp, med sin mycket speciella och artrika flora. Här växer flera sällsynta arter, som hedblomster, sandluzern, hylsnejlika och sandglim.

Hemvist för värmeälskande djurarter

Tack vare värmen på de öppna ytorna och den örtrika vegetationen trivs ett stort antal fjärilar i reservatet, däribland flera arter av blåvingar. I de solbelysta branterna mot havet finns den sällsynta sandödlan, en värmeälskande och mer storvuxen släkting till vår vanliga skogsödla. I reservatet har även den exotiskt gröna lövgrodan observerats.

Imponerande fågelsträck på våren

Kåseberga räknas som en av Skånes främsta platser för att skåda flyttande sjöfågel under våren. Många arter kan ses men mest känt är kanske vårsträcket av ejder. Från början till mitten av april passerar mängder av ejdrar på väg mot Stockholms skärgård där de flesta av dem häckar.

Kornsparvens sista fäste i landet

Områdets småskaliga och mindre intensiva jordbruk har också gjort det möjligt för den sällsynta kornsparven att överleva med en liten population. På våren kan man få höra hannar sitta och sjunga på stängselstolpar utmed landsvägen. Kornsparven, eller ”kornlärkan” som den förr kallades, var tidigare en mycket vanlig fågel i Skånes slättbygder. Idag finns en av de sista populationerna i landet just här, vid Hammars backar.